<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373</id><updated>2012-02-13T15:35:04.574+08:00</updated><title type='text'>.</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>210</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-7026211001190758471</id><published>2011-06-14T22:30:00.014+08:00</published><updated>2011-06-14T23:41:33.967+08:00</updated><title type='text'>Walimatulurus</title><content type='html'>"Nak ke mana ni?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mintak maaf encik. Nak pi kenduri kawin. Lewat dah.Hehehe"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Nak pi planet pun, tak boleh bawak laju-laju. Mintak lesen"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku terkulat-kulat di sebelah Aki. Terjaga dari tidur. Letih naik flight dari Penang sampai pagi tadi tak hilang lagi (macam aku yang jd pilot). Apa sebenarnya yang terjadi, aku tak sedar. Tau-tau, Aki dah pull over, ada ramai pakcik-pakcik polis trafik kat tepi jalan. Sah, road block.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yang sebelah tu ke nak kawin?" Pakcik polis tunjuk aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dak. dia pengapit. hehehe" Aki sengih. Aku pun cuba untuk sengih, bagi nampak mcm budak baik. walaupun sengih tak menjadi. Terjaga dari tidur memang bukan waktu terbaik untuk pura-pura sengih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ermm...nah, lain kali tengok had laju" Pakcik polis yg baik hati menyerahkan kembali lesen kepada Aki, tak jadi saman. Berkat pengapit import dari SP....  *bunyi cengkerik*&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami dah terlambat ke rumah pengantin. Pukul 12 sepatutnya dah sampai, tapi masih berada di Lebuhraya Kajang Seremban. Aku terbayang semua orang termasuk pengantin dah bersiap sedia menunggu aku. Memang aku pengapit paling punah dalam sejarah Malaysia kalau gitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berkat GPS Aki yang memang boleh diharap, akhirnya kami tiba di rumah keluarga isteri Lutfi. Senyap sunyi je. Mana pengantin? Mana jurugambar? Mana rombongan yang lain? Aku telefon Lut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kami ada kat luaq ni"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ok, Tunggu sat"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lut pun keluar, berkain pelikat dan t-shirt. Pengantin tak siap lagi. Fuhh, selamat aku daripada tercatat dalam buku sejarah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;                                                                           Pengantin lelaki&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/--Tv91o1HxqY/Tfdz43zF6LI/AAAAAAAAAK8/Vkj0MtxzKcE/s1600/Lutfi_kain%2Bpelikat.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 218px; height: 146px;" src="http://2.bp.blogspot.com/--Tv91o1HxqY/Tfdz43zF6LI/AAAAAAAAAK8/Vkj0MtxzKcE/s320/Lutfi_kain%2Bpelikat.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618086481056098482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;                                                                          Aki dan Amri. (Tengah concentrate)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-xapWxIdiQkI/Tfd0WV0naoI/AAAAAAAAALE/kCPykHllEGE/s1600/Aki%2Bdan%2BAmri.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 256px; height: 171px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-xapWxIdiQkI/Tfd0WV0naoI/AAAAAAAAALE/kCPykHllEGE/s320/Aki%2Bdan%2BAmri.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618086987331758722" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Lutfi and me. 14 years before at Pusat Sains Negara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-6CEtXBADiNY/Tfd3yNdxXAI/AAAAAAAAALM/maQ3EGogqG0/s1600/aku%2Bdan%2Blut.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 189px; height: 219px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-6CEtXBADiNY/Tfd3yNdxXAI/AAAAAAAAALM/maQ3EGogqG0/s320/aku%2Bdan%2Blut.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618090764659678210" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;14 years after&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-tFstOVdEh84/Tfd4NwFLPHI/AAAAAAAAALU/QQXz9P0CzSY/s1600/Lutfi%2B%2526%2BZanira.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 248px; height: 247px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-tFstOVdEh84/Tfd4NwFLPHI/AAAAAAAAALU/QQXz9P0CzSY/s320/Lutfi%2B%2526%2BZanira.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618091237808225394" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ppWmduBOZMA/Tfd-rYfJcGI/AAAAAAAAAL0/mPclUkM6MpQ/s1600/lutfi%2Bzanira.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 187px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-ppWmduBOZMA/Tfd-rYfJcGI/AAAAAAAAAL0/mPclUkM6MpQ/s320/lutfi%2Bzanira.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618098343940550754" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Majlis akad nikah. Kena usik dengan Tok Kadi. Sempoi tok kadi kata Lut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-UhIQPAygyo8/Tfd7GA7nSfI/AAAAAAAAALs/2rUf1PbL00U/s1600/20348_227874164117_614144117_3179782_4886643_n.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 217px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-UhIQPAygyo8/Tfd7GA7nSfI/AAAAAAAAALs/2rUf1PbL00U/s400/20348_227874164117_614144117_3179782_4886643_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618094403427453426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tok kadi: Berapa kali dah jumpa isteri?&lt;br /&gt;Lut          :Err.. 2 kali. Masa jumpa keluarga dan masa nak bertunang.&lt;br /&gt;Tok kadi: Salah.&lt;br /&gt;Lut          : Kenapa salah ustaz?&lt;br /&gt;Tok kadi : Kan baru lepas akad nikah. Sebelum ni bukan isteri lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; font-style: italic;"&gt;Disclaimer : Entri ini terlambat setahun lebih. Sorry Lut.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-7026211001190758471?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/7026211001190758471/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=7026211001190758471' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7026211001190758471'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7026211001190758471'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/06/walimatulurus.html' title='Walimatulurus'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/--Tv91o1HxqY/Tfdz43zF6LI/AAAAAAAAAK8/Vkj0MtxzKcE/s72-c/Lutfi_kain%2Bpelikat.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-2972008107733259934</id><published>2011-05-22T03:29:00.003+08:00</published><updated>2011-05-22T03:36:33.928+08:00</updated><title type='text'>Tazkiyatun Nafs</title><content type='html'>&lt;iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/A6UlYmuJZ0o" frameborder="0" allowfullscreen&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; 3 pagi di hujung minggu hari Ahad. Saat melabuhkan diri di perbaringan tadi, teringat perihal sendiri, teringat sahabat nun di utara. Mata tidak mampu untuk pejam. Bingkas aku bangun, buka lampu, buka komputer, nak buat kerja.  Juga mahu titipkan video ini, untuk manfaat bersama. InsyaAllah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-2972008107733259934?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/2972008107733259934/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=2972008107733259934' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2972008107733259934'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2972008107733259934'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/05/tazkiyatun-nafs.html' title='Tazkiyatun Nafs'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://img.youtube.com/vi/A6UlYmuJZ0o/default.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-4121304861062161261</id><published>2011-04-28T21:06:00.001+08:00</published><updated>2011-05-06T20:04:21.914+08:00</updated><title type='text'>Tenang</title><content type='html'>&lt;iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/ei1a203c2mM" frameborder="0" allowfullscreen&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-4121304861062161261?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/4121304861062161261/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=4121304861062161261' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4121304861062161261'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4121304861062161261'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/04/jangan-bersedihsesungguhnya-allah.html' title='Tenang'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://img.youtube.com/vi/ei1a203c2mM/default.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-4823809326178738268</id><published>2011-03-28T07:49:00.001+08:00</published><updated>2011-03-28T07:51:50.906+08:00</updated><title type='text'>Kecik-kecik</title><content type='html'>"Assalamu'alaikummmm....Tok Yah! ooo Tok Yah....Tok Yahhhhhh" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Wa'alaikumussalam...Yo wassup" Tok Yah menjawab. Tipu je. Tok yah jawab gini "Wa'alaikumussalam...awat ha?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ais krim milo 5" 5 teghuih! Tudiaa. Dengan muka berharap. Kening naik atas ala-ala comel dan muka bersalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dok cayaq lagi. Baru boh dalam peti aih." (Masih cair. Baru letak dalam peti sejuk)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Frust menonggeng macam baru lepas putus cinta. Tak dapat makan ais krim petang tu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-4823809326178738268?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/4823809326178738268/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=4823809326178738268' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4823809326178738268'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4823809326178738268'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/03/kecik-kecik.html' title='Kecik-kecik'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-7994832533809251423</id><published>2011-03-28T07:36:00.002+08:00</published><updated>2011-03-28T07:40:43.597+08:00</updated><title type='text'>Janji Allah</title><content type='html'>"Janji Allah tidak ada dalam asbab. Janji Allah ada dalam 'amal. Di belakang janji Allah, ada bantuan Allah."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-7994832533809251423?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/7994832533809251423/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=7994832533809251423' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7994832533809251423'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7994832533809251423'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/03/janji-allah.html' title='Janji Allah'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-3723484421941820055</id><published>2011-03-28T07:20:00.004+08:00</published><updated>2011-03-28T07:35:35.776+08:00</updated><title type='text'>Spaghetti cinta</title><content type='html'>Lama rasanya aku tak masak spaghetti. Kalau aku tidak salah, kali pertama belajar masak spaghetti 12/13 tahun dulu. Tapi sampai sekarang tak cekap lagi. Dulu masak dengan teliti sesungguh hati penuh berhati hati sekarang main campak saja apa yg nampak. lada? Mint? Oregano? Cheese powder? Janji pasta itu masih nampak seperti pasta dan sos itu masih nampak seperti sos. Kira boleh dah tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Makanan dari Itali itu memang kegemaran aku sejak kecil. Sejak zaman pakai baju kiki lala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau tak sedap, biar abg mkn sorang" Aku kata kepada adik perempuanku. Aku mengambil sikap bertanggungjawab, kononnya biarlah aku sorang yg menderita habiskan spaghetti tak sedap itu. Sambil mkn sambil nangis dan berhingus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kononnyalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Macam mana?" Adik perempuanku. Sejurus melihat aku rasa sos spaghetti dengan muka yg sukar ditafsirkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak sedap!" aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terus dia ambil sudu. Tak puas hati mungkin. Ingin rasa sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sedap lah" dia komen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yes! Taktik aku menjadi. Pengakuan paling jujur. Lepas ni jgn complaint aku masak tak sedap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Thank you for the wonderful meal" Harith.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun sejujurnya spaghetti aku tu tak sedap dan mungkin adik-adik aku ckp sedap sbb depa tgh lapaq, yg penting - habis. Spaghetti cinta aku ptg itu mencapai maksudnya, selamat dlm perut kami adik beradik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-3723484421941820055?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/3723484421941820055/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=3723484421941820055' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3723484421941820055'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3723484421941820055'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/03/spaghetti-cinta.html' title='Spaghetti cinta'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-1654926847559599640</id><published>2011-03-05T10:49:00.004+08:00</published><updated>2011-03-05T11:09:34.032+08:00</updated><title type='text'>Melihat Gunung Jerai dari jauh</title><content type='html'>Pada waktu pagi, setelah Ramli masuk kerja, check email dan godek-godek apa patut, tiba-tiba Ramli teringat dia belum sarapan pagi. Maka Ramli naik ke tingkat 10. Mahu pekena susu perisa coklat. Jadilah buat alas perut, sambil cuci mata. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; Di tepi dinding kaca, Ramli cuci mata tengok apa yang berlaku di bawah sana ketika hari baru bermula. Terlihat orang, motor, bas, dan kereta. Seakan semuanya nampak perlahan, cantik dan mendamaikan. (Padahal baru tadi Ramli menyumpah bas ketika hendak melintas jalan sebab asap bas hinggap di muka, tak kacak jadinya hari ini )&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; Namun bila berada di tempat yang jauh, melihat keadaan sama membawa pandangan berbeza. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Cuba tengok Gunung Jerai." Kata papa kepada Ramli ketika mereka berdiskusi di ruang tamu. Habis ikhtiar Ramli fikir, apa kena mengena Gunung Jerai dan masalah dia yang agak besar itu.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Aaa...kena keluar pegi tengok sekarang?" Ramli.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Bayangkan. Bayangkan." Papa. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Ok." Ramli. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Nampak cantik dan tenang tak?" Papa menduga.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Cantik." Ramli. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Tapi, bila kita sendiri ada di Gunung Jerai, katakanlah...kita sedang mendaki." Papa berhenti seketika. Ramli terkebil-kebil cuba sedaya upaya hadamkan falsafah mahal papa. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Katakanlah kita sedang mendaki Gunung Jerai. Maka banyak kesusahan yang ada di situ. Hutan tebal. Binatang buas dan merbahaya. Hilang ketenangan dan kecantikan ketika melihat Gunung Jerai dari jauh." Papa.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; "Begitu juga dengan masalah. Kadang-kadang sesuatu masalah tu, kita hanya perlu lihat dari jauh. Tidak perlu pergi terlalu dalam.  Maka kita akan nampak cantiknya masalah itu." Papa. Mengakhiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Seperti melihat Gunung Jerai dari jauh..." Ramli berkata perlahan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;           'Take one step to the side of life to observe, recount and appreciate the beauty of your problem. '&lt;br /&gt;     &lt;br /&gt;     &lt;br /&gt;Habis sudah secawan susu periksa coklat. Sarapan pagi yang tidak berapa sempurna ini adalah kali terakhir. Esok Ramli azam mahu makan berat-berat. Entahlah azam untuk kali keberapa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-1654926847559599640?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/1654926847559599640/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=1654926847559599640' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1654926847559599640'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1654926847559599640'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/03/melihat-gunung-jerai-dari-jauh.html' title='Melihat Gunung Jerai dari jauh'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-1805105825505272763</id><published>2011-01-19T22:38:00.002+08:00</published><updated>2011-01-19T22:49:22.496+08:00</updated><title type='text'>Tidak punya apa-apa</title><content type='html'>"Idzwan. Baca buku ni. Baru rasa diri tidak ada apa-apa" Abg Amri melangsungkan pandanganku kepada kitab Al-Hikam tulisan Asy-Syaikh Ibn 'Ataillah yang telah diterjemahkan ke dalam Bahasa Malaysia. 5 tahun dulu. Namun hingga sekarang aku masih belum menyeluruhi buku itu. Masih tertangguh sekitar bab awal. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasa diri tidak ada apa-apa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sulit sekali untuk punya perasaan, jiwa dan fikiran begitu sesungguh hati, ikhlas dan jujur kerana Dia. Sulit. Untuk rasa 'tidak punya apa-apa'. Kerana manusia pada kebiasaannya mahu dihargai dan disanjungi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Manusia luar biasa sahaja yang tidak suka begitu. Adakah manusia luar biasa itu aku atau kamu? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Barangsiapa yang yakin dirinya berasa tawaduk, maka beerti dia ialah orang yang benar-benar takabbur. Kata Khairul Azzam saat mensyarahkan Al Hikam, menggantikan Kiyai Lutfi Hakim yang terpaksa menghadiri majlis perkebumian. Walaupun hanya petikan dalam sebuah cerita Indonesia, namun ada pelajaran yang penting di situ. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesungguhnya mainan, tipu daya, strategi ultra licik syaitan sangat halus terhadap hati manusia. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salah satu contoh cubaan syaitan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini sebuah kisah yang diceritakan kepada saya. Kalau tukang cerita itu tipu, maka tertipulah saya. Anggap saja cerita ini sebagai pengajaran. Lebih kurang ceritanya begini. Pada zaman dahulu ada seorang ahli ibadat yang sangat taat dan patuh kepada perintah Allah. Pelbagai cubaan dilakukan oleh syaitan dan kuncu-kuncunya untuk menyesatkan abid itu menemui kegagalan. Sehingga pada satu hari, iblis menyerupai manusia dan berjumpa dengan abid tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Aku iblis. Ketua dikalanganku. Hari ini aku datang kepada kau untuk menyatakan rasa kagum dan berputus asa kami terhadapmu. Kerana sehingga hari ini kami gagal untuk menyesatkanmu. Kamu memang hebat"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Lâ hawla wa lâ quwwata illâ billâh (tidak ada daya upaya melainkan dari Allah)." Kata abid itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kali ini, aku benar-benar berputus asa. Jika tadi kau menyatakan dengan bangga dapat terhindar dari kesesatan, nescaya aku telah berjaya menyesatkanmu" Iblis. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ikutilah contoh abid tersebut. Rasa diri tidak ada apa-apa. Segalanya kembali kepada Allah. Kita ni, sungguh, tidak ada apa-apa pun. Kalau diberi petunjuk, tidak ada lain hanyalah semata-mata kerana kasih sayang Allah. Kalau dipilih untuk melakukan kerja agama, juga semata-mata kerana pilihan Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada diri sendiri dan sahabat-sahabat, perkara ini perlu menjadi sesuatu yang patut diulang semak berkali-kali. Kerana ini adalah salah satu indikasi tentang kondisi hati. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Allahu'alam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-1805105825505272763?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/1805105825505272763/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=1805105825505272763' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1805105825505272763'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1805105825505272763'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/01/tidak-punya-apa-apa.html' title='Tidak punya apa-apa'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-3440873708848471348</id><published>2011-01-01T05:25:00.003+08:00</published><updated>2011-01-01T05:38:51.247+08:00</updated><title type='text'>2011</title><content type='html'>"Happy new year! You had been a great friend. Thank you so much!" Sms daripada Chia. Kurang lebih 20 minit sebelum jarum jam menginjak ke angka 12.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; Aku di ruang tamu, bersama teman-teman serumah tengah menonton tv sambil makan Dominos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Sepanjang setahun lepas, bukan...sepanjang kehidupan yang telah lalu, aku terfikir adakah kehadiran aku telah membawa sedikit sentuhan dalam hidup manusia lain?&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; Dalam kerangka teman-teman rapat yang kecil, keluarga dan rakan sekerja...sekurang-kurangnya aku harap kehadiran Idzwan ini, sementara dia masih hidup, sementara masih ada, pernah membawa sedikit manfaat. Tidak banyak, sikit. Sikit yang berisi dan cantik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada kenangan untuk ditinggalkan nanti. InsyaAllah.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Selamat tinggal 2010. Kamu sangat istimewa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-3440873708848471348?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/3440873708848471348/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=3440873708848471348' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3440873708848471348'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3440873708848471348'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2011/01/2011.html' title='2011'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-5936544270009650214</id><published>2010-11-26T03:20:00.009+08:00</published><updated>2010-11-26T03:45:34.545+08:00</updated><title type='text'>Puisi Penelope</title><content type='html'>Kereta peninggalan mama itu membelah Lebuh Raya Utara Selatan di waktu petang menghala ke Alor Setar.  Langit yang seperti mahu hujan tetapi pada masa yang sama masih ada cebisan mentari sungguh menawan pada aku. Sawah padi di sebelah sini lebih hijau dan punya jiwa  lebih besar daripada yang ada di sebelah selatan Kedah. Padi di sini lebih mahu subur dan nampak benar untuk jadi padi yang menjadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Langit petang yang cantik. Sawah padi yang punya jiwa. Gabungan itu mengasyikkan. Pak Long ajak balik kampung. Aku bagai orang mengantuk disorong bantal. Lagu-lagu pakcik Paul Mauriat berturutan di dalam stereo kereta. Perlahan. Agar tidak mengganggu kami berempat berbicara. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apa Aben rasa, dengar lagu-lagu macam ni?" Sepupu aku bertanya. Perihal light music orchestra yang dipimpin pakcik Paul itu. Aku rasa seperti seisi kereta diam sementara menanti jawapan aku. Sambil terus memberi tumpuan memandu aku memikirkan jawapan yang sesuai. Selalunya, jawapan aku tidak menjawab soalan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku pasang salah sebuah muzik yang bertajuk &lt;a href="http://www.youtube.com/watch?v=wiQm4ptDULw"&gt;Penelope&lt;/a&gt; . Aku menyuruh Pak Long, Mak Long dan sepupu aku dengar dengan teliti muzik itu, hayati dan usai nanti aku akan jawab soalan tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ok, sila beri penerangan" Pak Long. Lebih kurang 4 minit kemudian. Setelah muzik itu habis dimainkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lantas aku memulakan penceritaan. Berdasarkan apa yang aku baca. Kalau orang yang tulis itu tipu maka tertipulah aku, pak long, mak long, sepupu aku dan korang sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Muzik Penelope ini adalah sebuah gubahan yang diadaptasikan daripada sebuah puisi bertajuk sama, kononnya berdasarkan cerita benar.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Penelope ialah seorang wanita yang menanti kepulangan kekasihnya di stesen keretapi. Saban hari dia menunggu di stesen itu, setiap keretapi yang singgah, dia harap kekasihnya ada namun kekasih yang berjanji untuk pulang masih belum pulang.Penelope masih terus menunggu. Tetap menunggu. Keadaan itu berlarutan sekian lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada suatu hari, kekasihnya yang ditunggu-tunggu itu pulang dan berkata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Penelope, aku lah kekasihmu. Aku sudah pulang"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi Penelope membalas&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tidak. Kamu bukan kekasihku"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan Penelope terus menunggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Setiap muzik seperti ini ada cerita yang tersendiri" Aku mengakhiri jawapan. Jawapan yang seperti biasa. Tidak menjawab soalan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sela waktu yang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Boleh tak kita cintakan orang 100%?" Harith. Aku fikir berapa lama dia simpan soalan macam ni utk ditanya. Soal cinta lagi. Itulah, di zaman remaja ni, topik cinta dan masalah hati mungkin sesuatu yang nampak asing dan menggamit. Selalu juga cinta dikaitkan dengan fitrah yang tidak mungkin ditolak. Ewahh, bila topik cinta je, fitrah. Tapi fitrah kepada agama itu, tak pulak ghairah mahu dibincangkan ye :D&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Aku diam. Mencari jawapan sambil tersenyum. Dalam kegelapan malam, aku harap dia tak perasan. Aku berikan isyarat untuk memasuki simpang ke sebelah kiri. Sedap betul bawa kereta yang baru diservis ni. Sawah padi di kiri kanan jalan sepi tanpa bintang di langit. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Boleh. Hati perlu tempat bergantung. Dia tak boleh berdiri dengan sendiri. Samada cintakan Allah atau cintakan makhluk. Hati perlu kepada sesuatu." Aku. Teringat isi ta'alim selepas Asar beberapa lama dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Kalau hati cinta makhluk, itulah dikatakan cinta buta. Sanggup buat apa saja, tolak rakan dan keluarga dan rasa orang lain tidak faham apa-apa. Kitalah saja yang memahami cinta" Aku buat rumusan .&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Tetapi bila hati cinta Allah, kita akan mencintai benda lain seadanya. Kita akan cinta dengan cara yang Allah suka. Cinta tidak pernah buta" Semoga dia faham.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun jawapan aku tidak menjawab soalan dan aku memang bukan peminat filem yang berakhir secara ambiguous, namun aku harap entri ini dapat difahami dengan mudah.  Semoga kamu dapat mengaitkan puisi Penelope dan soalan Harith berkaitan cinta. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana pada akhirnya, untuk apakah kita hidup dan di dalam hidup kita bercinta? Bukankah hanya untuk sukakan Allah?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-5936544270009650214?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/5936544270009650214/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=5936544270009650214' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5936544270009650214'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5936544270009650214'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/11/puisi-penelope.html' title='Puisi Penelope'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-6598538151267654022</id><published>2010-10-25T00:48:00.009+08:00</published><updated>2010-10-25T03:37:37.191+08:00</updated><title type='text'>Kahwin</title><content type='html'>Sedang berjalan kaki menuju kedai makan yang terletak tidak berapa jauh dari rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Skrg ni bukan setakat kerja, bos pun bagi aku stress." Zaidi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Sebab tu, kita kena solat 5 kali sehari. Antara perkara yang menghilangkan stress. Dengan bacaannya, sujudnya..." Mus. Aktivis Palestin sepenuh masa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Satu lagi, kahwin. InsyaAllah stress pun akan hilang." Mus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Oo...kawin, stress bley hilang eh?" Aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Ha'aa" Mus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Mana dia dapat benda tu, aku pun tak tau. Malas nak tanya. Mungkin betul. Apa yang dianjurkan agama, ada hikmah yang cukup besar. Kahwin, selain menyempurnakan fitrah, juga merupakan sunnah dan perintah. Di dalam perkahwinan ada sakinah, mawaddah, amanah dan anugerah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Sejak dua menjak ni...aku selalu sakit kepala" Mus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Kau kena kawin tu. InsyaAllah hilang sakit kepala kau" Aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Terkena balik aku" Mus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Sekali-sekala, kau lah pulak kena. Asyik orang lain je" Zaidi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-6598538151267654022?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/6598538151267654022/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=6598538151267654022' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6598538151267654022'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6598538151267654022'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/10/kahwin.html' title='Kahwin'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-509294784248127990</id><published>2010-10-01T01:04:00.005+08:00</published><updated>2010-10-01T01:32:20.984+08:00</updated><title type='text'>Circle of life</title><content type='html'>"Ma, Iwan nak try buat..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mama angkat aku. Dengan penuh minat, aku tekan pad kekunci seperti diarahkan mama. Setiap kali tekan kekunci, ada bunyi yang best. Tet. Tet. Tet. Apa yang tertera di atas skrin ATM itu langsung aku tak faham, yang penting, bunyi best,ada extra bass, bukan bunyi murahan. Ketika itu, perasaan sukar digambarkan dengan kata-kata. Macam aku masuk ke dunia yang baru. Dunia orang dewasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kecik-kecik lagi dah ada exquisite obsession terhadap komputer. Dan sejak kecil, no pin akaun mama ada dalam otak aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tadi, aku pegi ke bank yang sama, berlainan tempat. Melihatkan ATM yang dulu ketinggiannya melepasi kepala aku, terus aku teringat kisah yang telah berlalu lebih 20 tahun lepas. Lantas senyum pun terukir di wajahku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Circle of life eh, Ma..." Aku kata dalam hati.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-509294784248127990?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/509294784248127990/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=509294784248127990' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/509294784248127990'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/509294784248127990'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/10/circle-of-life.html' title='Circle of life'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-8168303174806319836</id><published>2010-09-28T23:54:00.006+08:00</published><updated>2010-09-29T00:08:17.835+08:00</updated><title type='text'>Life. You create the opportunity</title><content type='html'>"Do you wait for opportunity or do you create the opportunity?" Joseph.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku diam. Berfikir. Berfikir kenapa dia tanya begitu. Jawapan seterusnya akan membawa kepada hala tuju perbincangan yang bagaimana. Minda aku ligat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I don't know" Saja aku jawab begitu. Biar dia terus ke point utama. Bicara soal subjektif sangat bergantung kepada perspektif. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"We &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;create&lt;/span&gt; the opportunity" Dia membalas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia ceritakan sedikit kisah hidupnya kepada aku. Dia bukan anak kegemaran. Ibunya lebih memberi perhatian kepada abangnya. Aku yakin dia mungkin anak yang nakal. Kalau tidak sedikit nakal, mungkin super nakal. Dia rasa tersisih. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perasaan tersisih daripada ibu sendiri adalah sesuatu yang sukar untuk aku hadam. Ada lagi ye cerita begitu dalam masyarakat zaman broadband ni. Ala-ala cerita bawang putih bawang besar. (Sama lah bawang besar dengan bawang merah). Tapi itu ibu tiri, ini ibu sendiri yob. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian, kalau tak silap, pakciknya memberi sepatah dua kata yang mungkin tahap Dr. Fadzilah Kamsah memberi motivasi. Dengan semangat yang membara,&lt;br /&gt;dia memilih untuk belajar bersungguh-sungguh dalam STPM, seterusnya melanjutkan pelajaran di UUM dalam bidang IT. Sekarang bergelar jurutera validasi di salah sebuah syarikat MNC terbesar di dunia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau tak belajar betul-betul dulu. Sekarang lepak tepi jalan main gitar." Dia mengakhiri perbualaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika dilihat kepada perwatakannya, nampak lebih kepada ahli kongsi gelap berbanding jurutera. Ataupun ah beng yang menjual vcd haram berbanding profesional yang bergelumang dengan Linux. Rambut cacak keperangan. Seluar khakis poket banyak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walau apa pun tanggapan aku pada mula, itu tidak penting, kerana kita acapkali disuruh jangan mengadili buku dengan melihat muka depan. Walaupun ada juga sekali dua aku beli buku sebab cover cantik (Lepas tu padan muka, content tak best!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia adalah team leader. Tapi kadang-kadang, kawan dan abang. Mostly, actually.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari tu, aku menghadapi sedikit cabaran di tempat kerja. Lantas fikiran aku terus teringatkan dia. Bagi aku dia ada memainkan peranan yang besar dalam perkembangan karier aku. Lalu aku hantar email kepadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;I just received your sms. I think it is better for me to write an email to you. After all I don’t really like to communicate through sms.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am fine, as usual. Getting used to the new working environment.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yesterday I was having an impediment at work. Then I remember how you told me that we should enable people and help them to grow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I strongly believe that true success is not when you can grow alone but in the contribution that you could give to others and help them to grow as well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just want to say thank you for your help, while I was in Intel. I think you have done a great job, enabling me to grow back then.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keep up the good work. &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-8168303174806319836?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/8168303174806319836/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=8168303174806319836' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8168303174806319836'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8168303174806319836'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/09/life-you-create-opportunity.html' title='Life. You create the opportunity'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-145290709214513096</id><published>2010-09-05T08:24:00.011+08:00</published><updated>2010-09-06T00:42:20.866+08:00</updated><title type='text'>Pertama dan terakhir (bahagian 3)</title><content type='html'>"Macam mana ayah?" Ahmad bersuara setelah dia mengambil tempat sebelah aku di atas pangkin bawah pokok rambutan di tepi sawah. Aisyah yang sedari tadi memang bersama aku petang itu memerhati mengharap jawapan. Aku melemparkan pandangan ke sawah padi yang terbentang tidak berapa luas , namun cukup untuk menghambat hingga ke kaki Gunung Jerai. Terasa ada ketenangan di situ. Angin yang membuai mesra, langit sore bercahaya redup, kuning jingga bercampur biru. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Keluhan dan nafas berat tersekat di dada. Aku cuba menimbang tara. Niat Ahmad dan Aisyah itu jika difikirkan logik memang susah untuk dikatakan tidak. Tetapi bila bicara soal hati...logik bukan isu yang perlu diperjelaskan.Hati punya keputusan sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  “Dah 10 tahun ayah...” Aishah, sambil menuangkan teh o panas ke dalam cawan. Berasap. Beraroma. “Ayah perlu teruskan kehidupan...macam orang lain”.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; “Ayah memang sedang meneruskan kehidupan.”  Aku jawab sambil tersenyum. Nak ketawa pun ada. Tapi nanti anak-anak ingat aku tak serius pulak. “Lagipun kenapa baru sekarang timbul isu ni? Selama ni ayah hidup ok je. Gagah dan macho seperti sediakala.” Aku cuba berseloroh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  "Sakit demam...makan pakai siapa nak jaga?" Aisyah bertanya lembut. Persis gemersik suara emaknya juga. Mungkin dia risau. Mungkin mereka risau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; “ Hish. Benda tu yang kamu risaukan? Tahu lah ayah jaga diri...." Sambil melihat kilas anak betuk di tepi permatang, mulut aku seperti ada semua jawapan untuk menolak sebuah harapan. Harapan agar aku tidak kesunyian. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hati ayah tak mampu nak dibahagi-bahagi. Apa yang ayah berikan kepada emak kamu, biarlah tidak terusik sampai bila-bila." Aku meluahkan apa yang tersimpan sekian lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Mereka tersenyum. Mungkin tersenyum mendengar luahan hati aku. Luahan cinta si ayah kepada ibu mereka. Mungkin sebahagian perasaan mereka gembira, namun jauh di sudut hati, aku tahu, mereka hampa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ayah banyak sangat tengok cerita Hindustan ni” Aisyah tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau ayah dah cakap macam tu...kami tak boleh terus memaksa. Tetapi ayah cuba lah fikir-fikirkan. Mana tahu tiba-tiba terbuka hati." Ahmad. Aku melihat wajah anak lelaki aku yang seorang itu.  Lalu aku mengalih pandang melihat Aisyah, anak perempuan yang satu. Mereka saling tidak tumpah seperti wajah dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bersyukur kerana anak-anak faham apa yang aku rasa.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Dangai ni kamu beli di kedai Pak Tam, Mad? ” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ha'aa. Pak Tam kirim salam, ayah. Dia ingatkan kita datang ke kenduri doa selamat  Ain esok malam. Ermm. dengar cerita Ain nak menikah sekali sebelum berangkat ke US ya?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ain dah nak kawin?” Aisyah menyampuk. “Rasa macam baru semalam tengok dia menangis nak ikut Ayob main perang-perang” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“ Macam tu lah khabarnya. Maksud hadith, Jika seseorang lelaki datang untuk meminang anak perempuan kamu dan kamu redha agama dan akhlaknya, maka kahwinkanlah dia .Sekiranya tidak, maka akan terjadi fitnah di bumi dan kerosakan yang besar.” Aku menjamah sikit dangai tu. Memang tip top dangai Pak Tam. Legendary orang kata. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Lagipun benda baik, buat apa ditangguhkan.” Aku lihat Ahmad dan Aisyah angguk tanda setuju. “Angguk je tak luak dangai ni.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Dangai dan teh o panas ketika itu lebih utama dan menyelerakan daripada cerita  keseorangan dan kesepian. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Waktu Maghrib bakal menyusul tidak berapa lama lagi. Tika senja bertamu memang mengundang rasa rindu. Rindu mereka yang pergi sebelum aku. Rindu dia terutamanya. Ahmad dan Aisyah sudah pulang ke ibu kota, 2 hari lepas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku selak mushaf Al-Quran. Membaca Al-Quran dengan melihat mushaf lebih baik daripada cuma membaca dari hafalan sendiri, kerana melihat mushaf itu sudah termasuk ibadah. Begitulah pesan ustaz-ustaz dengan memetik tulisan Imam Nawawi dalam At-Thibyan fi Adab Hamlah al-Quran,  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usai surah Ar-Rahman, aku rasa ada sedikit kekuatan meresap perlahan-lahan, masuk ke dalam hati. Jalur-jalur  semangat sedikit demi sedikit membina kekuatan, membuang keresahan. Aku tutup mushaf dan letak di atas meja tulis, supaya senang dicapai untuk dibaca pada kebanyakan masa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku merenung terus ke luar jendela dan menghela nafas panjang. Langit senja. Ada sebutir bintang bersinar di ufuk timur. Terang, seperti ada tanda kegembiraan pada alam. Seperti ada tanda keterujaan. Sayup-sayup terdengar  suara Lebai Ibrahim memanggil menuju kejayaan.  Perlahan aku tutup komputer riba yang terpasang sedia kala. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;___________________________________________________________&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Bismillahirrohmaanirrohim. Subhanallazi sakkhorolana haaza wama kunnalahu mukrinin, wainna ila robbina lamun qolibun"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbaju melayu hijau muda, berkain pelikat cop gajah mada dan songkok senget di kepala. Aku mengayuh basikal dengan berhati-hati dan macho persis jejaka idaman Malaya. Usai solat Isyak di masjid. Di belakang pelantar basikal tua, tiada isteri tercinta. Tiada bidadari berwajah serupa...cuma yang ada hanya kenangan bersama dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sekarang saya bawak basikal tak gelong-gelong lagi..." .Aku senyum seorang, sambil mengayuh basikal tua , sambil sesekali mengintai bintang terang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“ Dah tua.Malu lah kat cucu , kalau bawak basikal pun gelong lagi” Dia. Membonceng di belakang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ahmad dan Aisyah mahu jodohkan saya dengan Teja" Aku mengadu. Lampu suluh yang semakin kehabisan bateri nampak malap, tidak banyak membantu. Penuh berhati-hati aku mengawal basikal jangan terbawa ke tepi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Teja.. yang kata awak macam hero Mission Impossible tu?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Teja itulah”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Eloklah, Awak pun dah lama menduda. Teja pun dah lama menjanda. Sekurang-kurangnya masing-masing ada orang jaga." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak tak cemburu?" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak lah"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sikit pun tak?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ada jugak sikit-sikit”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Dahtu...”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Saya risaukan awak. Takde teman.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Being lonely is not the reason to fall in love.” Aku beralasan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kalau ada Teja , boleh dia sama-sama naik basikal dengan awak ke masjid, dengar kuliah ke, makan dangai di tepi bendang ke…” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Masturah..." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ye?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;" Awak adalah yang pertama...dan terakhir...untuk saya.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;___________________________________________________________&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Atuk cakap dengan sapa?” Ammar. 5 tahun. Aku menyorong basikal tua ke tepi tangga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kenapa Ammar tak tidur lagi?” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Tunggu atuk balik.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ammar dah solat isyak?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Dah. Ammar solat subuh sekali”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Eh, kenapa solat subuh, kan belum masuk waktu lagi” Aku hampir tertawa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Sebab Ammar rasa tanak bangun la pagi esok. Mengantuk”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ooo…kalau macam tu, atuk kena pegi breakfast sorang lah.” Aku memancing. Aku tahu dia suka nasi lemak di depan masjid tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ammar nak ikut”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ammar tak mengantuk?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Malam ni Ammar tidur awal. Atuk kejut Ammar tau esok pagi" Bersungguh dia pesan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(credit roll. Background music – &lt;a href="http://www.youtube.com/watch?v=u57d4_b_YgI"&gt;Better Together by Jack Johnson&lt;/a&gt;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-145290709214513096?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/145290709214513096/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=145290709214513096' title='13 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/145290709214513096'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/145290709214513096'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/09/pertama-dan-terakhir-bahagian-3.html' title='Pertama dan terakhir (bahagian 3)'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>13</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-3793680257776730018</id><published>2010-07-06T04:32:00.012+08:00</published><updated>2010-07-06T05:06:39.793+08:00</updated><title type='text'>Pertama dan terakhir (Bahagian 2)</title><content type='html'>"Awak, ikut saya kejap" Aku berjalan keluar menuju pintu. Tak pasti samada itu arahan atau permintaan. Ada rasa marah yang  hampir tidak dapat dibendung. Dia berada di ruang tamu, sedang melipat kain yang baru kering dari ampaian, termanggu-manggu melihat aku begitu. Aku berhenti di muka pintu dan melihat dia dengan riak muka tanpa ceria.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Owhh.Ok. Tunggu jap saya tukar baju"  Terus dia masuk ke dalam bilik. Mungkin dia tahu, kalau aku serius begitu, ada sesuatu yang tidak kena.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Petang Ahad yang sepatutnya ada sedikit kebahagiaan sebelum esok, bertukar menjadi hari yang jelik. Thesis yang aku sediakan sejak tahun lepas, siang malam, kononnya bakal dibentangkan di &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/International_Symposium_on_Computer_Architecture"&gt;ISCA&lt;/a&gt; San Jose, California bulan depan, hilang sekelip mata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hilang hak untuk dibentangkan akibat kesalahan teknikal dlm isu penerbitan. Minit-minit terakhir pula tu. Emel pemberitahuan yang  diterima sebentar tadi dari pihak pengurusan tempat kerja menggelapkan pandangan aku buat seketika.  Esok pagi, ketika mesyuarat jabatan, siaplah! Hati aku menggerutu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kereta dipandu ke Pantai Merdeka. Langit petang yang cantik bersama awan kepul-kepul putih dan kawanan burung terbang atas petak-petak sawah di kiri kanan jalan gagal menarik perhatian.Muzik Perancis yang tenang, &lt;a href="http://www.youtube.com/watch?v=fowMHNk_i_g"&gt;Chopin Nocturne in E Flat major Op. 9 No. 2&lt;/a&gt; berkumandang dalam kereta. Namun masih belum mampu mengurangkan kecelaruan yang berterusan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  "Please bear with me for a while". Aku kata perlahan, sambil memegang tangannya dan terus memandu. Sepanjang perjalanan aku diam tanpa sepatah kata.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Rasa marah yang belum hilang sejak tadi berselang-seli dengan muzik Nocturne yang aman damai. Sungguh memutarkan jiwa. Pedal minyak ditekan lebih rapat.  Tanpa sedar kereta bergerak dengan laju. Terlebih laju.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Encik Idzwan...!" Dia panggil aku dengan nama, kalau ada sesuatu tidak kena. Jelas sekali sesuatu tidak kena itu aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tersedar dari lamunan dan memperlahankan kereta. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Astaghfirullahal'azim." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pokok Rhu sebesar pemeluk berbaris di sepanjang pantai. Menyambut pengunjung yang hadir dengan pelbagai rupa dan rasa. Kami duduk di atas salah satu kerusi batu yang tersedia. Aku masih belum mampu hatta untuk senyum. Dia pun tidak bertanya apa yang berlaku. Aku tidak tahu kenapa aku harus begitu. Kenapa aku harus secara paksa mengajaknya untuk ikut tanpa berbuat apa-apa atau berbicara apa-apa. Adakah aku suami yang gila? Mungkin. Nasib lah dia kawin dengan orang gila. Cuma aku hanya perlu dia di sisi untuk kembali rasa bahagia. Kembali rasa ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ombak surut laut memukul pantai dengan perlahan. Ada ketam-ketam kecil melata di atas pasir. Kalau ketam-ketam itu ketam lanjut usia mungkin mereka rasa beza dulu dan sekarang berjalan atas pasir yang lebih halus dan lebih putih. Pasir asal di Pantai Merdeka telah hilang dihakis ombak lebih satu dekad lalu. Pasir yang ada sekarang adalah pasir lombong yang ditambak. Cantik tetapi tidak asli.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekumpulan budak-budak muda bermotorsikal berkumpul di hujung sana, bersembang. Agaknya pemuda dari kampung sekitar. Tidak ramai pengunjung hari itu. Hanya 2-3 keluarga duduk berkelah di antara teduhan pokok rhu. Lagipun hari Ahad, di negeri Kedah bukan cuti hujung minggu. Mungkin antara mereka juga ada seperti aku, mahu mencari ketenangan di tepi laut yang tidak berapa biru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tekun memerhatikan langit yang bersambung dengan laut di hujung pandangan. Cuba untuk mewaraskan fikiran yang berkecamuk. Cuba untuk memujuk jiwa yang kecewa. Dia masih ada di sebelah, menanti penuh setia sang suami yang gila. Terima kasih kerana ada. Ucap aku dalam hati. Tanpa melihatnya. Biarpun kamu tidak tahu apa-apa. Tidak mengapa. Terima kasih kerana ada. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ada orang pernah kata kepada saya..." Tiba-tiba dia bersuara. Aku mengalih pandangan melihat dia. Tudung ungu gelap yang dikenakan pada petang itu memang sesuai dengannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;" Sekiranya setiap perkara itu kita buat semata-mata untuk mendapat redha Allah...berjaya atau gagal, kita tidak akan pernah rasa letih apatah lagi kecewa. " &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Awak setuju?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kata-katanya menusuk tepat ke hati aku yang paling dalam. Nafas yang sarat dengan   penyesalan dilepaskan perlahan.  Aku diam mengiyakan.  Masakan aku tidak bersetuju, itu kata-kata aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam hati aku bersyukur dikurniakan isteri yang mampu mengembalikan kewarasan. Mampu mewajarkan persoalan bahawa perbuatan aku untuk apa. Mahu dapat redha Allah atau mahu cari sanjungan manusia. Aku bersyukur punya isteri yang mampu mengembalikan rasa kehambaan kepada si suami yang lupa bahawa dia sentiasa layak untuk diuji. Suami yang kadang-kadang bengong lebih daripada unta. Unta pun sedar dia hamba. Sudahlah hati menyimpang, bukannya mahu ambil wudhu dan menyendiri mengadap Dia, bawak kereta laju-laju pasang muzik pula. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Senyum kembali hadir.Petang kembali dirasakan indah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Nak  jeruk ?” Aku bertanya. Kebetulan ada beberapa gerai menjual makanan ringan berhampiran. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“ Nak tengok kalau ada buah betik. Jom.” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“ Sejak bila pilih buah segar instead of jeruk masam yang menggiurkan? ” Aku cuba memancing,meraih tangannya sambil bangun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Sejak doktor bagitau saya tengah hari tadi, ada something dlm ni” Dia tunjuk perut. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Aku kaget. Kening aku berkerut. Ya Allah, apakah lagi yang menimpa. Ada benda?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“I'm pregnant.  2 months” Dia senyum.  Masa terhenti seketika. Telinga aku hanya dapat menangkap bunyi ombak dan desir angin yang seperti ada tidak ada. Jantung  berdegup lebih daripada biasa. Dia ketawa kecil melihat aku dengan mulut suku terbuka, bersama nafas tersangkut perlahan di dada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kenapa awk tak bagitau awal?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Saya nak bagitau malam ni. Nampak awk sibuk dalam bilik bacaan tadi”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maha suci Allah yang Maha Tinggi lagi Maha Terpuji!  Rupanya ada berita yang jauh lebih beerti, jauh lebih gembira menanti.  Serta merta aku duduk, sujud syukur, buat berita paling gembira di dunia ketika ini.Kalau ikut hati, mahu saja aku borong semua jenis buah yang ada di gerai tu dengan gerai-gerai sekali dan jerit kuat-kuat biar satu dunia tahu.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bakal jadi seorang ayah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;_____________________________________&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kalau lelaki, saya nak letak nama Ahmad. Kalau perempuan, Aisyah. Ok tak?”  Dia. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Hurmm...Ahmad.Aisyah. Saya suka nama itu sejak dulu. Ringkas dan sangat bermakna.” Aku. Tersenyum.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-3793680257776730018?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/3793680257776730018/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=3793680257776730018' title='19 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3793680257776730018'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3793680257776730018'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/07/pertama-dan-terakhir-bahagian-2.html' title='Pertama dan terakhir (Bahagian 2)'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>19</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-2869588759037225148</id><published>2010-05-24T17:56:00.003+08:00</published><updated>2010-05-25T01:25:11.030+08:00</updated><title type='text'>Pertama dan terakhir (Bahagian 1)</title><content type='html'>"Bismillahirrahmaanirrahim. Subhanallazi sakkhorolana haaza wama kunnalahu mukrinin, wainna ila robbina lamun qolibun"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbaju melayu hijau muda, berkain pelikat cop gajah mada dan songkok senget di kepala. Aku mengayuh basikal dengan berhati-hati dan macho persis jejaka idaman Malaya. Di belakang pelantar basikal tua, ada isteri tercinta menjadi pembonceng setia. Kami baru pulang dari masjid, ada kuliah Ustaz Mat tadi. Ahmad dan Aisyah ditinggalkan sekejap bersama mak tok mereka.  Malam ni mak dan ayah mahu berdua, menadah ilmu sambil beromantika. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apasal gelong-gelong ni. Awak tau ke bawak basikal?" Isteri memberi semangat dengan sangat bagus. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak yg tak duduk betul. Torchlight tu, cuba suluh elok-elok" Si suami, jarang mahu mengaku kelemahan sendiri. Biasalah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Eh salahkan saya.." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Jangan tak tahu, saya dulu bawak basikal sambil pejam mata lepas tangan." Saja aku nak memberi justifikasi bahawasanya aku tahu menunggang basikal dengan baik dan sesungguhnya, asbab dia duduk dengan geometri tidak selari lah menyebabkan basikal terhoyong sana sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ye ke?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ha'aa...sebab tu terbabas masuk dalam longkang tepi rumah tok su, time kenduri pulak tu" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hehehe. Mesti ramai awek terpikat"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;" Teja anak makcik Zainab cakap saya jatuh mcm hero Mission Impossible"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;" Awek lama ke?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau awak tak masuk meminang saya dulu, saya kawin dengan dia lah..... adoi!! awak... jatuh nanti."  Aku mengawal basikal daripada terbabas ke dalam sawah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cakap lagi macam tu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam keindahan malam, aku menikmati segarnya udara desa. Bunyi unggas malam bergema seluruh alam . Bunyi angin memukul lembut pokok padi yang berisi. Mana nak cari suasana macam ni di Kuala Lumpur. Aku meneruskan kayuhan perlahan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tadi ustaz kata, ada 3 benda kalau beri kemudaratan kepada kita, kena tukar. Tempat tinggal. Kenderaan. Isteri." Aku mengulangkaji apa yang kami pelajari tadi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya ni beri kemudaratan tak kat awak?" Saja lah tu tanya soalan menguji. Aduhaii isteriku...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ada jugak sikit-sikit"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apa yg mudarat tu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Bila saya nak tengok bola, awk nak tengok CSI"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ade ke itu yg mudaratnya...beli je tv besar satu lagi, tengok lah bola sampai kenyang" Dia mengomel. Senyum je lah, nak buat apa lagi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu langit terang, penuh dengan bintang. Kami menaiki basikal melalui tepi bendang. Beberapa lama masing-masing diam seribu bahasa melayan perasaan sendiri. Terdengar geseran besi lama basikal tua yang mungkin menanti masa. Sehingga ke hari ini, basikal ini sudah banyak berjasa. Berjasa kepada kami sekeluarga. Aku masih ingat, setiap pagi selepas balik dari solat subuh, atuk akan bawa aku minum teh di warung Pak Njang Desa di hujung tali air dekat dengan simpang. Dengan basikal inilah. Dengan basikal ini juga atuk mengerah kudrat menghantar aku ke hospital di pekan apabila aku mengalami demam panas. Kesian atuk penat kayuh, bawak basikal seperti kena kejar hantu. Mungkin kasih sayang itu sungguh lebih daripada abstrak dan mustahil untuk diluahkan dengan kata-kata. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang, di belakang aku, ada kasih sayang juga. Kasih sayang ini paling ganjil pernah aku rasa. Kerana setiap pagi, apabila aku bangun dari tidur dan lihat wajahnya, terasa seperti segala masalah semalam hilang begitu saja. Melihatkan senyuman paginya sudah cukup memberikan aku semangat sebelum pergi kerja. Dan...apabila aku bangun lebih awal, sebelum kejutkan dia untuk bangun solat, aku lihat garis-garis halus di wajahnya, aku lihat setiap lekukan dan setiap daerah yang terukir itu membuatkan aku hanya mampu hilang dalam lamunan sendiri. Sering kali juga aku tertanya. Adakah aku bermimpi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak nak tahu satu cerita tak?" Aku memecah kesunyian setelah daerah sepi itu lama terbangun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hmmm?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"10 tahun lepas saya pernah mimpi bidadari...bila saya terjaga je, bidadari tu hilang.Tak sangka pulak bidadari tu bonceng basikal saya sekarang" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ye la tu..."  Walaupun dia berada di belakang, tapi aku tahu dia senyum. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila sampai rumah, dia bancuh coklat panas paling sedap pernah aku rasa. Aku yakin sedapnya air tu berkadar langsung dengan rasa cinta si pembancuhnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerita tadi, bukan saja aku reka. Cerita benar yang sudah lama menjadi rahsia. Rahsia wajah bidadari yang aku mimpi memang seperti wajah dia. Atau adakah mereka orang yang sama? Ahh...rahsia jodoh, itu urusan Dia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-2869588759037225148?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/2869588759037225148/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=2869588759037225148' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2869588759037225148'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2869588759037225148'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/05/kau-kekasihku-part-1.html' title='Pertama dan terakhir (Bahagian 1)'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-8930840194779681741</id><published>2010-05-22T07:43:00.009+08:00</published><updated>2010-05-25T11:42:03.045+08:00</updated><title type='text'>Hujan subuh</title><content type='html'>Hari ini Sabtu. Semalam, lepas balik dari solat Maghrib, aku terus tertidur. Biasanya, kalau aku stress atau ada masalah atau rasa demam mengada-ngada nak datang...aku tidur. Bukan buat-buat. Secara automatik otak jadi letih, badan sejuk-sejuk dan nafsu makan tertutup rapat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terjaga pukul 11 lebih. Mendekati 12 tgh malam. Setelah hampir 3 jam terlelap, rasa fresh sikit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;" Aku baru bangun tidoq ni. Biasalah. Perut mintak diisi" Aku msg Is di YM.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Jom" Is.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"7 min ETA" Tak lah jauh sangat rumah aku dengan rumah dia. Dalam beberapa kangkang kera saja. Aku tak kira berapa kangkang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sambil makan, sambil sembang. Band of Brothers, pluralism agama, alternative energy, AC/DC current, Stephen Hawking, big bang theory, Jew, rak buku, Ikea...sampailah kepada 'never ending story'. Aku tak pasti, which one has the most significant impact on me, but I need a diversion to get away...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai rumah,aku continue to struggle in front of the PC. Sedar-sedar, dah pukul 5.13 pagi. There goes my friday night sleep. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu imam baca doa, hujan mula turun. Sangat klasik hujan di pagi hari. Terkenang zaman belajar di Melaka dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pakcik Steve &lt;a href="http://news.stanford.edu/news/2005/june15/jobs-061505.html"&gt;pesan&lt;/a&gt;, &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sometimes life hit you in the head with a brick. Don't lose faith"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ye lahh. Saya tak lose faith ni pakcik. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Hujan dah berhenti. Tapi best jugak kalau sambung tidoq ni.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-8930840194779681741?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/8930840194779681741/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=8930840194779681741' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8930840194779681741'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8930840194779681741'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/05/hujan-subuh.html' title='Hujan subuh'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-7003037355665904969</id><published>2010-05-20T08:14:00.003+08:00</published><updated>2010-05-20T08:18:35.771+08:00</updated><title type='text'>The Umbrellas of Cherbourg - I will wait for you</title><content type='html'>&lt;object width="425" height="344"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/IvpVFdUgu2U&amp;hl=en_US&amp;fs=1&amp;rel=0"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/IvpVFdUgu2U&amp;hl=en_US&amp;fs=1&amp;rel=0" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;William Chiu&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-7003037355665904969?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/7003037355665904969/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=7003037355665904969' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7003037355665904969'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7003037355665904969'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2010/05/umbrellas-of-cherbourg-i-will-wait-for.html' title='The Umbrellas of Cherbourg - I will wait for you'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-2472881935556511378</id><published>2009-12-09T04:46:00.015+08:00</published><updated>2009-12-09T23:12:52.275+08:00</updated><title type='text'>Penglipurlara separuh masa</title><content type='html'>&lt;div&gt;"Best lah dengar hang cerita. Macam bedtime story" Faisal. Dalam kepekatan malam, hidung aku kembang-kembang bangga. Haha...macam gaban!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Langit malam yang cerah. Bintang-bintang bersinar, sebutir-sebutir terang. Di atas buaian yang dipayungi pepohon di sekelilingnya, aku duduk bersembang dengan Faisal. Malam itu seperti juga malam-malam yang lain, jika ada kesempatan untuk bertemu, aku akan menjadi penglipurlara sambilan. Nyamuk macam biasalah, memang suka menyibuk.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Zaman dulu-dulu, penglipurlara ni ada peranan tersendiri di tengah masyarakat. Ketika pesawah dan petani menunggu hasil untuk dituai, mereka akan mengunjungi rumah tukang cerita pada waktu malam, atau ketika nelayan tidak dapat turun ke laut bila tiba musim tengkujuh. (Begitulah kalau tak silap aku). Kadang-kadang, cerita yang sama diulang-ulang. Si Gembang. Teluk Bidung Kota Lama. Entah macam mana si penglipurlara menggayakan penceritaannya. Aku bayangkan orang yang mendengar terlopong mulut dek kerana terlalu asyik.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku tak ceritakan kisah Si Gembang atau Teluk Bidung Kota Lama. Aku bercerita sebuah kisah klasik moden yang masih belum ada penamat. Karya Masashi Kishimoto. Naruto. Aku ni penglipurlara tidak rasmi Naruto kepada Faisal. Peliknya dia lebih suka dengar aku bercerita daripada membaca manga atau menonton anime. Aneh. Harap-harap isteri aku nanti suka dengar aku bercerita Naruto sebagaimana Faisal. Haha. Kalau tak suka pun, kena dengar jugak. Diktator.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sebenarnya, bedtime story ni memang bagus. Kerana bagi aku, perkara itu akan mengaktifkan subconscious mind. Ye subconscious mind akan menerima input pada saat-saat akhir sebelum kita tidur. Oleh itu, untuk bedtime story yang baik, bacalah kisah-kisah sahabat Nabi S.A.W yang sangat best itu. Lagi best daripada cerita Twilight ye adik-adik. Diikuti dengan surah Al-Mulk dan As-Sajadah (kerana diceritakan, Nabi S.A.W tidak tidur selagi belum membaca 2 surah tersebut)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Nanti aku balik, boleh cerita lagi. Naruto." Begitulah selalunya Faisal berpesan setiap kali mengakhiri perjumpaan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku ni betul-betul penglipurlara kah? Dan Faisal adalah petani yang sedang menunggu hasil untuk dituai? Tak boleh blah analogi nih. Ciss.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tidak. Sampai masa, aku nak ucap selamat tinggal sementara kepada Sungai Petani. Faisal kena cari penglipurlara lain nanti.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku nak pergi Alaska dan mengejar aurora!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-2472881935556511378?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/2472881935556511378/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=2472881935556511378' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2472881935556511378'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2472881935556511378'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/12/faisal-kerja-di-melaka-dia-balik-cuti.html' title='Penglipurlara separuh masa'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-6196839867127380958</id><published>2009-11-27T10:15:00.006+08:00</published><updated>2009-11-30T00:19:45.473+08:00</updated><title type='text'>Cinta II</title><content type='html'>Di saat orang-orang Islam hampir tertewas di Uhud, seorang dari pihak musuh telah menyiarkan khabar angin mengatakan bahawa Rasulullah s.a.w telah terbunuh. Kita dapat bayangkan betapa sedih dan dukacitanya para sahabat setelah mendengar akan berita yang menyedihkan itu. Ini menyebabkan ramai di antara mereka yang berasa kecewa dan putus asa. Anas bin Nadhar r.a secara kebetulan telah melihat Umar bin Talhah bersama sekumpulan orang Islam di dalam keadaan kebingungan  yang amat sangat. Beliau lantas berkata kepada mereka.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; "Mengapakah saya perhatikan kamu sekelian begitu bingung sekali?"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Mereka berkata:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Rasulullah s.a.w telah terbunuh"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Anas berkata kembali:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Oleh itu siapakah yang ingin hidup lagi selepas baginda? Marilah kita maju kehadapan bersama pedang-pedang kita dan menyertai Nabi s.a.w yang kita muliai."&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selepas sahaja dia mengeluarkan kata-kata yang demikian, dia meluru ke barisan musuh dan berjuang sehingga beliau terkorban.&lt;/div&gt;&lt;div&gt; Sesungguhnya Anas r.a mempunyai kasih sayang yang begitu mendalam terhadap Nabi s.a.w sehinggakan beliau tidak lagi menganggap kehidupan ini beharga tanpa baginda.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kisah Para Sahabat (Syaikhul Hadith Hadrat Maulana Muhammad Zakariya rahmatullahi'alaih)&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-6196839867127380958?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/6196839867127380958/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=6196839867127380958' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6196839867127380958'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6196839867127380958'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/11/cinta-ii.html' title='Cinta II'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-5233551324551327217</id><published>2009-11-26T08:49:00.010+08:00</published><updated>2009-11-30T00:29:30.896+08:00</updated><title type='text'>Cinta</title><content type='html'>"Abang, cuba definisikan 'love' dalam satu perkataan" Harith. Aku sedang memandu. Dia duduk di sebelah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cinta adalah pengorbanan" Aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Pengorbanan?" Mungkin dia hairan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cinta hamba kepada tuhannya. Cinta ummat kepada rasulnya. Cinta anak kepada ibu bapanya mahupun cinta ibu bapa kepada anaknya. Cinta suami kepada isterinya juga cinta isteri kepada suaminya. Semua."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Semua itu menuntut pengorbanan. Kerana cinta itu milik Allah maka untuk mendapatkan atau membuktikan cinta, kita perlulah berkorban . Hanya Dia yang Maha Menyintai tidak perlu berkorban apa-apa, kerana Dia adalah pemilik cinta." Aku.Sambil terus menekuni jalan, setiap simpang dan lampu isyarat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Bagi Harith, love is undefined. You can ask any single person out there, the answer will be different from one another." Dia membalas, setelah diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"It could be true to certain extend. As mere human, we tend to confuse on lots of things and as often just make things complicated. That's why He gave us Al-Quran and Prophet s.a.w to guide us. So that we can learn and stay on the right path." Aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"The way I see it...to love, you have got to sacrifice. Or you will sacrifice when you are in love"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Love is sacrifice" Aku menutup jawapan. Aku ingin katakan kepada dia, secara tidak langsung - dalam apa pun perkara kembalilah kepada Allah dan Rasul. Kerana di sana ada cinta yang sejati. Allahu'alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meminjam kata Diq, 'selamat hari raya cinta'!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-5233551324551327217?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/5233551324551327217/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=5233551324551327217' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5233551324551327217'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5233551324551327217'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/11/cinta.html' title='Cinta'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-5526496040389565303</id><published>2009-11-03T00:16:00.006+08:00</published><updated>2009-11-03T01:26:25.015+08:00</updated><title type='text'>Life's grand festival</title><content type='html'>The caravan began to travel day and night. The hooded Bedouins reappeared more and more frequently, and the camel driver- who had become a good friend of the boy's- explained that the war between the tribes had already begun. The caravan would be very lucky to reach the oasis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; The animals were exhausted, and the men talked among themselves less and less. The silence was the worst aspect of the night, when the mere groan of a camel- which before had been nothing but the groan of a camel- now frightened everyone, because it might signal a raid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; The camel driver, though, seemed not to be very concerned with the threat of war.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "I'm alive," he said to the boy, as they ate a bunch of dates one night, with no fires and no moon. "When I'm eating, that's all I think about. If I'm on the march, I just concentrate on marching. If I have to fight, it will be just as good a day to die as any other.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Because I don't live in either my past or my future. I'm interested only in the present. If you can concentrate always on the present, you'll be a happy man. You'll see that there is life in the desert, that there are stars in the heavens, and that tribesmen fight because they are part of the human race. Life will be a party for you, a grand festival, because life is the moment we're living right now."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Two nights later, as he was getting ready to bed down, the boy looked for the star they followed every night. He thought that the horizon was a bit lower than it had been, because he seemed to see stars on the desert itself.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "It's the oasis," said the camel driver.&lt;br /&gt; "Well, why don't we go there right now?" the boy asked.&lt;br /&gt; "Because we have to sleep."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Alchemist (Paulo Coelho)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-5526496040389565303?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/5526496040389565303/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=5526496040389565303' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5526496040389565303'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5526496040389565303'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/11/lifes-grand-festival.html' title='Life&apos;s grand festival'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-8220688480699775169</id><published>2009-09-20T01:45:00.000+08:00</published><updated>2009-09-20T01:46:09.305+08:00</updated><title type='text'>Toccata</title><content type='html'>&lt;object width="425" height="344"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/pfkIWnThTB4&amp;hl=en&amp;fs=1&amp;"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/pfkIWnThTB4&amp;hl=en&amp;fs=1&amp;" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-8220688480699775169?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/8220688480699775169/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=8220688480699775169' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8220688480699775169'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8220688480699775169'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/09/toccata.html' title='Toccata'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-1160206669958105031</id><published>2009-09-05T23:04:00.004+08:00</published><updated>2009-09-06T00:27:32.784+08:00</updated><title type='text'>Pasar Chowrasta</title><content type='html'>Petang tadi, aku pergi ke Pasar Chowrasta dengan Abang Pejal. Kami bukan cari jeruk atau buah pala, tapi mahu pertama kali berkunjung ke kedai buku terpakai di tingkat dua. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haritu aku download e-book, The C Programming Language 2nd Edition, karangan Brian W. Kernighan dan Dennis M. Ritchie. Bapa bahasa C itu sendiri. Sebenarnya nak review, kalau bagus. Mahu beli baru, harganya USD55 lebih kurang termasuk kos penghantaran. Cuba tukar harga dollar Amerika itu ke Ringgit Malaysia. Hampir RM200.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Tadi, aku beli buku tu di Pasar Chowrasta. RM10&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Kalau kamu jenis tak kisah pasar lama tidak berhawa dingin, tiada Starbucks untuk duduk lepak-lepak sambil online dengan laptop, maka kedai-kedai buku terpakai di Pasar Chowrasta mungkin sesuai bagi kamu. Mungkin sangat sesuai. Sediakan duit secukup rasa. Jangan terpakai duit untuk tambang balik sudah :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-1160206669958105031?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/1160206669958105031/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=1160206669958105031' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1160206669958105031'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1160206669958105031'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/09/pasar-chowrasta.html' title='Pasar Chowrasta'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-2972799889910766155</id><published>2009-08-21T23:58:00.002+08:00</published><updated>2009-08-22T00:03:23.099+08:00</updated><title type='text'>You had me at hello II</title><content type='html'>Tahun lepas, di entry &lt;a href="http://stridz.blogspot.com/2008/10/you-had-me-at-hello_05.html"&gt;ini&lt;/a&gt;, saya berazam mahu menjadikan ramadhan thn seterusnya berkata kepada saya "you had me at hello" . Dan pada 1 Ramadhan ini, entah kenapa saya teruja tidak seperti biasa. Dia hadir pada waktu yang tepat kerana saya sangat rindukan ketenangannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Selamat menyambut Ramadhan Al-Mubarak!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-2972799889910766155?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/2972799889910766155/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=2972799889910766155' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2972799889910766155'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2972799889910766155'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/08/you-had-me-at-hello-ii.html' title='You had me at hello II'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-5004801729553510739</id><published>2009-08-19T14:32:00.004+08:00</published><updated>2009-08-19T14:48:25.343+08:00</updated><title type='text'>Dari stesen tua (Part 1)</title><content type='html'>Mungkin stesen tua itu dan kereta api yang bakal lalu nanti ada jawapan bagi aku. Jawapan kepada keletihan, bukan persoalan. Letih jiwa dan perasaan. Aku hanya mahu naik kereta api secepat mungkin dan mahu tidur selama mungkin sebelum tiba hari esok. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7.12 petang, kereta api yang dijadual bertolak masih tidak kelihatan bayangnya. Sambil menyalakan sebatang rokok, Bob menemani aku lewat sore itu. Bob cerita perihal kawannya yang hidup sebatang kara, tidak ada ibu bapa malah saudara mara pun seperti tidak ada. Hari pertama mendaftar di universiti hanya ditemani pakcik teksi. Setiap kali hari raya, dia akan pulang menumpang beraya di rumah kawan-kawan. Tengoklah kemana kaki melangkah. Kadang-kadang membawa diri, bercuti ke Genting Highland. Seorang. Mungkin dia dapat ketenangan dengar orang yang naik corkscrew menjerit-jerit. Atau mungkin dia dapat kebahagiaan. Hanya Allah yang lebih mengetahui apa yang ada dalam hati kawan Bob itu. Cerita itu mungkin biasa, tetapi kawan Bob itu perempuan dan berjawatan tinggi kerajaan maka cerita itu telah menjadi luar biasa bagi aku. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang perempuan yang berpendidikan dan berjawatan tinggi tetapi kesepian hidupnya.  Aku sedikit teruja. Hidup hanya untuk diri sendiri, bagaimanakah agaknya ya? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No String Attached. Kamu bebas untuk mengejar cita dan cinta. Sekali fikir begitulah. Dua kali fikir, aku yakin itu tidak mungkin. Tidak mungkin untuk aku atau kita atau mereka atau sesiapa saja hanya hidup untuk diri sendiri. Gelaran khaira ummah tidak hadir dengan percuma atau sia-sia. Ada bayaran dan ada tanggungjawab. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lebih kurang pukul 7.30 petang, Express Langkawi tiba dan hanya sudi untuk berhenti selama 1 minit. Ciss. Dah la lambat. Demand pulak. Kalau shinkansen, dah dapat full refund ni. Aku ucap terima kasih kepada Bob yang sudi menghantar aku ke stesen tua dan aku berlalu mencari gerabak S2. Aku mahu tidur...!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Turun di KL Sentral ya?" pakcik tiket tanya sambil belek-belek dan membuat apa yang patut dengan tiket aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ya"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Surau kat mana pakcik?" Aku pula tanya pakcik tiket.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"R3"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kereta api yang aku naik sebelum ini tidak ada surau. Mana R3 tu? aku pun taktau. Hujung sebelah sana mungkin. Redah je lah. Maka setelah bersusah payah redah dari satu gerabak ke satu gerabak sambil mengontrol macho (walaupun tak macho sebab aku dulu fobia bunyi enjin yang bising waktu nak lintas antara gerabak tu), akhirnya aku jumpa surau yang dicari. Agak selesa untuk 2-3 orang menunaikan solat. Ada tempat mengambil wudhu. Bersih.  Solat Isyak dan maghrib dihimpunkan. Kemudian solat isyak dipendekkan. Alhamdulillah, selesai, setelah berjaya rukuk dan sujud tanpa tertonggeng dalam kereta api yang sedang bergerak laju.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku nampak katil sedang menunggu. Aku mahu tidur tanpa dapat ditahan-tahan lagi. Walaupun jam baru menunjukkan pukul 8 malam lebih kurang. Sebelum tidur, aku muhasabah. Benarlah, hati aku belum lagi seperti laut. Ya Allah, beri aku hati seperti laut. Beri aku ketenangan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dengan nama Allah, aku hidup dan aku mati"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ZZZzzzzzz......&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-5004801729553510739?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/5004801729553510739/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=5004801729553510739' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5004801729553510739'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5004801729553510739'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/08/dari-stesen-tua-part-1.html' title='Dari stesen tua (Part 1)'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-5906685794241156490</id><published>2009-07-02T00:11:00.002+08:00</published><updated>2009-07-02T00:15:46.268+08:00</updated><title type='text'>Rezeki dan solah</title><content type='html'>"Dan perintahkanlah keluargamu serta para pengikutmu mendirikan sembahyang dan hendaklah kamu tekun dan sabar menunaikannya. Kami tidak meminta rezeki darimu, bahkan Kamilah yang memberikan rezeki kepadamu. Dan kesudahan yang baik adalah bagi orang-orang yang bertaqwa."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-5906685794241156490?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/5906685794241156490/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=5906685794241156490' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5906685794241156490'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5906685794241156490'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/07/rezeki-dan-solah.html' title='Rezeki dan solah'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-2457804639552616619</id><published>2009-04-15T00:25:00.001+08:00</published><updated>2009-04-15T00:25:57.900+08:00</updated><title type='text'>Nasi Goreng Pak Mud</title><content type='html'>"Makan tapi boleh rest pulak?" Aku kata kepada Harith, melihatkan dia berhenti makan, tolak pinggan ke depan dan minum air. Dalam hati, kalau dia tak habis, mahu saja aku ambil alih tugas mulia menghabiskan nasi tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Tu la, laju abang makan nasi goreng Pak Mud" Harith.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Abang rasa, nasi goreng Pak Mud ni paling sedap di dunia"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Apa rahsia dia. Kasih sayang?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Banyak la kasih sayang!" aku senyum. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dulu kami datang berempat. Sekarang berdua. Pak Mud masih macam dulu. Gerainya tidak ada lampu pendaflour warna-warni atau lampu kelip-kelip. Di dalam medan selera berhampiran jam besar Sg Petani itu, gerai Pak Mud paling tidak ceria. Tetapi paling selesa pada aku. Sebelah kiri sana ada gerai Yong Tau Fu, jangan kata lampu, siap dengan tv. Gerai sebelah kanan pula ada beraneka makanan, lengkap dengan payung besar, takut-takut hujan. Pak Mud, hanya ada 2 jenis masakan, koew tiow kerang dan nasi goreng biasa. Payung? hanya beratapkan langit malam yang indah. Cewahh. Cuma kelainannya, Pak Mud masak guna dapur arang! Mengikut kata chef Rasyd, ex housemate saya, masak menggunakan dapur arang memang lagi sedap. Tapi lambat! Biasalah, good thing doesn't come cheap and that's what we have to pay...waiting in vain. Haha...lapar oii&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau mahu makan nasi goreng paling sedap di dunia, datanglah ke Sg Petani, nanti saya bawa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-2457804639552616619?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/2457804639552616619/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=2457804639552616619' title='13 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2457804639552616619'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2457804639552616619'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/04/nasi-goreng-pak-mud.html' title='Nasi Goreng Pak Mud'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>13</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-7172832331129141747</id><published>2009-03-26T12:58:00.004+08:00</published><updated>2009-03-26T13:04:31.477+08:00</updated><title type='text'>Mission accomplished!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_PH1XW4kg_Go/ScsLiXIo33I/AAAAAAAAAH4/ndzUv1JgSz0/s1600-h/DSC01514-3.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 122px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_PH1XW4kg_Go/ScsLiXIo33I/AAAAAAAAAH4/ndzUv1JgSz0/s200/DSC01514-3.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317356469994708850" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-7172832331129141747?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/7172832331129141747/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=7172832331129141747' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7172832331129141747'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7172832331129141747'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/03/mission-accomplished.html' title='Mission accomplished!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_PH1XW4kg_Go/ScsLiXIo33I/AAAAAAAAAH4/ndzUv1JgSz0/s72-c/DSC01514-3.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-9055855161377435481</id><published>2009-03-05T00:23:00.002+08:00</published><updated>2009-03-05T00:33:42.133+08:00</updated><title type='text'>Tagged by Aki</title><content type='html'>Aki, sorry I did not do the first one. Susah lah nak bergambar2...hehe. But here goes, the second tag.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Open this website : http://www.quizbox.com/personality/test82.aspx&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Take the Personality Quiz&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Copy Paste the result to your blog, facebook, or whever you want&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Tag your friends including me :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;Your view on yourself:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You are down-to-earth and people like you because you are so straightforward. You are an efficient problem solver because you will listen to both sides of an argument before making a decision that usually appeals to both parties.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;The type of girlfriend/boyfriend you are looking for:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You like serious, smart and determined people. You don't judge a book by its cover, so good-looking people aren't necessarily your style. This makes you an attractive person in many people's eyes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;Your readiness to commit to a relationship:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You prefer to get to know a person very well before deciding whether you will commit to the relationship.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;The seriousness of your love:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Your have very sensible tactics when approaching the opposite sex. In many ways people find your straightforwardness attractive, so you will find yourself with plenty of dates.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;Your views on education&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Education is very important in life. You want to study hard and learn as much as you can.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;The right job for you:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You're a practical person and will choose a secure job with a steady income. Knowing what you like to do is important. Find a regular job doing just that and you'll be set for life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;How do you view success:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Success in your career is not the most important thing in life. You are content with what you have and think that being with someone you love is more than spending all of your precious time just working.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;What are you most afraid of:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You are afraid of things that you cannot control. Sometimes you show your anger to cover up how you feel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;Who is your true self:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You are mature, reasonable, honest and give good advice. People ask for your comments on all sorts of different issues. Sometimes you might find yourself in a dilemma when trapped with a problem, which your heart rather than your head needs to solve.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;komen aku: entahlah betul ke tak, sesiapa yang kenal aku tu mungkin boleh menilai betapa benar atau betapa tipunya ayat-ayat di atas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I tag this people&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1 - Aurum&lt;br /&gt;2 - Luthiyen&lt;br /&gt;3 - Rasyd &lt;br /&gt;4 - Jimah&lt;br /&gt;5 - Cik Wani &lt;br /&gt;6 - Abg Zafril&lt;br /&gt;7 - Abg Pejal &lt;br /&gt;8 - Zuhdi Najib&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-9055855161377435481?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/9055855161377435481/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=9055855161377435481' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/9055855161377435481'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/9055855161377435481'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/03/tagged-by-aki.html' title='Tagged by Aki'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-4650418237602805938</id><published>2009-02-27T02:21:00.003+08:00</published><updated>2009-02-27T02:58:45.257+08:00</updated><title type='text'>Oh dunia!</title><content type='html'>Hujan turun rintik-rintik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku diperdengarkan sebuah kitab di mana seorang ulama menulis, bahawa orang yang tidak mahu sedar dunia ini hina dan tidak beharga adalah seorang yang cacat akal. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lantas aku terus tersenyum seorang diri. Lama. Mengenangkan betapa cacatnya aku. Haha. Serius, aku senyum lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Kalau dulu, ada cerita seorang sahabat Nabi S.A.W yang sedang membina rumah dan tinggal seketul batu yang terakhir utk diletakkan, azan berkumandang. Dia tinggalkan batu itu dan pergi ke masjid. Ada orang yang ternampak perlakuan tersebut bertanya kenapa tidak diletakkan saja batu yang penghabisan itu. Dia menjawab, lebih kurang bunyinya, kalau dia letakkan batu itu, maknanya dia lebih membesarkan batu itu daripada Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerita ini, kalau orang yang mahu faham dan mahu belajar, banyak manfaatnya. Tetapi kalau orang yang tidak mahu faham dan tidak mahu belajar, banyak alasan dan hujah balasnya. Kesimpulannya. Lu PK la sendiri...assalamu'alaikum!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-4650418237602805938?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/4650418237602805938/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=4650418237602805938' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4650418237602805938'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4650418237602805938'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/02/oh-dunia.html' title='Oh dunia!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-7829955169864321038</id><published>2009-02-18T13:28:00.000+08:00</published><updated>2009-02-18T13:29:30.252+08:00</updated><title type='text'>The Love story (music)</title><content type='html'>&lt;object width="425" height="344"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/KVAakwi98DY&amp;amp;hl=en&amp;amp;fs=1"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/KVAakwi98DY&amp;amp;hl=en&amp;amp;fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-7829955169864321038?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/7829955169864321038/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=7829955169864321038' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7829955169864321038'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7829955169864321038'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/02/love-story-music.html' title='The Love story (music)'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-7007907390010196546</id><published>2009-02-03T05:53:00.004+08:00</published><updated>2009-02-03T06:57:04.433+08:00</updated><title type='text'>Ketenangan</title><content type='html'>Aizam, si bobo, nasihat aku, menggunakan ayat yang dipinjam dari orang lain, bahawa "hati akan tenang pada kebaikan"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku, cuba pelbagai cara, jogging...jumpa kawan...tidur...semuanya demi mencari sebuah ketenangan. Aku cuba juga banyakkan baca Al-Quran. Aku tenang bila membaca. Ketenangan semakin pudar sebaik sahaja mushaf itu aku tutup. Rumah aku rasa sunyi. Sangat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila menunaikan solah berjamaah di masjid, aku jadi tenang, segalanya. Melihat wajah bersih dan bercahaya budak-budak hafiz itu sahaja sudah cukup sebagai introduksi ketenangan. Kalau aku yang melihat wajah-wajah itu sahaja sudah tenang, bagaimanalah agaknya si empunya wajah tu ya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian introduksi itu bersambung lagi bila kami ramai-ramai, duduk dekat-dekat dalam majlis ta'alim, diperdengarkan tentang hadith Nabi S.A.W dan firman Allah S.W.T...rasa sejuk,aman dan damai. Rasa akhirat itu dekat sangat dan rasa rindu pada kematian sebab kehidupan terlalu menipu dan aku tidak berdaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usai segalanya. "Maha suci Allah yang mengurniakan ini bagi kami, tiadalah kami berkuasa menggunakannya jika tidak kerana kurnia tuhan kami, sesungguhnya kami akan kembali kepada tuhan kami." Aku tekan electric starter. Pijak pedal gear. Pulas minyak. Rasa macam naik kuda. Bayangkan, naik kuda, balik dari masjid, macam macho je. Haha&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sambil menunggang kuda, aku lihat dada langit yang cerah waktu malam. Kelam, sedikit biru campur ungu dan ada manik-manik kejora. Bulan pun ada. Mahu tunjuk tapi sikit-sikit. Itu yang mahal. Cantik sungguh langit. Maha suci Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hati aku tenang dan girang. Aku berkata dalam hati dan berbisik kepada dia. "Sungai Petani...bagaimanalah aku tidak mencintai engkau?" dalam nada paling romantik yang boleh diucapkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai rumah, dapat panggilan telefon&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yo dude, Kumar here, are you in the middle of something?"&lt;br /&gt;"Nope, what's up"&lt;br /&gt;"Hey...I want to ask you about Mac...I saw one good deal at SG store for refurbished model...bla bla bla"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dangg. Baru tadi ingat nak mati. Janganlah dunia masuk balik dalam hati. Biarlah duit dalam tapak tangan atau biarlah iphone dalam poket. Tetapi janganlah benda-benda itu ada dalam hati. Dalam hati, biarlah...hanya ada Dia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-7007907390010196546?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/7007907390010196546/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=7007907390010196546' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7007907390010196546'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/7007907390010196546'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/02/ketenangan.html' title='Ketenangan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-3061935236525147321</id><published>2009-01-22T07:54:00.002+08:00</published><updated>2009-01-22T08:02:35.722+08:00</updated><title type='text'>They are just people</title><content type='html'>" Welcome to Harvard guys"  David&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"So does it look like you thought it would?" David&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Better...unattainably better" Liz&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Liz...they are just people"  David&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; - From homeless to Harvard&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-3061935236525147321?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/3061935236525147321/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=3061935236525147321' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3061935236525147321'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3061935236525147321'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/01/they-are-just-people.html' title='They are just people'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-9024847653993967084</id><published>2009-01-05T07:54:00.003+08:00</published><updated>2009-06-14T01:03:25.688+08:00</updated><title type='text'>Jodoh Jerejak dan Pinang</title><content type='html'>Andai Mesir dan Nil itu jodoh, maka Pulau Pinang dan Pulau Jerejak juga jodoh. Ditakdirkan untuk bertemu namun bukan untuk bersatu. Untuk melihat kau dan aku. Aku mencemburui kepesatanmu, kau mencemburui ketenanganku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Langit muram durja, sebentar lagi hujan mungkin turun. Air laut di Queensbay itu tenang. Han duduk di atas bangku, yang sedia tersusun di sepanjang pantai berhadapan pusat membeli belah Queensbay Mall.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di seberang laut, tidak berapa jauh, jelas nampak Pulau Jerejak. Dulu tempat tahanan pesakit Tuberculosis sebelum bertukar fungsi sebagai Alcatraz Malaysia . Sekarang semua itu tiada lagi. Pulau Jerejak menjadi destinasi pelancongan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Putus cinta?" ada suara menyapa. Seorang gadis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Habis kenapa di sini?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Putus cinta baru boleh duduk tepi laut?" Han tanya tidak puas hati. Tidak betul agaknya orang ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Biasanya macam tu lah. Bila ditimpa musibah baru mahu dekat dengan alam. Mahu dekat dengan tuhan"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Han diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sudah lama buat kerja macam ni? "&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sejak zaman kesultanan Melayu Melaka" Han menjawab. Bersahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keadaan kembali diam seperti mula. Gadis itu memandang ke laut. Han memandang ke laut. Angin sejuk bertiup sepoi-sepoi bahasa. Air laut masih tenang. Han ingat Abang Nordin pernah kata, dia mahu hati seperti laut, tidak kisah apa yang dicampak, laut hanya menerima.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Han melihat gadis itu. Cantik, sayang orangnya gila. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apa yang awak fikir? Han.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mata si gadis masih terpaku melihat laut dan sambil terus menekuni laut, dia berkata.&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt;" Cerita cinta Majnun terhadap Laila yang sangat terkenal itu menunjukkan bahawa Majnun akhirnya dibunuh oleh cintanya sendiri kepada Laila. Qarun dibunuh oleh cintanya kepada harta, Fir'aun dibunuh oleh cintanya kepada kedudukan"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian dia berhenti dan berpaling melihat Han. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"...Tetapi Hamzah, Jaafar dan Hanzhalah mati kerana cinta mereka kepada Allah dan Rasul-Nya. Jauh sungguh jarak yang memisahkan antara kedua-duanya, Majnun, Qarun dan Fir'aun di satu pihak, Hamzah, Jaafar dan Hanzhalah di pihak yang lain"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dr. 'Aidh Al Qarni?" Han.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gadis itu senyum dan angguk perlahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak gila rupanya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-9024847653993967084?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/9024847653993967084/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=9024847653993967084' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/9024847653993967084'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/9024847653993967084'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2009/01/jodoh-jerejak-dan-pinang.html' title='Jodoh Jerejak dan Pinang'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-3893553584657339701</id><published>2008-12-29T02:38:00.002+08:00</published><updated>2009-06-14T01:11:14.942+08:00</updated><title type='text'>Salam 1430H</title><content type='html'>Sekiranya berkesempatan menonton cerita seni mempertahankan diri, tak kiralah buatan Malaysia mahupun Amerika. Kebanyakannya cerita-cerita itu stereotaip. Hero kalah dulu, menang kemudian. Mungkin dengan begitu membuatkan jalan cerita lebih dramatik dan menghiburkan. Beza sekali cerita realiti dan cerita di dalam tv.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam dunia sebenar, seorang peninju yang ditumbuk bertubi-tubi biasanya akan hilang fokus (dan akhirnya akan kalah). Namun sekiranya dia mampu untuk 'recover' daripada keadaan itu, bertahan, kembali menyusun tumpuan dan seterusnya memenangi perlawanan tersebut maka dia merupakan seorang peninju yang hebat. Cuma, berapa kali dapat kita lihat keadaan seperti itu terjadi? Bagi saya, sangat sedikit. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Azan maghrib di corong pembesar suara senja tadi memulakan tahun hijrah yang baru. Setahun dulu kita mungkin ditumbuk bertubi-tubi dengan segala mehnah dan tribulasi. Semoga bisa kita 'recover'; bertahan, menyusun tumpuan dan menang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Allahu musta'an&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Tahun Baru 1230H.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Saya sambut tahun baru dengan menonton filem ayat-ayat cinta. Tidak kisah apa komen pengkritik, saya cuma mahukan sebuah kelainan dan harap untuk peroleh sesuatu daripada filem ini. Saya dapat 2 benda. 1) Perbezaan antara cinta&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;dan keinginan untuk memiliki 2) Aisyah belikan Apple Macbook Pro utk Fahri ;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-3893553584657339701?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/3893553584657339701/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=3893553584657339701' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3893553584657339701'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3893553584657339701'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/12/salam-1430h.html' title='Salam 1430H'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-3688747222722032960</id><published>2008-12-23T04:16:00.002+08:00</published><updated>2008-12-23T04:28:07.690+08:00</updated><title type='text'>How to present like Steve Jobs</title><content type='html'>&lt;div&gt;I quote from &lt;a href="http://www.bnet.com/2403-13068_23-194984.html"&gt;bnet.com&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 15px; line-height: 25px; "&gt;"&lt;span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"&gt;Comparing a Steve Jobs presentation to most presentations is impossible — he’s in a league all his own. Apple’s chief executive is arguably the most charismatic pitchman in business today. His presentations are brilliant demonstrations of visual storytelling that turn customers, employees, and the entire computer industry into evangelists.&lt;/span&gt;"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 15px; line-height: 25px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 15px; line-height: 25px;"&gt;Ok now that you have time to spent, let's take a look at bnet.com video on &lt;a href="http://www.bnet.com/2422-13722_23-192173.html"&gt;Job's presentation secrets &lt;/a&gt;. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-3688747222722032960?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/3688747222722032960/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=3688747222722032960' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3688747222722032960'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/3688747222722032960'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/12/how-to-present-like-steve-jobs.html' title='How to present like Steve Jobs'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-1755064088272799944</id><published>2008-11-13T00:21:00.004+08:00</published><updated>2008-11-13T01:02:08.800+08:00</updated><title type='text'>Entry khas : Encik Zuhdi Najib</title><content type='html'>Ini entry khas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hoi Najib, aku dah dapat buku The Last Lecture yang kau kirim utk birthday aku tu. Puas aku tunggu tak sampai-sampai. Bila dah sampai, aku pulak takdak kat rumah, balik kerja pun lewat malam. Hari Ahad lepas baru aku ambik di pejabat pos laju. Aku tengok selumber je kau tulis nama penerima - 'Iwan'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setakat ni aku baru baca sampai mukasurat 39. Aku rasa kalau aku concentrate, sehari je dah habis. Tapi kau tau je lah tugas sebagai Kernel Engineer membuatkan aku terlebih sibuk dengan segala bugs dan code fixing (ayat fiksyen). Hehe&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zuhdi, Jazakallah khair!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-1755064088272799944?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/1755064088272799944/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=1755064088272799944' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1755064088272799944'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1755064088272799944'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/11/entry-khas-encik-zuhdi-najib.html' title='Entry khas : Encik Zuhdi Najib'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-1874782497823602640</id><published>2008-11-09T23:45:00.008+08:00</published><updated>2008-11-10T01:10:26.253+08:00</updated><title type='text'>Put</title><content type='html'>Aku ke rumah keluarga Put hari tu untuk ambil kad jemputan majlis perkahwinan. Put yang nak kawin. Sekarang ni memang musim orang kawin. Kawan-kawan, yang lama tak jumpa, kalau jumpa atau dengar cerita sekarang ni takdak cerita lain, kalau bukan pasal kawin, dah beranak pinak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kata kepada Put, dah fikir habis-habis ke? Dah solat istikarah ke? Biasalah aku memang suka menyibuk. Oh ya, Put ni perempuan, mana ada lelaki orang panggil Put.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kata kepada Put lagi, kalau dalam cerita Hollywood, biasanya bila heroin teragak-agak nak sebut 'I do' selepas ditanya sanggupkah dia menjaga si suami hingga akhir hayat, si hero akan muncul dan membatalkan perkahwinan tersebut. Sang hero akan meluahkan apa yang terpendam dalam hatinya, bahawa si heroin adalah cinta sejati sejak mula.  Muka heroin akan seperti orang terkedu, kemudian nampak jelas lega dan gembira. Selepas itu hero dan heroin akan kawin dan hidup bahagia selama-lamanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amat malang si hero sekunder, watak yang ditinggalkan heroin itu, yang tak jadi kawin itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kata lagi, dalam cerita Malaywood, mungkin waktu jurunikah mahu mengijabkan si hero sekunder , hero primary muncul di muka pintu dan berkata dengan suara lantang " nantiiii" (ini mungkin plot filem zaman Studio Jalan Ampas)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Put gelak je. Siapalah agaknya hero yang nak datang tu ya. Dia tanya kepada aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku pun tak tau apa moral di sebalik cerita ni. Tetapi aku selalu ingat perbualan aku dengan ummi. Ummi kata, kalau buat istikarah, insyaAllah mesti dapat yang terbaik. tak menyesal. Watak-watak dalam cerita hollywood  dan malaywood tu aku agak mesti diorang tak solat istikarah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ingat, cinta bukan rasa penuh saja, cinta boleh jadi sehala. Cinta boleh jadi tanpa balasan. Bak kata seorang penulis terkenal. Oleh itu, marilah kita amalkan solat istikarah untuk setiap persimpangan. Semoga diberikan petunjuk, ditetapkan keputusan dan berakhir tanpa penyesalan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-1874782497823602640?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/1874782497823602640/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=1874782497823602640' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1874782497823602640'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1874782497823602640'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/11/put.html' title='Put'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-6281883416340240386</id><published>2008-10-05T03:50:00.004+08:00</published><updated>2009-06-14T01:18:59.557+08:00</updated><title type='text'>You had me at hello</title><content type='html'>Saya selalu nampak yang &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;jauh&lt;/span&gt;, tidak nampak yang &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;dekat&lt;/span&gt;. Rindu pun yang jauh-jauh, yang dekat kadang-kadang nampak kadang-kadang tak nampak atau saja buat-buat tak nampak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya anggap yang &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;jauh&lt;/span&gt; itu sebuah &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;ketidakpastian&lt;/span&gt; manakala yang &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;dekat&lt;/span&gt; itu sesuatu yang &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;pasti&lt;/span&gt; berlaku. Saya nilai sebuah &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;ketidakpastian&lt;/span&gt; dalam cinta itu letaknya dalam cinta &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;manusia&lt;/span&gt; dan saya menjustifikasi sebuah &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;kepastian&lt;/span&gt; dalam cinta itu adalah cinta kepada &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;Dia&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebuah kepastian itu &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;mati&lt;/span&gt; dan ketidakpastian adalah &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;mimpi&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap degup jantung yang berbunyi dub-dub, dub-dub, dub-dub itu Dia tahu apa sebabnya. Setiap titis darah yang mengalir dalam kapilari tubuh, Dia tahu juga, tanpa mengira darah kamu jenis kedekut, yakni hanya tahu menerima tetapi sukar memberi ataupun darah kamu jenis pemurah, yakni mudah memberi tetapi sukar menerima.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekiranya Ramadhan yang baru ini boleh dimetaforakan sebagai kekasih, agaknya dia merajuk dengan saya yang masih tidak pandai melayan kekasih. Ruginya rasa. Sepatutnya saya belikan dia bunga, bersembang dengannya di tepi pantai ketika matahari terbenam, berjalan di dalam hujan sambil saya memegang payung, menghabiskan masa di Kinokuniya mahupun Borders bersama-sama ataupun membuang minyak di lebuhraya sambil memasang muzik jiwa-jiwa dan kami diam tanpa bicara. Malangnya itu semua tidak berlaku. Ramadhan datang dan Ramadhan pergi, hanya aku tetap di sini, menanti...semoga dia tidak berkata kepada aku " you were late" . Aku harap tahun depan, akan aku susun ayat cantik-cantik kemudian dia akan berkata kepada aku " you had me at hello".&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-6281883416340240386?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/6281883416340240386/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=6281883416340240386' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6281883416340240386'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6281883416340240386'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/10/you-had-me-at-hello_05.html' title='You had me at hello'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-1499179576280347413</id><published>2008-09-15T02:35:00.005+08:00</published><updated>2008-09-15T14:20:59.254+08:00</updated><title type='text'>The past and present</title><content type='html'>Working on embedded system has always been my wildest dream. Working on embedded Linux in specific makes it wilder. Embedded system is targeted to be compact and sleek, fast and efficient in no less elegant manner. But on the trade off, you got less tools at your disposal, often resort in tedious process to build things - cross compiling. This is very much expected and long to have been practiced.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The only concern is, when you were bounded by tight schedule cycle, you might want to look at more faster way. My ultimate goal is to build the embedded Linux distro with complete toolchain so that cross compiling could be avoided.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Linux From Scratch is a perfect reference for this. It is very easy anyone could do it, so to speak. If you got a little time to spare and keen to know how everything were put together, do visit linuxfromscratch.org&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was supposed busy reading the text but suddenly I realized I was already at youtube watching AJ McLean in Oprah Winfrey show telling the world how he got rehabilitate from the things he has been doing.  Then the other boys showed up to give their support. I was touched not by the bond they possess but mainly because I grew up listening to their songs. Put aside their harmonious vocal. If you grew up in the late 90's, in the era of boy bands and girl groups, where magazine like Max and *Smash Hits selling like hot cakes, and Lil Kev - Fly Guy were Morning Crew at Hitz FM ; it is unavoidable to not listen to their music, especially for a group like BSB, regarded as one of the most successful boy band in history with 75 million album sold worldwide. They were phenomenal, 10 years ago.  Few of their songs associates with my memories directly or indirectly. Different song linked to different subject but summed up to one single thing, reminds me of the good old days - where tears and laughters, hopes and dreams culminate in exquisite sublime account.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-1499179576280347413?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/1499179576280347413/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=1499179576280347413' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1499179576280347413'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/1499179576280347413'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/09/past-and-present.html' title='The past and present'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-8575539963886895920</id><published>2008-09-08T02:04:00.003+08:00</published><updated>2008-09-09T23:30:22.806+08:00</updated><title type='text'>Hope</title><content type='html'>&lt;strong style="font-weight: normal;"&gt;"...Remember, Red. Hope is a good thing, maybe the best of things, and no good thing ever dies"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hope. Is the word that should keep us going. Through trials and tribulations. Through memories and dreams. Through sadness and despairs. Everything. Because just like Andy said - hope is the best of things!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Only to Allah, we should seek to give our every hope.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-8575539963886895920?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/8575539963886895920/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=8575539963886895920' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8575539963886895920'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8575539963886895920'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/09/hope.html' title='Hope'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-6451548435885894774</id><published>2008-07-13T01:45:00.005+08:00</published><updated>2008-07-13T07:30:25.761+08:00</updated><title type='text'>budak kecik yang putih dan tembam</title><content type='html'>saya dah jadi pakcik. sepupu saya yang muda 3 thn drp saya selamat menjadi bapa. tadi saya bersama harith membeli baju utk budak kecik tu. budak kecik yang cukup bertuah berpakcikkan saya. saya pilih warna putih berhias warna krim di tepi. nasib kau lah budak kecik. pakcik kau ni tergilakan warna putih sejak azali. nampak suci dan ayu. kalau perempuanlah memakainya. kalau lelaki, nampak ensem...macamm pakcik jugak. (bak kata shamsudin dlm citer 3 abdul)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;budak kecik, tok ayah dah letak gelaran untuk pakcik ni ha. budak kecik jangan gelak pulak. disebabkan terlalu ramai orang memakai gelaran pak long dlm keluarga kita, takut keliru, jadi tok ayah mencipta nama gelaran baru. jangan gelak haa budak kecik. mulai hari ini, budak kecik boleh panggil pakcik - uncle ben. mcm cerita spiderman la pulak. with great power, comes great responsibility. ocehh&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ehem. uncle ben dapat sms dr ummi budak kecik. dia ckp cute baju tu. budak kecik dah pakai dah. awat pakai cepat sangat. pakai le esok2 ke. minggu depan ke. tu la budak kecik temuak byk sangat. lepas minum susu pastu nak gelak-gelak. mcm daddy kamu jugak. lantak kau lah budak kecik, cuma uncle ben harap budak kecik dapat membesar dgn sebaik mungkin, menjadi penyejuk mata kepada ummi dan walid, dapat taat segala perintah Allah hingga akhir. ok budak kecik.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-6451548435885894774?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/6451548435885894774/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=6451548435885894774' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6451548435885894774'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6451548435885894774'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/07/budak-kecik-yang-putih-dan-tembam.html' title='budak kecik yang putih dan tembam'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-4404465070753886310</id><published>2008-04-24T08:07:00.004+08:00</published><updated>2008-04-24T08:15:01.235+08:00</updated><title type='text'>Love Story</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;1987&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Iwan sayang mama banyak mana?"&lt;br /&gt;"Banyak gunung...banyak bukit....banyak laut...banyak sungai..." Aku. 3 tahun&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;2007&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;(SMS)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Happy Birthday bro." Aku&lt;br /&gt;"I think you miss the 'I love you' part." Harith&lt;br /&gt;"I love you." Aku&lt;br /&gt;"Mama tanya how much do you love me." Harith&lt;br /&gt;"Banyak gunung...banyak bukit...banyak laut...banyak sungai." Aku&lt;br /&gt;"Mama kata mcm familiar ayat tu. Those were the days." Harith&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;2008&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Bila boleh makan mee goreng mama lagi?" Harith. Pada suatu petang. Aku diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak dapat makan mee goreng mama, mee goreng mamak pun jadilah" Aku. Lepas beli mee goreng A Khan malam itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya Allah sebaik-baik penolong. Hanya Allah tempat bergantung. Tiada tempat berharap selain Dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al- Fatihah utk ibu, kekasih dan kawan terbaik pernah saya ada. Saya rindu dan harap untuk berjumpa dengannya lagi.  InsyaAllah, di lain masa dan ketika. Pada usia yang sama.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-4404465070753886310?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/4404465070753886310/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=4404465070753886310' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4404465070753886310'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4404465070753886310'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/04/love-story.html' title='Love Story'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-2546170503705459285</id><published>2008-01-28T21:44:00.000+08:00</published><updated>2008-01-28T21:49:31.622+08:00</updated><title type='text'>Eh, sahabat lama!</title><content type='html'>Ingat tak dulu lepas kita baca buku di perpustakaan awam pada hari sabtu, kita akan ronda-ronda naik basikal ramai-ramai. Ataupun lepas pulang dari perjumpaan pengakap hari rabu, kita ronda-ronda naik basikal ramai-ramai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dulu konon-konon kita mahu tiru siri penyiasatan Hardy Boys ataupun siri penyiasatan penulis Enid Blyton. Takpun kita mahu tiru cerita kartun James Bond Jr. Rumah buruk dan hodoh kita siasat. Dengan harapan ada kegiatan pengedaran dadah atau mangsa pembunuhan, maka kita akan jadi terkenal sebagai kumpulan penyiasat budak-budak. Kita tak jumpa pun orang memunggah stok dadah. Kita tak jumpa pun mayat yang ditinggalkan. Tapi kita jumpa jebon keras tergantung. Ingat tak? Mungkin jebon tu terkena kejutan elektrik. Wallahu'alam. Itulah kejayaan sepanjang karier kita sebagai penyiasat sukarela. Jumpa jebon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu cerita zaman budak-budak . Lama dulu. 14 tahun sudah. Tapi aku masih ingat cerita dulu. Rasa seperti semalam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu cuti trimester lepas, aku teman pak long membeli printer. Teserempak dengan Rafiq. Rakan sepasukan kita dulu. Alaa...Rafiq, kawan yang sama-sama mengharungi jerih payah kelas cikgu H dan kawan yang sama-sama main bola petang-petang di sekolah. Ingatkah? Aku ada no. telefon dia. Kalau mahu, nnt aku bagi.   &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s dia tgk aku lain macam. aku tgk dia lain macam. eh, sahabat lama!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-2546170503705459285?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/2546170503705459285/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=2546170503705459285' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2546170503705459285'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/2546170503705459285'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2008/01/eh-sahabat-lama.html' title='Eh, sahabat lama!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-4663651243121562341</id><published>2007-12-26T10:47:00.000+08:00</published><updated>2007-12-26T10:54:26.278+08:00</updated><title type='text'>Cinta seperti pokok bonsai</title><content type='html'>Encik Miyagi kata, pokok bonsai yang sebenar hidup liar. Tanpa perlu potong-potong rantingnya. Tanpa perlu lilit-lilit dahannya. Tanpa pasu. Tanpa ada penjagaan manusia. Baja pun tak perlu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Encik Miyagi tunjukkan pokok bonsai yang dibawa dari Okinawa. Pokok itu Encik Miyagi letakkan di tepi curam jauh dari penglibatan manusia.  Dibiarkan hidup sendiri.  Akar pokok itu kuat, mampu  terus hidup  walaupun  pernah terkena air laut yang masin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;cinta&lt;/span&gt; sebenar juga begitu. Tanpa perlu dijaga dan dibaja. Hanya ada. Hidup sendiri. Berdikari. Namun tetap cantik. Tetap subur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti bonsai liar. Cantik. Kuat...dan terpencil. Begitulah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Encik Miyagi itu guru karate&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-4663651243121562341?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/4663651243121562341/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=4663651243121562341' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4663651243121562341'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4663651243121562341'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/12/cinta-seperti-pokok-bonsai.html' title='Cinta seperti pokok bonsai'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-4965234857491389965</id><published>2007-11-02T12:28:00.000+08:00</published><updated>2007-11-02T19:25:50.598+08:00</updated><title type='text'>1957 - Hati Malaya</title><content type='html'>Semalam saya dan bekas tuan presiden menonton cerita 1957 Hati Malaya. Saya tak pasti mungkin sejak akhir-akhir ni jiwa saya sangat sensitif atau cerita itu terlalu bagus, yang pastinya saya rasa sesuatu. Dalam dada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Watoniyy atau nasionalisma, yang keterlaluan, seperti kata kawan saya, kalau semua KERANAMU MALAYSIA tak kemana juga akhirnya. Hamba Allah ni, tak kira Melayu, India, Bugis mahupun Portugis sama sahaja. Cuma yang membezakan hanyalah ketaqwaan. Kata kawan saya. Kawan saya yg berada dalam persembunyian. Haha. Kawan saya kata lagi, bukan kita yang layak nak tentukan taraf ketaqwaan seseorang, Allah jugak yang boleh bagi markah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Samada kamu suka atau tidak, itulah kenyataannya. Kenyataannya apabila di dalam kubur nanti, kita akan ditanya siapa saudara kita. Takkan nak jawab - Orang Melayu. Mau terbenam kena hentak dengan malaikat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1957 - Hati Malaya sedikit sebanyak berjaya menyuntik semangat nasionalisma dalam diri saya. Namun apa yang saya dapat lebih daripada rasa al-watoniyy. Saya dapat belajar perjuangan hidup. Hidup untuk memberi. Hidup untuk fikirkan bukan hanya diri sendiri tetapi orang di sekeliling. Hidup untuk lakukan sesuatu yang lebih serius. Bukan sekadar suka-suka dan gelak huha huha sahaja. Ini membawa kepada persoalan. Untuk apakah kita dijadikan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepuk dada tanya iman. Tanya suara hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sesungguhnya solahku, ibadahku, hidupku dan matiku...hanyalah untuk Allah Tuhan Sekelian Alam" kata kita dalam doa iftitah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s - Saya ingin mengangkat kedua belah tangan saya dan memberi tabik hormat kepada Kamarulzaman Taib yang memegang watak Tunku Abdul Rahman. Dia sangat bagus.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-4965234857491389965?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/4965234857491389965/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=4965234857491389965' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4965234857491389965'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/4965234857491389965'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/11/1957-hati-malaya.html' title='1957 - Hati Malaya'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-6094946515813368698</id><published>2007-10-01T21:47:00.000+08:00</published><updated>2007-10-01T21:51:03.477+08:00</updated><title type='text'>Jiwa yang tak tinggi dipuji...tak rendah dikeji</title><content type='html'>Pernahkah kamu melihat sebuah iklan hari raya. Kisahnya dua buah kereta bertemu di tengah jalan yang sempit. Sebuah kereta mewah gagah perkasa buatan Jerman. Sebuah lagi kereta kecil buatan Malaysia. Pemandu kereta gagah perkasa lagi mahal itu membunyikan hon. Raut wajahnya kemarahan. Tanda menyuruh kereta kecil dan murah itu ketepi. Apabila mereka berselisih, pemandu kereta kecil memberikan senyuman dan berkata "Selamat Hari Raya" sebelum berlalu pergi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun keretanya kecil dan murah namun jiwanya besar dan berharga. Itulah yang saya fikir. Saya tertanya adakah jiwa saya cukup besar. Sebagai anak. Sebagai abang. Sebagai kawan. Adakah jiwa saya cukup besar sebagai hamba Yang Maha Besar. Saya mesti berusaha ke arah itu. Mesti!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kamu pun, marilah. Kita besarkan jiwa yang tak meninggi dipuji dan tak rendah apabila dikeji.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-6094946515813368698?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/6094946515813368698/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=6094946515813368698' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6094946515813368698'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/6094946515813368698'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/10/jiwa-yang-tak-tinggi-dipujitak-rendah.html' title='Jiwa yang tak tinggi dipuji...tak rendah dikeji'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-5172871171399481042</id><published>2007-09-18T08:18:00.001+08:00</published><updated>2007-09-18T08:25:36.163+08:00</updated><title type='text'>Aduhai cikgu H part 2 (season finale)</title><content type='html'>“Bangunnnnn” Aben. Semua pelajar berdiri mengikut Aben sebagai acting class monitor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Seelamattt sejahhteraaa cikguuu!” Aben memberi ucap tama. Semua pelajar ikut lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Tak bukak buku lagiii!!!!” Cikgu H. Menghalilintarkan suara ke segenap penjuru kelas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rutin hariannya apabila masuk kelas, setiap pelajar harus ada buku teks di atas meja masing-masing, siap dibuka pada mukasurat yang betul. Walaupun sudah ada buku di atas meja tetapi jika tidak dibuka pada mukasurat yang sepatutnya, bersedialah untuk menerima segala kemungkinan. Macam tentera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mana Ainol?" Aben berbisik kepada Azad, rakannya di depan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Demam"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Semalam elok"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Lepas balik sekolah dia letak bawang bawah ketiak"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ha?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Teknik nak demam secara sengaja"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sebab apa?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Takmau datang sekolah. Takut Cikgu H"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak pelajar dapat 100 markah untuk matematik dalam ujian bulan itu. Termasuk Aben. Mungkin berkat kegarangan Cikgu H. Bulan berikutnya Guru H ditukarkan ke kelas bawah kerana ada ibu-bapa yang membuat laporan kepada pengetua Cikgu H garang sangat. Pelajar takut datang sekolah. Sejak Cikgu H ditukarkan dan diganti dengan guru lain, Aben tidak pernah dapat 100 lagi untuk matematik sewaktu darjah 4.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu saya pulang ke SP baru-baru ini, sempat bersolat Zohor di Masjid Muzaffar Shah. Di dalam saf, di sebelah saya adalah Cikgu H. Walaupun sudah hampir 12 tahun kisah kegarangan Cikgu H dan keseraman kelasnya berlalu, namun bagi saya dan kawan-kawan – kisah itu tidak pernah padam. Terutama kawan saya Chon, dia boleh ceritakan bagaimana dia menyorok daripada cikgu H di dalam almari bilik darjah dan bagaimana rasanya luku cincin sebesar 20 sen itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usai solat, saya pandang muka cikgu H. Saya tidak pasti dia masih ingat atau tidak muka budak yang diberi penampar dek tersilap garis setengah petak ini. Kalau dia masih ingat, saya mahu katakan, penampar paling sedap itu saya tidak simpan dalam hati. Sudah lama maafkan walaupun tidak melupakan. Siapa boleh lupa penampar cepat, tangkas dan padat itu. Haha. Saya juga mahu katakan – terima kasih cikgu. Namun, saya perlu beredar pulang dengan segera ke rumah kerana ummi sedang menunggu untuk ke Pulau Pinang pula. Saya bersalaman dengan cikgu H, dan pandangannya mengingatkan kegerunan saya 12 tahun dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Terima kasih cikgu!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-5172871171399481042?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/5172871171399481042/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=5172871171399481042' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5172871171399481042'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/5172871171399481042'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/09/aduhai-cikgu-h-part-2-season-finale.html' title='Aduhai cikgu H part 2 (season finale)'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-8397107891936348823</id><published>2007-09-13T04:16:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T05:51:11.075+08:00</updated><title type='text'>Baru sikit</title><content type='html'>Gluk...glukk...glukk. Legaa. Air kosong sejuk di dalam peti ais itu hampir habis. Dituang lagi dalam cawan. Diteguk lagi. Air dalam botol tinggal setengah. Mulut basah berair dilap dengan kain pengering. Tudung saji dibuka, lalu mengeluarkan aroma spaghetti yang harum semerbak menawan kalbu bersama rempah oregano yang ditabur di atasnya. Dia ambil bau. Hmmm...sedapnyaa. Pantas mangkuk dicapai, urat-urat pasta panjang dikaut dengan senduk lalu dimasukkan dalam mangkuk. Kemudian sos merah berinti daging cincang berbau harum semerbak itu diletakkan atas pasta dalam mangkuk. Dia capai botol kecil serbuk keju. Serbuk keju halus ditabur akhir sekali, menimbulkan ghairah lapar yang tidak terhingga. Cawan besar dituangkan air karbonat. Sejuk. Buih-buih gas karbonat naik di celah-celah ais. Dia bawa mangkuk berisi spaghetti dan cawan besar air berkarbonat itu ke depan tv. Ada filem terbaru di HBO. Burpp...kenyang. Filem tamat. Dia terbongkang di depan tv, lena dibuai angin sejuk pendingin hawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Artikel ini sesuai dibaca di bulan Ramadhan, waktu tengahari rembang dan anda akan menghadapi final xm. Semoga anda tabah. Opps... ;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Selamat Menyambut Ramadhan Al-Mubarak kepada semua terutama sekali pelajar MMU yang bakal menghadapi final xm tidak lama lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-8397107891936348823?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/8397107891936348823/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=8397107891936348823' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8397107891936348823'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8397107891936348823'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/09/baru-sikit.html' title='Baru sikit'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-8428229739757339661</id><published>2007-08-30T04:21:00.000+08:00</published><updated>2007-08-30T18:33:50.425+08:00</updated><title type='text'>Pemuda luar kota Sana'a</title><content type='html'>Pusing ke kanan. Pusing ke kiri. Ahh, apa yang tidak kena ni. Jam sudah pun pukul 2.40 pagi. Tutt. Pendek dan ringkas bunyi telefon bimbit saya di sebelah. Itu tandanya ada SMS baru masuk. Bingkas saya capai telefon bimbit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;You maybe out of my reach but not out of my mind. you maybe out of my sight but not out of my heart. I may not tell you that i miss you but deep inside I always will do&lt;/span&gt;"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hati saya bergetus antara sangsi dan teruja. Siapa pula gerangan sang primadona yang tidak dapat tidur dek teringatkan si Aben ni. No telefon tiada dalam direktori telefon saya. Salahkan abang kedai yang membaiki telefon saya dulu, habis semua terpadam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Siapakah ini?&lt;/span&gt;"&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;I'm Ammar&lt;/span&gt;"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sahabat saya dari Yaman. Saya terfikir, terlintas dan berkesimpulan. Ini bukan kali pertama saya menerima mesej seperti ini daripada rakan-rakan Asia Barat itu. Kalau saya hantar mesej serupa ini kepada kawan-kawan tempatan pasti ada yang ingat apa-apa tidak kena dengan saya. Buang tabiat agaknya si Aben ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya senyum. Terkenangkan yang kami pernah berjanji untuk berjuang sebelah menyebelah andai ada panggilan jihad nanti. Saya hanya mampu tersenyum apabila teringatkan betapa bersungguh-sungguhnya Ammar menyuruh saya tidur di atas katilnya dan dia tidur di atas lantai setelah kami penat mengulangkaji pelajaran di biliknya. Jubah dari Yaman pemberian Ammar itu saya gunakan sebaik mungkin. Semoga Allah memberkatinya dan semoga kami tergolong dalam golongan pemuda yang bertemu dan berpisah kerana Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Ikram Al-Muslimin saya masih belum mantap. Kena belajar banyak lagi dengan pelajar-pelajar Arab ni. Naik segan saya asyik menerima layanan baik daripada pelajar luar di tempat sendiri.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-8428229739757339661?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/8428229739757339661/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=8428229739757339661' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8428229739757339661'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/8428229739757339661'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/08/ammar-pemuda-luar-kota-sanaa.html' title='Pemuda luar kota Sana&apos;a'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-117280963997326599</id><published>2007-03-02T12:25:00.000+08:00</published><updated>2007-03-02T12:45:31.856+08:00</updated><title type='text'>Closing ceremony</title><content type='html'>&lt;span style="font-style:italic;"&gt;"...Who gets to determine when the old ends and the new begins? &lt;br /&gt;It’s not a day on a calendar. Not a birthday, not a new year. It’s an event, big or small, something that changes us. Ideally it gives us hope. A new way of living and looking at the world. Letting go of old habits, old memories. What’s important is that we never stop believing that we can have a new beginning. But it’s also important to remember that amid all the crap are a few things really worth holding on to."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Dr. Meredith Grey. Grey’s Anatomy. Season 2. Episode 13 (Thanks to &lt;a href="http://nzuhdi.uberphreak.net"&gt;Zuhdi&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tentukan pilihan hari ini. Blog ini sudah sampai ke titik noktah. Apa yang tersilap, terkasar, terlebih, terkurang, saya pohon ampun dan maaf. Kepada mereka yang selalu memberi komen, saya ucapkan terima kasih. Kepada mereka yang selalu baca tetapi tak pernah beri komen juga saya ucapkan terima kasih. Sebenarnya saya tidak berapa betah utk menulis entri penutup ini, nak tulis yang sedih-sedih...tak sedih pun. Nak tulis yang seronok-seronok...apa yang seronoknya...aaarghh, oklah...saya nak tutup ni. Kalau ada nak hantar kutukan, ucapan penghargaan ataupun nak masuk meminang, sila email kepada blog.aben@gmail.com Lepas ni anda tak perlu lagi menjenguk ke sini kerana ini....tuuttt....tuttt....nininininininini ( talian terputus)....klik&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s:  Muzik penutup blog Aben. &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Over_the_Rainbow"&gt;Somewhere over the rainbow&lt;/a&gt; performed by Chris White (Isto) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;object width="425" height="350"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/GUgJKzEmsYI"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="wmode" value="transparent"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/GUgJKzEmsYI" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Assalamu'alaikum  ^_^&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-117280963997326599?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/117280963997326599/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=117280963997326599' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/117280963997326599'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/117280963997326599'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/03/closing-ceremony.html' title='Closing ceremony'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-117061849974901676</id><published>2007-02-05T03:47:00.000+08:00</published><updated>2007-02-08T01:04:20.896+08:00</updated><title type='text'>Hi I'm a Mac</title><content type='html'>DevSIG/CocoaHeads event was held last Friday at Apple Malaysia. I attended the session with various expectations and objectives, some of it was to get to know local Mac developer scene and to get a kick-start of my Mac development venture. I am the new kid on the block. A noob. Albeit my envious towards Mac for years, practically I have no background experience in it. Been heard the beauty of it, Been seen the jaw-dropping GUI and effects that it has and I have been told that it has rock solid foundation of Unix and a personality of Mac. Hands on experience? Nada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Last month was a milestone in my computing history. I got myself a Mac. Proudly named it - Neera, based on the character in Walt Disney's animation film, Dinosaurs. Ok back to the DevSIG/CocoaHeads get together or I prefer to call it a meetup (sounds geekier I suppose). There was about 8 people turn up that day which was particularly held at Apple Malaysia's training room. I barely know a single person, except maybe one of the speaker, Chris, whom as far as I'm concerned is the one who initiates the DevSIG/CocoaHeads Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The first two sessions was given by Jinny, where she talks about the application that she builds using Core Data. It is a Dive Log, intended for divers. I didn't really understand about the chart and stuff. How much gases left and all. But I know it's the easier way for divers to key in and calculate their log after diving. Then she presents Dashcode. It's a development tool to create a widget and because it is so easy, she calls it a no brainer :D . Despite of the &lt;a href="http://www.google.com/search?hl=en&amp;q=define%3AWYSIWYG&amp;btnG=Search"&gt;WYSIWYG&lt;/a&gt;, drags and drops, developer also can dive in the codes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then Chris gave a talk on how to detect memory leaks in application. Demonstrating with his own developed application, he showed various tools that can be use for that purpose. After the presentation, I have quite an understanding on how important memory management is in software development. He also shares his experience conducting courses in Boston and Shanghai as well as few tips on learning Cocoa. Later did I learned that he is one of MIT alumni. Tabik sikit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After that, we went for 'yum-char' at mamak restaurant nearby before Chris gave Val, Edward and me a ride to Midvalley. Jinny and Andrew went with separate car. Where could that place be if not MPH, before unintendedly we started informal discussion behind those racks of computer section. They talk about multithreading, objective-c and few more stuff. I started to think "I am so left behind". I noticed some people glimpse at us...haha, wondering what were they thinking. " Wow, that's cool" or "Gila poyo mamat-mamat ni". Suka hatilah nak fikir apa pun kan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Later, Kevin and Jeya turn up, decided for a place to help the empty stomach and we were off. Chats. Jokes. Discussions. Mac. It's 12.20 am. Ohh no... thinking of how am I going to Rasyd's house. Luckily Chris offers to send me there. Fuhh, what a day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hi I'm a Mac"&lt;br /&gt;"Hi, I'm your owner"&lt;br /&gt;"Nice to meet you" Neera. With the sweetest smile Aben had ever seen.&lt;br /&gt;"Nice to meet you too...at last" Aben. Smiling.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-117061849974901676?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/117061849974901676/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=117061849974901676' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/117061849974901676'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/117061849974901676'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/02/hi-im-mac.html' title='Hi I&apos;m a Mac'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116943924824334795</id><published>2007-01-22T12:06:00.000+08:00</published><updated>2007-01-22T12:14:08.260+08:00</updated><title type='text'>Ucap tama 1428H</title><content type='html'>Selamat tahun baru 1428 Hijrah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya. Di dalam kereta, di tepi laut Persiaran Gurney. Bersama mac. David Gates menyanyikan lagu Goodbye Girl. Mac saya bersambung ke internet. Saya '&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Wardriving"&gt;wardriving&lt;/a&gt;'. Coffee Bean and Tea Leaf di seberang jalan, kalau ada yang tertanya. Sambil melawat blog dan laman akhbar, saya download seberapa byk mungkin apa yang boleh sementara talian berkelajuan tinggi ini. Di rumah, dial-up yang lembap tetapi berjasa. Pagi yang dah tak berapa nak pagi lagi ni, saya terfikir dengan kata-kata Arena Wati yang Dyqq letak di blognya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sesuatu ada ketikanya, sesuatu ada hadnya...seseorang, pada suatu ketika, dalam sesuatu keadaan, harus menentukan pilihan" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmm...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya saya berjanji dengan Zuhdi mahu datang bersama-sama untuk meetup SIG kami. Hari ini keadaan tidak mengizinkan. Saya terpaksa pulang awal dan jadual saya terikat dengan ummi. Saya tidak suka tergesa-gesa. Harap lain kali. Harap sangat. Suasana di tepi laut ini sangat hebat untuk meetup. Owhh...dan,ya, speedometer tmnet menunjukkan kelajuan 200++ kbps.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116943924824334795?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116943924824334795/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116943924824334795' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116943924824334795'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116943924824334795'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/01/ucap-tama-1428h.html' title='Ucap tama 1428H'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116904985719646090</id><published>2007-01-17T23:59:00.000+08:00</published><updated>2007-01-18T23:41:25.613+08:00</updated><title type='text'>Lawatan sambil belajar ke sekolah</title><content type='html'>"Hang kena jadi imam kat budak-budak ni, lepas tu bagi tazkirah sikit" Taufik cadangkan sejurus sebelum solat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Depa dah ada jadual utk imam dan muazzin setiap hari." Aku membalas.Kami memerhati keadaan musolla yang sudah berubah. Lantai sudah berjubin, dulunya permaidani biasa. Dua tiga orang pelajar membentangkan sejadah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Haa...bagi abang ni jadi imam." Seorang pelajar bersuara ketika kami membetulkan saf dan masih ketiadaan orang untuk membawa solat jemaah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Takpalah. Tu dah ada." Aku di saf kedua. Senyum. Sambil tunjuk seorang pelajar yang sudah tampil untuk memimpin solat Asar petang itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ish, sibuklah Mustaqim ni!" Marah budak tadi kepada kawannya yang kehadapan sebagai imam. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Petang itu, Aku dan Taufik menunaikan solat Asar di musolla sekolah. Sekolah kami dulu. Sekolah yang sangat beerti kepada kami. Aku rasa ukhuwwah yang terjalin dalam saf semalam sedikit berlainan. Lebih erat. Mungkin perasaan aku sebagai bekas pelajar di situ. Tetapi, dengan budak-budak itu, aku masih rasakan - 'sekolah kita'. Ini sekolah kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di luar musolla, ketika mahu mengambil wudhu' mahupun ketika memakai kasut, kami menerima sapaan yang baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Assamu'alaikum bang..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Bang...assamu'alaikum"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya ya. Wa'alaikumussalammm..... Aku pesan kepada mereka di dalam hati. Belajarlah rajin-rajin. Nikmatilah setiap saat dan ketika sebagai pelajar sekolah sebelum sampai masa kamu untuk mengucapkan selamat tinggal kepadanya. Gunakanlah kesempatan yang ada ini sebaik mungkin. Sesungguh hati. Berhempas pulas. Gunakanlah. Pesan aku dalam hati. Aku tak pasti mereka dengar ataupun tidak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku dan Taufik menghabiskan petang itu di sekolah.Kami tidak berkesempatan untuk berjumpa cikgu kerana sessi persekolahan ditukar ke sebelah pagi keseluruhannya.Kami berjalan-jalan sekitar kawasan sekolah, melihat tempat-tempat yang menjadi nostalgia. Bercerita kisah dulu. Ketawa mengenangkannya. Senyum dan ada ketika berdiam diri, mungkin kerana terlalu nostalgik sehingga tidak terucap. Singgah minum di cafeteria sekolah yang telah diperbesar. Makcik kantin pun bukan yang kami pernah kenal. Kami melawat kelas yang pernah kami diami. Tempat menadah telinga. Tempat bergurau mesra.  Tempat orientasi silaturrahim. Mengenalpasti mana yang berubah dan apa yang tidak terusik. Meninjau bengkel teknologi kejuruteraan, tempat di mana aku pernah mengurung cikgu secara tidak sengaja.Ceritanya, aku tertinggal barang. Aku masuk bengkel yang tidak tertutup, selepas memeriksa tiada siapa yang tertinggal aku menutup dan mengunci bengkel. Kononnya warga sekolah yang bertanggungjawab. Esoknya cikgu tanya siapa yang mengunci bengkel sehingga menyebabkan dia terkunci di dalam? Kawan-kawan kelas ketawa mengenangkan cikgu terpaksa melambai-lambai melalui tingkap untuk meminta bantuan kepada pelajar lain. Aku sedikit pelik. Di mana cikgu bersembunyi? &lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Tujuan sebenar ke sekolah petang itu untuk mengambil sijil GCE. Tak sangka sekolah masih simpan sijil kami yang hampir berusia 6 tahun itu. Apabila kembali, melihat tempat kamu bermula, tempat mengenal cita dan cinta, tempat mencoret suka dan duka, kamu nampak diri sendiri. Rasa tenang, aman, sedih, kecewa... kamu nampak sejarah pernah dilakar di sini. Kamu nampak apa yang kamu rasa sekarang, ada yang pernah tersemai di sini. Ada yang tertanam terus. Ada yang masih tumbuh subur. Akhirnya, aku sendiri tidak tahu apa yang aku rasa. Sejarah tercipta sebagai pedoman. Sejarah tercipta untuk dikenang. Sejarah tercipta untuk disanjung. Sejarah tercipta...untuk kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116904985719646090?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116904985719646090/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116904985719646090' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116904985719646090'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116904985719646090'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/01/lawatan-sambil-belajar-ke-sekolah.html' title='Lawatan sambil belajar ke sekolah'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116880418652325825</id><published>2007-01-15T03:46:00.000+08:00</published><updated>2007-01-15T03:49:46.540+08:00</updated><title type='text'>Ucap tama 2007</title><content type='html'>Kedinginan bayu malam menyapa. Angin menerjah lembut, menguliti rambut dan muka. Sesekali mata berkelip. Di mulut feri yang terbuka aku lihat Pulau Pinang yang bercahaya di hadapan. Di bawah, air laut pecah berombak, berdebur diharung muncung feri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tumm...tumm!!" Bunyi mercun. Satu warna yang tadi satu kini berpecah di dada langit. Warna-warni yang mencorakkan kanvas malam yang hitam dan kelam. Sangat Indah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ponnn....Ponnn...Ponnn!" 3 kali feri di pelabuhan Pulau Pinang membunyikan serombongnya. Tanda tahun 2007 sudah bermula dan 2006 yang penuh dengan kenangan sudah ditinggalkan sebentar tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Selamat tahun baru Aben!" Bisik aku dalam hati. Kepada diri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam Avanza, ada Aki, Irwan, Taufik, Fikri dan Na'aim. Menunggu sementara feri rapat di tambatan. Aku berpatah balik menuju Avanza. Secara tidak sengaja kami berpagi tahun baru di Pulau Pinang. Jalan sesak di Pulau Pinang. Menghabiskan masa di dalam Avanza selama 2 jam lebih kurang sementara melayan arus kenderaan yang bergerak seperti siput babi itu. Taubat nasuha tidak mahu datang lagi waktu-waktu begini. Orang waras mana yang sanggup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di Tanjung Bungah, mengendurkan urat saraf yang mula menegang. Kami singgah makan di restoran nasi kandar sambil membetulkan jiwa yang tidak betul kerana bertapa dalam avanza yang bergerak ciput-ciput. Mengumpul semula hormon-hormon kelakar yang habis digunapakai semasa kesesakan tadi. Apa yang kami buat di Pulau Pinang? Memerangkap diri sendiri di dalam kesesakan lalu lintas secara tidak sengaja&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Huh, bertolak ke Pulau Pinang pada tahun 2006. Selamat pulang ke Sungai Petani pada tahun 2007. What a day!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116880418652325825?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116880418652325825/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116880418652325825' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116880418652325825'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116880418652325825'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2007/01/ucap-tama-2007.html' title='Ucap tama 2007'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116657273097379277</id><published>2006-12-20T07:57:00.000+08:00</published><updated>2006-12-20T08:02:28.786+08:00</updated><title type='text'>Hujan oo hujan</title><content type='html'>Sekiranya ada hari-hari yang tidak ingin saya lupa buat kenangan sepanjang bergelar pelajar di sini, hari itu adalah semalam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melaka jarang-jarang hujan. Apatah lagi hujan lebat. Saya selalu membandingkan Melaka yang kering kontang dengan Taiping yang sejuk dan amai damai itu. Kalau pun hujan, hanya mengacah. Hujan sikit-sikit seperti mahu tidak mahu. Kali ini, 'Melaka betul punya hujan'. Melebihi 24 jam hujan turun tanpa henti. Dari awal pagi hingga tengah hari, membawa ke petang, terus ke malam, langsung ke pagi. Bukan sahaja menyebabkan kemalasan kepada pelajar-pelajar di Bukit Beruang yang kesejukan bahkan McDonalds delivery pun terpaksa menghentikan penghantaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujan-hujan begini rasanya lebih banyak yang tidur daripada berjaga menggunakan internet. Maka kelajuan internet berganda-ganda jadinya. Tetapi apa guna internet yang laju-laju waktu hujan-hujan ni, melelapkan mata lebih enak pada perkiraan saya. Tambahan pula cakera keras komputer saya yang kecik cinonet membataskan aktiviti muat turun yang terlampau seperti kawan-kawan lain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehingga entry ini ditulis, hujan masih berlarutan tidak henti. Saya menulis entry ini sambil terdengar bunyi rintik hujan yang masih tidak kunjung padam. Pakcik yang saya jumpa di surau pagi tadi hanya mampu tersenyum menggelengkan kepala. Tidak pernah terjadi seperti ini. Bersyukurlah. Pasti ada hikmah di sebalik setiap kejadian. Pasti ada rahmat di sebalik tabir yang mungkin belum tersingkap lalu membutakan kefahaman saya. Namun ada. Pasti ada.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116657273097379277?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116657273097379277/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116657273097379277' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116657273097379277'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116657273097379277'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/12/hujan-oo-hujan.html' title='Hujan oo hujan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116645295579172519</id><published>2006-12-18T22:37:00.000+08:00</published><updated>2006-12-18T22:42:35.816+08:00</updated><title type='text'>Daripada Ustaz Amin kepada walid</title><content type='html'>"Kamu nak tengok terus hari ni?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Err...hajat saya datang nak berkenalan dulu dengan ustaz sebenarnya" Amirul. Senyum. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apa salahnya. Alang-alang dah datang jauh. Marilah." Ustaz Amin. Ramah. Mengajak. Persis mesra seorang bapa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amirul berdiri di hadapan sebuah tabir. Di sebelahnya Ustaz Amin. Dada Amirul serba tak kena. Tenang pun ada. Gelabah pun ada. Kencang dalam diam. Dia berdehem perlahan dan menelan air liur. Bismillah. Bisik hatinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ustaz Amin menarik tabir. Tabir terbuka. Amirul kaget. Di sebelah sana yang sebentar tadi ditutup tabir ada Ainul Mardhiah. Cantik. Bersih jernih wajahnya. Amirul segera tertunduk, tidak mampu memandang lebih lama. Dia menoleh ke arah Ustaz Amin. Bagaikan mengerti, Ustaz Amin menutup tabir dengan perlahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Istikarah dulu ya." Ustaz Amin. Menghantar Amirul di pintu kereta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"InsyaAllah." Amirul menjawab. Senyum. Sambil menyambut erat salam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2 minggu selepas itu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Assalamu'alaikum. Amirul?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Wa'alaikumussalam. Ya saya. Ustaz apa khabar?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Alhamdulillah...kamu baik ya? Tidak demam-demam?" Ustaz Amin. Ketawa. Mengusik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hehe...alhamdulillah saya baik-baik saja."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ni, Amirul, Bagaimana dengan istikarah kamu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Apa yang saya dapat dan apa yang saya faham juga apa yang saya yakin…baik”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kami pun begitu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amirul bersyukur. Dalam hati. Nanti Panggilan Ustaz Amin perlu ditukar. Walid.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116645295579172519?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116645295579172519/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116645295579172519' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116645295579172519'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116645295579172519'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/12/daripada-ustaz-amin-kepada-walid.html' title='Daripada Ustaz Amin kepada walid'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116478374034773240</id><published>2006-11-29T14:56:00.000+08:00</published><updated>2006-11-29T15:04:43.666+08:00</updated><title type='text'>Gadget(s) can stray your mind away</title><content type='html'>Struggling not to get involve with a girl before he prepare himself well (i.e not while still a student), a friend of mine got one interesting way to go with it. He would buy a new gadget. Yup. He even shows me his gadget wish list. The ambitiousness and the anticipation, plus the excitement for owning the new gadget would stray his mind away from thinking for the girl whom he might fallen into. As far as I am concern, he hasn’t engage with anyone yet. The method seems to work although the way he deals with the problem is quite expensive, I told him. Last time, when he had one of a hard time, a conflict between his feeling towards this one girl and a promise he made to himself not to get involve with anyone just yet - he asked me to go to Low Yat Plaza to accompany him with the mind-stray-from-a-girl-gadgetry shopping. He bought himself a brand new Klipsch speaker. You might guess the prestige Klipsch holds to especially in pc-audio. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;See, trying to run away from the feeling you had inside towards someone is not as easy as running away when you were chase by a dog. This particular case in fact is a lot tougher in process and require pretty good determination as well, and that - if you succeeded. So one day, early in the morning - that is around 1 am, I received a phone call from him. Normally when someone call you on this hour saying he wants to talk about something, you could be imagine on lots of things - what that 'something' really about?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"22 and 24...what do you think?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"...." I keep quiet while thinking ( Dalam hati: ahh,sudah...dengan kakak mana pulak dia nak bercinta ni)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"What do you mean?" I try to squeeze the time as much as possible. Thinking.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"LCD. 22 inch Acer vs 24 inch Dell. Which one should I go for? The price gap is very wide that it might put a hole in my pocket"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cehh...buang karan!"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116478374034773240?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116478374034773240/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116478374034773240' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116478374034773240'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116478374034773240'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/11/gadgets-can-stray-your-mind-away.html' title='Gadget(s) can stray your mind away'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116364290073179048</id><published>2006-11-16T10:06:00.000+08:00</published><updated>2006-11-16T10:08:20.866+08:00</updated><title type='text'>Aduhai Cikgu H</title><content type='html'>Tinggi orangnya. Lagak bukan orang Melayu. Orang Melayu tidak setinggi ini. Bercelana bell-bottom, seperti zaman 70-an. Berkasut putih lawan celana putihnya juga. Berbaju kemeja sedikit ketat. Berkaca mata. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mulai hari ini kita tukarkan ucap selamat. Bila saya masuk jangan ucap selamat pagi lagi. Tidak ada makna." Serius.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Assalamualaikum?" Aben. Takut-takut. Berlagak jadi ketua darjah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak. Kita bukan orang Arab!" Pantas dia menjawab. Yakin pulak tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Selamat Sejahtera?" Aben tanya lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yaa. Itu sebetulnya. Kita orang Melayu."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu H. Guru matematik merangkap guru paling digeruni di sekolah. Cincin berbatu zamrud sebesar syiling 20 sen yang tersarung di jarinya menjadi senjata utama. Nasiblah siapa yang menerima jurus luku di kepala. Juga tapak tangan kasar yang bisa menyeluruhi muka 2 orang pelajar sekolah rendah sekaligus. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya cakap garis tepi selepas berapa kotak?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"3"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ini berapa?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"2 setengah"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PanGGG!!! Aben nampak bintang. Dan dengar bunyi 'pangg'. Berdengung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sambil membaca ayat pada buku teks, para pelajar diwajibkan menunjuk ke tempat yang dibaca. Macam mengaji Al-Quran masa kecik-kecik, kena ada penunjuk lidi penyucuk sate itu. Baca ramai-ramai. Cikgu H meronda-ronda satu kelas. Mencari mangsa barangkali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ha.Mana?!" Dia jerkah Arzry. Segarau petir yang menyabung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ha...err err...haa.." Gugup Arzry. Tunjuk sana. Tunjuk sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bumm!! 2 buku teks tebal dicantumkan dan kepala Arzry menjadi mangsa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116364290073179048?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116364290073179048/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116364290073179048' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116364290073179048'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116364290073179048'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/11/aduhai-cikgu-h.html' title='Aduhai Cikgu H'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116179178762042274</id><published>2006-10-25T23:52:00.000+08:00</published><updated>2006-10-25T23:56:27.640+08:00</updated><title type='text'>Hello Firefox 2.0 and Internet Explorer 7.0!</title><content type='html'>I don't want to miss this. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Please take a look at &lt;a href="http://fredericiana.com/2006/10/24/from-redmond-with-love/"&gt;From Redmond with Love&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://blogs.msdn.com/alialvi/archive/2006/10/24/ie-team-congratulates-mozilla-on-shipping-firefox-2-ff2.aspx"&gt;this entry&lt;/a&gt; as a sort of confirming statement. Seriously, I still can't believe my eyes. But I am happy because if they look at the bright side,competition makes us stronger, wiser and tougher. We should cherish our competitor for if they are not there, most probably we will not be here :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116179178762042274?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116179178762042274/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116179178762042274' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116179178762042274'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116179178762042274'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/10/hello-firefox-20-and-internet-explorer.html' title='Hello Firefox 2.0 and Internet Explorer 7.0!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116066628606120155</id><published>2006-10-12T23:14:00.000+08:00</published><updated>2006-10-12T23:18:06.080+08:00</updated><title type='text'>Tidurlah secukupnya sebelum peperiksaan</title><content type='html'>Mat Pian menggaru-garu kepalanya yang tidak gatal, di tengah kegelapan dan kemandoman malam. Berpeluh dia mengulangkaji pelajaran Field Theory. Esok adalah hari penentuan. Penentuan samada dia boleh merdeka dan menyambut hari raya dengan aman ataupun tidak. Jadi dia mesti lakukan yang terbaik. Untuk itu, dia tidak tidur malam walaupun matanya terkulat-kulat menahan kantuk yang maha berat dirasakannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apa nak jadi...aku tak peduli. Yang penting, malam ini aku perlu studi. Bersungguh-sungguh!" Dia memberi motivasi kepada diri sendiri. Lengkap dengan gaya seorang pemidato walaupun dia duduk seorang di dalam bilik tanpa sesiapa memerhatikannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu menjadi saksi, bersama bulan yang seperti nampak tak nampak dek jerebu yang semakin tebal, saksi keutuhan semangat Mat Pian untuk tidak tidur dan terus studi dan studi dan studi dan studi...sampai menjelang waktu imsak. Nyaris terlepas sahurnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di dalam dewan peperiksaan Mat Pian membuka kertas soalan Field Theory. Dia tersengih. Kacang. Seperti yang dia jangka akan keluar. Walaupun dihidangkan dengan soalan yang senang, ubat mengantuk hasil berjaga semalaman hanyalah satu, tidur. Mat Pian mengantuk. Tersangat mengantuk. Dia rasa seperti batu ladung tergantung di kedua-dua belah kelopak matanya, berat yang amat. Langsung Mat Pian terlelap, tanpa menjawab sebarang soalan lagi. Dalam suasana dewan peperiksaan yang senyap, sunyi sepi itu, Mat Pian tertidur. Masa dua jam yang diperuntukkan untuk kertas soalan itu sudah berlalu 40 minit. Tiba- tiba...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Maakkk...Pian janji sem depan Pian akan berusaha dengan lebih gigih. Percayalah Mak!"  Mat Pian.Menjerit.Mengigau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pelajar-pelajar yang lain terpinga-pinga. Pensyarah yang mengawasi peperiksaan tergelak namun cuba dikawal tawanya. Mat Pian tercengang. Gelabah. Pura-pura mencari pen dan pembaris di atas lantai. Dia mengutuk diri sendiri. Di hadapan dia nampak Pijah, gadis idamannya tersenyum. Dia menambah kutukan kepada diri sendiri.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116066628606120155?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116066628606120155/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116066628606120155' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116066628606120155'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116066628606120155'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/10/tidurlah-secukupnya-sebelum.html' title='Tidurlah secukupnya sebelum peperiksaan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-116024985563806845</id><published>2006-10-08T03:35:00.000+08:00</published><updated>2006-10-08T15:10:09.580+08:00</updated><title type='text'>Jangan bermain polis sentri dalam masjid</title><content type='html'>5 orang budak berbaju melayu, songkok entah ke mana. Berlari-lari di dalam masjid. Sekejap melalut hingga ke perkarangan, kemudian masuk ke dewan solat utama. Berselerak. Bermain polis sentri. Bersungguh-sungguh mereka. Basah baju belakang dek peluh. Apis. Din. Shuib. Saipul. Wan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Sungguh mereka sangat taksub dengan permainan. Apis berlari ke tempat wudhu'. "Bebeduk!" Jatuh. Pantas dia bangun, melibas-libas seluar yang basah. Sambung lari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Sebentar kemudian, Wan berhenti berlari. Dia insaf. Teringat tujuan datang ke masjid untuk solat tarawih. Terus mengangkat takbir dan membaca Al-Fatihah. Pantas datang dari belakang, Shuib menjentik telinganya. Wan menggosok telinga yang pedih dijentik itu. Kemudian datang pula Apis memperlakukan yang serupa. Wan marah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ish jangan kacau aku nak sembahyang la!" Dia menoleh melihat kawan-kawannya ketawa. Ketawa melihat dia insaf barangkali. Dia kembali menyambung bacaan dalam solatnya yang terganggu sebentar tadi. Sembahyang budak-budak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Kali ini Din pula datang dan menguis bahunya. Berlari. Tidak puas hati, Wan memberhentikan solatnya dan menyambung permainan mereka tadi. Polis sentri.Berlari-lari. Berlari-lari. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Tiba di rumah.Ada saguhati menunggu.Wan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  "Kan tok dah pesan, kat masjid jangan dok berlari. Mai sini tangan." Malam itu libasan rotan melekat di tapak tangannya. Natijah bermain polis sentri di masjid bersama kawan kawan yang tidak pernah dikenali sebelum ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-116024985563806845?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/116024985563806845/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=116024985563806845' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116024985563806845'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/116024985563806845'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/10/jangan-bermain-polis-sentri-dalam.html' title='Jangan bermain polis sentri dalam masjid'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115929612069352484</id><published>2006-09-27T02:34:00.000+08:00</published><updated>2006-09-27T03:19:34.616+08:00</updated><title type='text'>Ke pangkuan ayah bonda</title><content type='html'>Bilakah kali terahir kamu menghubungi ibu bapa kamu dan bertanyakan khabar mereka?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                                            ^_^&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115929612069352484?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115929612069352484/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115929612069352484' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115929612069352484'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115929612069352484'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/09/ke-pangkuan-ayah-bonda.html' title='Ke pangkuan ayah bonda'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115903575398859453</id><published>2006-09-24T02:16:00.000+08:00</published><updated>2006-09-24T02:22:50.143+08:00</updated><title type='text'>1 Ramadhan 1427H</title><content type='html'>Dulu waktu saya kecil, saya selalu bertanya kepada ummi, tok dan wan, kenapa tak kejutkan saya bangun untuk makan *soq. Saya bayangkan soq itu sejenis makanan yang rupanya seperti ikan siakap masak 3 rasa, ada sayur-sayuran sebagai hiasan. Seperti yang selalu saya nampak dalam buku.Sedap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Saya masih ingat semasa di tingkatan 1 dan 2 yang mana sesi persekolahannya adalah sebelah petang.Betapa azabnya menahan dahaga apabila terpaksa masuk ke dalam bengkel kemahiran hidup yang panas berkuap di sekolah.Kesabaran yang tahap maksimum terpaksa dirembeskan sementara duduk di hadapan lauk pauk dan air tebu penuh ais di dalam jag, selepas pulang dari sekolah menantikan waktu berbuka. Namun sungguh nikmatnya rasa apabila puasa yang sehari itu dapat dihabiskan sebaik mungkin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Sekarang, si penulis ini sudah agak dewasa. Banyak peristiwa Ramadhan yang lalu ada dalam lipatan album khas. Album minda saya, istimewa utk bulan Ramadhan. Wahai makhluk alam yang memahami kalam, hari ini adalah permulaan kepada kembara kita dalam sebuah bulan yang penuh kenikmatan.Kembaralah. Hayatilah. Berusahalah untuk menikmati bulan ini. Segala puji bagi Allah, tahun ini kita bertemu lagi dengannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Ahlan Wa Sahlan Wa Marhaban Bikum Ya Ramadhan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;span style="font-style:italic;"&gt;Untuk perutusan daripada Presiden Majlis Perwakilan Pelajar Universiti Multimedia kampus Melaka,sempena kehadiran Ramadhan Al-Mubarak, sila berkunjung ke &lt;a href="http://nurulaizam.blogspot.com/2006/09/ramadhan-dan-peperiksaan.html"&gt;sini&lt;/a&gt;.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Dia suruh saya letakkan link URL perutusannya di sini. Promosi baik ni, takkan free bang? :p&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*soq - bahasa kedah merujuk kepada sahur.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115903575398859453?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115903575398859453/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115903575398859453' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115903575398859453'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115903575398859453'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/09/1-ramadhan-1427h.html' title='1 Ramadhan 1427H'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115821804833105610</id><published>2006-09-14T15:10:00.000+08:00</published><updated>2006-09-14T18:48:38.056+08:00</updated><title type='text'>Satu liter air mata</title><content type='html'>Salam...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Saya sudah bersiap-siap hendak ke perpustakaan di kampus. Malam ini saya bakal menghadapi kertas peperiksaan ke-2 untuk subjek Electronics. Saya baru menghabiskan episod ke 11 drama Jepun bertajuk &lt;span style="font-weight:bold;"&gt;1 Litre of Tears&lt;/span&gt;. Drama ini diolah berdasarkan cerita benar. Hati saya tidak tenteram. Tidak tenang. Hati saya menangis. Sebenarnya sedih masih belum hilang setelah menyaksikan drama itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Syukur. Adalah sebuah perkataan yang mengucapkannya mudah namun pekerjaannya payah. Saya terfikir bahawa saya belum bersyukur dengan nikmat Allah yang melimpah-ruah setiap hari ini. Saya terkenang yang saya belum sedaya upaya melakukan yang terbaik setiap hari. Kerana...kita mungkin tidak tahu, secara tiba-tiba, keesokan paginya, adalah mungkin hari yang berbeda sama sekali dengan hari ini. Kerana mungkin kita tidak tahu, nikmat yang Allah kurniakan hari ini, esoknya tiada lagi...kerana mungkin, tanpa dipinta, esoknya kita bakal menerima satu perkhabaran yang bakal memberi ketetapan sepanjang hayat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Tadi, tamat drama itu, saya membaca mesej daripada Kak Shima menerusi Yahoo Messenger yang berbunyi -:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;"Be in this world as though you were a stranger or a traveler/wayfarer."&lt;br /&gt;"When evening comes, do not expect (to live till) morning, and when morning comes, do not expect (to live till) evening.&lt;br /&gt;Take from your health (a preparation) for your illness, and from your life for your death."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;[Sahih Bukhari]&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115821804833105610?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115821804833105610/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115821804833105610' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115821804833105610'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115821804833105610'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/09/satu-liter-air-mata.html' title='Satu liter air mata'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115774479786504734</id><published>2006-09-09T03:36:00.000+08:00</published><updated>2006-09-09T03:46:37.886+08:00</updated><title type='text'>How To Be Happy, Effective &amp; Productive Everyday</title><content type='html'>How To Be Happy, Effective &amp; Productive Everyday&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1.      ALWAYS THINK POSITIVELY&lt;br /&gt;You are special! Everybody is special! The world is always exciting! Imagine for the best. Think positively. Act positively. Trust yourself. Be confident. Talk to positive people. Get busy with positive things. Smile. Manage your emotion. Be persistence. Be dedicated. Be motivated.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2.    SET BIG GOALS AND ENJOY IN ACHIEVING THEM&lt;br /&gt;  Set exciting goals! Set your long term, medium term &amp; short-term goals. Put them in paper – a good notebook. Get excited with your goals. Plan. Act to your plan. Be motivated to act to your plan. Focus on achieving your goals. Focus! Focus! Focus!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3.    BE IN CONTROL OF YOUR LIFE&lt;br /&gt;Take full control of yourself. Develop excellent personal management system. Get organized. Be very organized. Be current &amp; up-to-date. Have a notebook on your useful daily ideas. Work smarter! Assess your hourly, daily, weekly, yearly achievement.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; 4.    LEAD A HEALTHY LIFE STYLE&lt;br /&gt;  Be vibrant everyday. Balance your diet – take moderate foods. Avoid junk food. Have enough sleep. Have good physical exercises. Take a good rest. Avoid liquor, smoking and drugs.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; 5.    USE YOU TIME OPTIMALLY&lt;br /&gt;  Always do the most important things first. Prevent things from becoming urgent. Never procrastinate. Understand the concept of opportunity cost. Leverage your time. Get the best of yourself and others. Make weekly schedule activities. Have “things to do” checklist. List the things to do tomorrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; 6.    BUILD BETTER RELATIONSHIP&lt;br /&gt;  Make people feel important. Make people feel appreciated. Respect others rights. See the positives in others. Smile even if you are down. Complain tactfully – don’t criticize in front of others. Be forgiving. Be approachable. Be friendly. Help others succeed. Say thank you. Fulfill all your personal responsibilities to the almighty&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;7.  GET BETTER EVERYDAY&lt;br /&gt;  Keep learning. Keep learning everyday. Keep sharpening your skills. Be knowledgeable. Read more books. Read motivational books. Be prepared and conversant with your products, your company, and your customers. Give your clients the best.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;span style="font-style:italic;"&gt;I saw this article in the masjeed some time ago which happen the writer is anonymous. I asked Zul (BIP exco) to send the softcopy to me. Whoever the writer is, jazakallah khair. I am very glad to have this in my hand. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Yours truly,&lt;br /&gt; The Owner of Aben's blog &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115774479786504734?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115774479786504734/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115774479786504734' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115774479786504734'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115774479786504734'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/09/how-to-be-happy-effective-productive.html' title='How To Be Happy, Effective &amp; Productive Everyday'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115678975284037136</id><published>2006-08-29T02:20:00.000+08:00</published><updated>2006-08-29T02:35:21.566+08:00</updated><title type='text'>Diskusi bersama Faisal Tehrani</title><content type='html'>2 pagi. Perut kenyang. Otak letih. Keberhasilan diskusi dengan Faisal Tehrani. Ide dan usaha saudara Mujahed yang menjemput saudara Faisal ke kampus. Bermula pada pukul 9.30 malam. Berakhir hampir ke pukul 1 pagi. Peserta yang hadir tidak ramai, Mujahed mahukannya begitu. Lebih kurang 15 orang sahaja yang bersidang dalam bilik SRC di bangunan Pusat Kecemerlangan Pelajar itu. Daripada kisah filem Gubra hingga ke isu pertuduhan Syiah yang dilemparkan. Dan saya bisa menanyakan satu soalan yang cukup bodoh sepanjang zaman. Namun komen Faisal di kedai makan, soalan saya itu menarik. Walaupun bukan soalan sebenarnya, lebih merupakan komen terhadap penulisannya. Wallahu'alam&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Lanjutan daripada diskusi itu, kami ke kedai makan. Makan. Dan bercerita. Saya seperti biasa. Agak kekok dalam melontarkan soalan kerana sibuk mengkaji mentaliti dan gerak laku Faisal. Bagaimana orangnya. Kerana saya selalu percaya - lain padang lain belalang. Tambah-tambah lagi bukan sembarangan belalang. Belalang yang sudah terbang ke banyak padang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s saya belalang yang mahu belajar terbang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115678975284037136?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115678975284037136/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115678975284037136' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115678975284037136'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115678975284037136'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/08/diskusi-bersama-faisal-tehrani.html' title='Diskusi bersama Faisal Tehrani'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115351403890378331</id><published>2006-07-22T04:32:00.000+08:00</published><updated>2006-07-22T04:33:58.916+08:00</updated><title type='text'>Dalam ketidaksempurnaan ada kebaikan</title><content type='html'>Cuba tengok lilin. Biasanya orang membakar lilin ketika TNB gagal membekalkan elektrik, untuk menerangi ruang rumah. Cuba tengok lilin. Api yang membiaskan cahaya itu adalah hasil daripada pembakaran yang tidak sempurna. Di paras bawah ada pembakaran sempurna, berwarna biru, namun cahaya biru itu tidak menerbitkan cahaya yang diharapkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Pembakaran yang tidak sempurna menghasilkan api berwarna kuning keperangan yang terang, menerangi apa yang si penyala mahukan. Dalam ketidaksempurnaan dia menyempurnakan hajat yang lain. Kadang-kadang, kita mahu segalanya sempurna, padahal bukan segala yang sempurna itu baik dan berfaedah kepada kita dalam sesuatu keadaan. Memang kita mahukan segalanya sempurna.Tapi...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115351403890378331?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115351403890378331/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115351403890378331' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115351403890378331'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115351403890378331'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/07/dalam-ketidaksempurnaan-ada-kebaikan.html' title='Dalam ketidaksempurnaan ada kebaikan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115290000639110143</id><published>2006-07-15T01:56:00.000+08:00</published><updated>2006-07-16T01:31:10.226+08:00</updated><title type='text'>Apple 5th Avenue store</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/4895/625/1600/5th%20avenue.0.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/4895/625/320/5th%20avenue.0.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;  19 May 2006.This is the new Apple 5th avenue store. Featuring 32 foot glass cube, it sets a new landmark in 5th Avenue New York. The store lies underneath the ground, where you have to go inside the cube and take the stairs or elevator down to the store. I wish I could be there, one fine day! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.apple.com/retail/fifthavenue/gallery/index.html"&gt;Apple Fifth Avenue store gallery&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115290000639110143?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115290000639110143/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115290000639110143' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115290000639110143'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115290000639110143'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/07/apple-5th-avenue-store.html' title='Apple 5th Avenue store'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115289784303357395</id><published>2006-07-15T01:19:00.000+08:00</published><updated>2006-07-15T01:24:03.066+08:00</updated><title type='text'>Al-Wasatiah</title><content type='html'>I noticed lately that he took less food. Sometimes just a plain rice and a yogurt drink in which he would pour the yogurt a little bit on the rice to make it tastier, I guess. I heard that a few had their scholarship delayed by the government. I ask him whether he have enough budget. He said yes. The way he told me on how Arabs nowadays,everywhere, spent their money endlessly for clothes and food is very regretfully.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Why Arabs is so rich?" Aben.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Because Allah wants to test us" Him. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Honestly Aben, I want to tell you something that I haven't told anyone else before, not to say that I am a good person but to share something with you. Sometimes when I was about to sleep on my bed, I have the thinking of how many people sleeps without blanket, and so I put aside my blanket and sleep without it."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He look at me with a sad smiling face while feeding the rice.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Isn't it a wonder to have a friend like him?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115289784303357395?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115289784303357395/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115289784303357395' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115289784303357395'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115289784303357395'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/07/al-wasatiah.html' title='Al-Wasatiah'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-115255650164448284</id><published>2006-07-11T02:32:00.000+08:00</published><updated>2006-07-11T02:35:01.693+08:00</updated><title type='text'>The end of world cup fever</title><content type='html'>FIFA World Cup 2006 has been concluded. My second favourite team after England, The Azzurri managed to secured the 22-carat trophy and lift it up around the Olympiastadion yesterday, steadily led by team's captain- Fabio Cannavaro. Overall I am deeply impressed with the game by Italy in semi-final and final match in which their defense, flicks and passings are the best. I could say, Italy is the best team all-round. Yesterday victory marked Italy for their fourth winnings in the world cup campaign. Kudos to the Marcello Lippi's squad! And to us...Malaysians, it couldn't be more proud to cheer on our own national team and hopefully, someday, Malaysia could go the distance!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-115255650164448284?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/115255650164448284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=115255650164448284' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115255650164448284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/115255650164448284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/07/end-of-world-cup-fever.html' title='The end of world cup fever'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114840229682589751</id><published>2006-05-24T00:24:00.000+08:00</published><updated>2006-05-24T03:20:29.240+08:00</updated><title type='text'>Last SIG meet up of the 3rd trimester 05/06</title><content type='html'>Last night I went to Zuhdi's for our SIG's last meet-up of the trimester. Yesterday meet up was more into social-side gathering without involving lots of technical discussion. Unauthorize file transfer one could expect as always :) We think that our SIG is quite ok in term of planning and implementation despite the number of the member, seems like most of the schedule was on track and not far off even if sometimes there were glitches but somehow we managed to nurture back our spirit and motivation. We like to keep it small and simple, well planned and organized but keep our foresight ahead. Truth is, I don't know what lies in front of this tiny, non-elite group. But I know and I hope, God permitted, we'll make it happen!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://uberphreak.net"&gt;Uberphreak.net&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114840229682589751?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114840229682589751/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114840229682589751' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114840229682589751'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114840229682589751'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/05/last-sig-meet-up-of-3rd-trimester-0506.html' title='Last SIG meet up of the 3rd trimester 05/06'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114829546161870714</id><published>2006-05-22T18:55:00.000+08:00</published><updated>2006-05-23T03:35:58.430+08:00</updated><title type='text'>Serendipity</title><content type='html'>Serendipity. Some defines it as the art of finding something by looking for something else*. Others define it as a good luck in making unexpected and fortunate discoveries**. By short, it is a chance by fate. Serendipity has been famous in the discovery of penicillin by Alexander Fleming, Gelignite by Alfred Nobel, The America by Columbus and Cosmic Microwave Background Radiation .&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serendipity. Is a weblog/blog system implemented with PHP, standard compliant, feature rich and open source under BSD license. It is actively developed by a group of developer. &lt;a href="http://s9y.org/1.html"&gt;Official website&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serendipity III. Is the name of famous dessert restaurant in Manhattan. One of its recommended culinary and specialty is Frozzen Hot Chocolate. Being so popular as it is, expect to have up to 2 hours in waiting line before they can serve you the table. It is the 1st dating spot for Jonathan and Sara when they were first met in the movie of Serendipity.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serendipity. It is the name of a movie dedicated by a friend. A good friend of mine. I adore the actor and the actress as much as I like the movie. Starred by John Cusack and Kate Beckinsale. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-style:italic;"&gt;Jonathan Trager and Sara Thomas met while shopping for gloves in New York. Though buying for their respective lovers, the magic was right and a night of Christmas shopping turned into romance. Jon wanted to explore things further but Sara wasn't sure their love was meant to be. They decided to test fate by splitting up and seeing if destiny brought them back together... Many years later, having lost each other that night, both are engaged to be married. Still, neither can shake the need to give fate one last chance to reunite them.&lt;/span&gt;"IMDB Lordship {lordship@juno.com}&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Can once in a lifetime happen twice? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*&lt;a href="http://siliclone.tripod.com/books/history/H111.html"&gt;here&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;**&lt;a href="http://wordnet.princeton.edu/perl/webwn%3Fs%3Dserendipity"&gt;here&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114829546161870714?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114829546161870714/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114829546161870714' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114829546161870714'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114829546161870714'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/05/serendipity.html' title='Serendipity'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114486850525562186</id><published>2006-04-13T02:31:00.000+08:00</published><updated>2006-04-13T22:01:27.963+08:00</updated><title type='text'>1515 kembali ke pangkuan</title><content type='html'>&lt;span style="font-style:italic;"&gt;"...Tetapi kefahaman tentang cinta bagi saya juga berbeza. Cinta bukan sekadar kata-kata, cinta juga bukan sekadar rasa penuh sahaja. Cinta pernah saya tegaskan boleh jadi satu hala. Kerana cinta itu sejenis kemabukan, maka saya percaya ia boleh berlaku pada saya seorang sahaja...Cinta tanpa balasan adalah cinta luar biasa. Seperti sejarah tanpa kebenaran adalah sejarah yang memalukan."&lt;/span&gt; - Maude&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku 1515 yang saya beli tahun lepas di Borders Time Square, hari ini mendapat tandatangan penulisnya - Faisal Tehrani. Bersama sebaris ucapan yang hanya mampu membuatkan saya tersenyum. Terima kasih kepada sahabat saya, &lt;a href="http://mujahed-madani.blogspot.com/"&gt;Mujahed Madani&lt;/a&gt;, yang teringat membawakan buku itu walaupun tanpa saya menyuruhnya, namun saya amat menghargainya!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114486850525562186?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114486850525562186/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114486850525562186' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114486850525562186'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114486850525562186'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/04/1515-kembali-ke-pangkuan.html' title='1515 kembali ke pangkuan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114425723162251151</id><published>2006-04-06T01:10:00.000+08:00</published><updated>2006-04-06T03:02:53.856+08:00</updated><title type='text'>2006 dah</title><content type='html'>Sunyi malam bergema lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soal hikmah Allah. Berbicara dengan ummi. Betapa hebatnya percaturan Allah s.w.t . Keperluan untuk sabar dan bersangka baik dengan Al-Hakim. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bas kerosakan absorber mungkin. Melambung hampir ke bumbung. Ya Allah. Batuk. Terhentak belakang. Anak kecil di depan menangis. Bas jenis apakah ini, masih wujud zaman Rancangan Malaysia ke 9. Tanah tempat berkubang itu semakin lama semakin jauh aku tinggalkan. Jauh jasad sahaja. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanah tempat berkubang sejuk dan nyaman. Tidak pernah menghampakan insan yang merajuk dengan hawa Malakat yang kontang. Deringan telefon bimbit memecah kebuntuan pada angka jam 12 pagi. Suara di hujung talian bising, serak dengan entah bunyi apa. Namun mesej berjaya sampai di sebelah aku, jelas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada ummi aku khabarkan, anakmu ini ingin keluar minum air di kedai, bersama kawan-kawan. Kawan-kawan yang biasa. Ummi maklum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persoalan di mana itu lontaran biasa, buat kami. Yang peningnya si pemandu sudah tentu. Ke Taman Seri Wang, tegas aku berkeputusan. Situ ada sebuah gerai pakar mee kari kesukaan ummi. Cerita soal kehidupan dan juga masa depan yg belum pasti.&lt;br /&gt;Minta segelas campuran H2o dengan isipadu lebih kurang 250ml dengan hasil camellia sinensis bersama larutan (CH2O)n yang entah berapa sudu si pembancuh itu masukkan. Bersama kawan, kadangkala menghasilkan tawa dan kegembiraan. Terkadang menyorot detik duka. Macam-macam ada. Kerana mereka itu insan awwalin yang mengenali aku. Jatuh bangun. Merekalah. Langsung ke pukul 2 pagi.Lebih. Ada harapan untuk bersubuh gajah kalau pulang sekarang dan tidur sedap atas tilam empuk di rumah kesayangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kereta eksekutif buatan Malaysia itu menongkah lagi. Memecah kesunyian dan kesejukan pagi. Penyambut Modulasi Frekuensi tertala ke 104.4 juta getaran sesaat. Menangkap gelombang sebuah stesen radio yang berkonsepkan Ringan dan Mudah. Semuanya lagu-lagu nostalgia berbahasa Inggeris. Kereta membelok masuk ke dalam perkarangan Kampung Baru. Ada gerai nasi lemak di tepi jalan, digelar Tiong Min kerana berdekatan dengan bangunan pemaju perumahan Tiong Min. Agenda perbincangan diteruskan oleh 4 orang lelaki awal 20-an. Bincang yang entah apa-apa. Di penghujungnya, kami mencapai kata untuk satu agenda yang besar. Sangat besar. Jarum jam meniti ke angka 4 yang pendeknya. Yang panjangnya pula mengunjur ke arah angka 6. Kami berlalu, demi sebuah agenda besar. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pulang ke rumah untuk mendapatkan bekalan pakaian. Si pemandu keletihan setelah seharian memandu dari Kuala Lumpur. Dengan selambanya dia duduk di kerusi penumpang sebelah. Tanda menyuruh aku memandu pula. Kali pertama aku memandu kereta eksekutif buatan Malaysia itu. Kali pertama. Terus, memasuki West Autobahn. West Autobahn waktu malam sunyi, bisa menggoncangkan keimanan untuk menekan pedal minyak rapat-rapat. Tetapi aku malu-malu kucing, tuan kereta di sebelah. Aku pandu dengan sopan santun, semoga dia rasa memberikan aku mengawal keretanya merupakan satu tindakan yang tepat. Pendingin hawa dimatikan, tingkap dibuka. Kami menyusuri West Autobahn. Gelap. Tenang. Damai. Biarkan angin sejuk pukul 4 pagi menampar muka, lembut. Aku menghala ke arah selatan, Taman Sejati. Sementara tiba waktu untuk agenda besar. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pulang dari Taman Sejati, kami menyusuri Bandar. Pukul 5.15 pagi kereta dibelokkan ke dalam perkarangan Masjid Sultan Muzaffar Shah. Masjid terbesar di SP dengan reka bentuk yang menjadi tanda tanya, bangunan apakah ini, buat mereka yang memandangnya kali pertama. Itulah agenda besar. Sangat besar. Usai solat Subuh dan mendengar sedikit ta'alim pendek, kami berlalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terus ke Hussein Nasi Kandar. Sarapan pagi dengan Tosei dan teh tarik. Matahari pagi bersama kicauan burung-burung beterbangan menceriakan suasana. Mamak baru menebar roti canai. Kedai kurang sesak. Kebetulan hari Ahad. Hari persekolahan. Sambil tengok pelajar-pelajar berbaju putih dan berseluar hijau makan di situ sebelum ke sekolah. Mengimbau kenangan zaman persekolahan. Zaman datang lewat ke sekolah, dipaksa mengutip daun kering, disuruh mencuci tandas. Kawan aku. Nasib mereka tidak pernah datang lambat waktu aku ditugaskan menjaga di pintu pagar sekolah. Cerita-cerita itu sekarang hanya menjadi bahan senda gurau dan gelak ketawa. Betapa kerinduan zaman dulu mengetuk-ngetuk hati aku. Bertalu-talu. Hampir 5 tahun cerita itu berlalu. Namun aku tidak ingin melupakannya. Biarlah cerita-cerita dulu duduk dalam aku. Biarlah cerita-cerita itu menjadi penghuni setia seorang aku. Kerana cerita-cerita itu antara harta paling berharga yang aku ada. Paling berharga. Kerana cerita-cerita itulah aku berada di sini. Dada memberat teringatkan kisah dulu, mahu saja aku kembali, membetulkan mana yang tersilap, meneruskan mana yang betul, menghargai setiap saat dan ketika, saat sebagai seorang pelajar sekolah. Rindu. Sungguh. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8 pagi aku tiba di rumah. Tidur sekejap sebelum dikejutkan penggera pada pukul 10.30 pagi. Aku berikan laporan semalam kepada ummi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keparahan ini membarah. Ya Allah, aku belum cukup tabah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114425723162251151?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114425723162251151/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114425723162251151' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114425723162251151'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114425723162251151'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/04/2006-dah.html' title='2006 dah'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114396631435047950</id><published>2006-04-02T16:23:00.000+08:00</published><updated>2006-04-02T16:25:14.366+08:00</updated><title type='text'>Tanah Tempat Berkubang</title><content type='html'>Sunyi malam bergema lagi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku perlu pulang. Untuk menyakiti hati sendiri, tentang kepulangan. Untuk melepaskan lelah rindu, tentang kepulangan. Aku perlu pulang. Secara jujurnya, aku tidak tahu, kenapa aku harus pulang. Tanah tempat berkubang itu berhantu. Menarik-narik, melambai-lambai, memanggil-manggil, walaupun aku berada di bekas singgahsana Nusantara kurun ke-15. Beratus batu jauhnya namun dia bisa. Berhantu sungguh. Tanah tempat berkubang itu lebih daripada berhantu. Tak malu. Bermain taktik kotor. Tanah tempat berkubang itu tahu, kerana dia menyimpan sejuta gugusan kekuatan aku, bersamanya. Lebih sejuta. Berjuta-juta! Aku sedar, keperluan mengumpul kekuatan sepatutnya mula berpusat di 'Malakat'. Biar Tanah tempat berkubang itu tahu, aku boleh hidup tanpa engkau!!!! Tapi dia hanya sengih. Meleret. Dia Ketawa, melihat aku yang berpura-pura dengan diri sendiri. Sungguh-sungguh dia kenal aku. Apa dia punya kasyaf? Jangan merepek yang keterlaluan wahai otak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hoi, Tanah tempat berkubang. Mungkin ada tempat kedua di hati aku, tapi ruang untuk kau tak akan terusik. Dan aku akan biarkan begitu sampai bila-bila. Sampai bila-bila! Dengar tak? Sampai bila-bila! Puas hati kau aku berbicara begini? Gelaklah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wahai tempat berkubang, kau tahu, aku kelelahan. Sebetulnya aku malas menguliti fikir dengan karut-marut itu. Malam ini aku bakal berangkat pulang ke Malakat. Pulang bersama berjuta kerinduan. Berjuta harapan. Biar aku angkut sekali dalam bas malam ini. InsyaAllah seusai tiba di Malakat, akan aku letak dalam bilik. Duduklah situ sampai tiba masa aku pulang lagi. Kita pulang bersama-sama nanti. Ya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya Allah, kekuatan...kekuatan ya Allah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114396631435047950?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114396631435047950/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114396631435047950' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114396631435047950'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114396631435047950'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/04/tanah-tempat-berkubang.html' title='Tanah Tempat Berkubang'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114366038781231309</id><published>2006-03-30T02:55:00.000+08:00</published><updated>2006-03-30T04:41:38.466+08:00</updated><title type='text'>Calling out notebook owners!</title><content type='html'>Black marks on your palm rest area start to appear gradually?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fellow Mac user at &lt;a href="http://www.mymug.org"&gt;myMUG&lt;/a&gt; discussing cheap solution to clean their iBook. Apparently, this Marvellous Sponge turn out to be the one. Effective and affordable, it will cost approximately - RM2.50. Sharing is caring. Happy cleaning ;) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photobucket.com" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/marsponge.jpg" border="0" alt="Image hosting by Photobucket"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.mymug.org/forum/viewtopic.php?t=21&amp;postdays=0&amp;postorder=asc&amp;start=45"&gt;How to clean iBook?&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's been scouted and Giant seems to have the stocks. Credit to &lt;a href="http://www.mymug.org"&gt;myMUG&lt;/a&gt; and members involved.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114366038781231309?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114366038781231309/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114366038781231309' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114366038781231309'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114366038781231309'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/03/calling-out-notebook-owners.html' title='Calling out notebook owners!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114296821129945730</id><published>2006-03-22T02:50:00.000+08:00</published><updated>2006-03-22T03:39:23.180+08:00</updated><title type='text'>The Shann</title><content type='html'>Dalam kegelisahan hati yang melampau. Dalam kegundahan jiwa yang teruji. Aku berdoa. Maka Allah hantar mereka. Dengan izin Allah, maka mereka menghulurkan senyum, tawa dan gembira buat sementara. Sebelum aku dapat berpaut kembali. Walaupun Aki tak dapat datang. Syukran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Mana? Umbai! ha ha&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Makanan-makanan laut itu tidaklah terlalu bermakna, kehadiran mereka itu lebih beerti. Jauh lebih beerti daripada sotong goreng tepung,ikan bakar sambal dan otak-otak itu. Itu pun aku makan tak habih! Ini tahun ke 4, akhirnya sampai jugak bebudak Ibrahim kat rumah aku ni. Akhirnya!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ayat kegemaran bebudak ni adalah " Shannn" yang membawa maksud - best dan seumpamanya. Shan adalah nama seorang pengawas berketurunan India/Sikh (aku pun tak pasti) di sekolah kami dulu yang ketinggiannya melebihi paras ketinggian manusia normal. Jan (salah seorang member kelas) yang ketika itu melihat ketinggian Shan berkata " Woo...Shann" maka selepas itu lekatlah perkataan 'Shann'. Contoh penggunaan kata sifat 'shann' adalah &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- "Tempat memancing yang baru kami jumpa itu shann jugak."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  atau&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- "Shann tak bunyi head phone yang hang baru beli tu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana tiada rekod rasmi terhadap kekerapan penggunaan kata sifat 'shann' maka kami kurang pasti dah berapa kali Shann, si pengawas tinggi itu tersedak setiap kali kami menyebut namanya. Wallahu'alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/PICT0023-large.jpg"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/PICT0023-small.jpg"/&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/PICT0009-large.jpg"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/PICT0009-small.jpg"/&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s sekian entry merapu kali ini. Terima kasih kerana membaca.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114296821129945730?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114296821129945730/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114296821129945730' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114296821129945730'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114296821129945730'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/03/shann.html' title='The Shann'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114284702765120232</id><published>2006-03-20T17:29:00.000+08:00</published><updated>2006-03-20T17:30:28.486+08:00</updated><title type='text'>Man-Bai</title><content type='html'>Man: Bai, betul kerr orang kata 'Apa yang kita paling nak, itulah yang kita takkan dapat?' &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bai: Mana hang ambik ayat tu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Man: Aku baca dalam buku kartun Kartini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bai: Laa...ingatkan ambik kat kitab-kitab agama yang lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Man: Ni kitab lama la nih. Aku beli masa tingkatan 2 dulu. Eh, betul kerr Bai?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bai: Allah akan bagi apa yang terbaik untuk kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Man: Betul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bai: Masalahnya kita. Hati nak yang bukan-bukan. Tidak mengikut kehendak Allah dan Rasul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Man: Aaa...tolong cerita sikit. Aku kurang paham.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bai: Kalau hati kita bersih cantik molek. Maka kemahuan kita akan mengikut kehendak Allah dan    Rasul.Di situ nanti, apa yang kita paling nak, mesti kita akan dapat. Sebab kemahuan kita sama dengan kehendak Allah. Kan Allah akan bagi apa yang terbaik utk kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Man: Jadi ayat 'Apa yang kita paling nak, itulah yang kita takkan dapat' boleh pakai tak?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bai: Tepuk dada, tanya iman.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114284702765120232?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114284702765120232/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114284702765120232' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114284702765120232'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114284702765120232'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/03/man-bai.html' title='Man-Bai'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114284256824724547</id><published>2006-03-20T16:04:00.000+08:00</published><updated>2006-03-20T16:16:08.260+08:00</updated><title type='text'>PhD Comic Strip 1</title><content type='html'>&lt;a href="http://photobucket.com" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/phd021406s.gif" border="0" alt="Image hosting by Photobucket"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Piled Higher and Deeper" by Jorge Cham&lt;br /&gt; www.phdcomics.com&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s - Dedicated to graduate student husband and their patient wife&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114284256824724547?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114284256824724547/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114284256824724547' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114284256824724547'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114284256824724547'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/03/phd-comic-strip-1.html' title='PhD Comic Strip 1'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114149887167471157</id><published>2006-03-05T02:57:00.000+08:00</published><updated>2006-03-05T03:01:11.686+08:00</updated><title type='text'>Hidup mesti terus</title><content type='html'>Apa sahaja yang telah berlaku. Telah pun berlaku. Perkara itu sudah berada di belakang, dalam ruang waktu yang tak mungkin tergapai lagi. Apa yang tinggal hanyalah kenangan. Apa sahaja yang ada pada hari ini. Itulah yang menuntut kita mencipta sejarah. Hidup mesti terus!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usah bangga dengan kenangan. Usah layu dengan cerita silam. Kerana hari ini, kita adalah baru. Baru segalanya. Kerana hari ini, kita akan lakar sejarah yang bakal mengukir senyum pada masa akan datang. Ayuh teman!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114149887167471157?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114149887167471157/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114149887167471157' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114149887167471157'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114149887167471157'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/03/hidup-mesti-terus.html' title='Hidup mesti terus'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114122188840832219</id><published>2006-03-01T21:53:00.000+08:00</published><updated>2006-03-02T03:01:00.630+08:00</updated><title type='text'>Tagged</title><content type='html'>*Dah cik Kura tagged. Kena la buat benda nih. Last. Lepas ni takde dah. :D&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 jobs I have in life:&lt;br /&gt;1) Muslim&lt;br /&gt;2) Eldest son&lt;br /&gt;3) Friend&lt;br /&gt;4) Ermm...ape eh...ehehe...paham2 jerr la (blom lagi!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 movies I can watch over &amp; over:&lt;br /&gt;1) Power Rangers the Movie&lt;br /&gt;2) An American Tail: Fievel Goes West&lt;br /&gt;3) Home Alone 2 &lt;br /&gt;4) 3 Ninjas &lt;br /&gt;*semua cerita bebudak la senang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 TV shows I love to watch:&lt;br /&gt;1) Dicovery Channel &lt;br /&gt;2) Dicovery Travel and Living (tgk masa tengah lapaq...pehh menguji keimanan)&lt;br /&gt;3) Naruto. Dattebayo!&lt;br /&gt;4) Numb3rs&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 places I've lived:&lt;br /&gt;1) Sharp Hill (bukit mertajam), Penang.&lt;br /&gt;2) Farmer River, Kedah.&lt;br /&gt;3) Bear Hill, Melaka.&lt;br /&gt;4) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 places I've been on vacation:&lt;br /&gt;1) Bookstores&lt;br /&gt;2) Highlands&lt;br /&gt;3) Islands (Langkawi, Pangkor, Payar, Penang...thihehehe)&lt;br /&gt;4) My bed. The best so far... yosh! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 of my favourite food:&lt;br /&gt;1) Tauhu kuah telur masak sos oyster - made by my mom.&lt;br /&gt;2) Ayam masak padprik - made by my mom as well&lt;br /&gt;3) Sushi - king kerr queen kerr prime minister kerr...tak kisah!&lt;br /&gt;4) Mee Goreng mamak - gerai A.Khan, depan rumah Is.Mamak paling terer goreng mee kat dunia. Sapa nak, jom p SP aku bawak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 websites I visit daily:&lt;br /&gt;1) Utusan&lt;br /&gt;2) Campus Bulletin Board&lt;br /&gt;3) Slashdot&lt;br /&gt;4) Google&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 victims to do this tag:&lt;br /&gt;1) Dato' Seri Hj Abdullah b. Hj Ahmad Badawi.&lt;br /&gt;2) Tuan Guru Nik Abdul Aziz b. Nik Mat&lt;br /&gt;3) George Bush&lt;br /&gt;4) Mamak A.Khan - saya suka mee goreng awak!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114122188840832219?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114122188840832219/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114122188840832219' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114122188840832219'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114122188840832219'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/03/tagged.html' title='Tagged'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114057263614326153</id><published>2006-02-22T09:33:00.000+08:00</published><updated>2006-02-22T09:43:56.156+08:00</updated><title type='text'>Ketenangan pantai.</title><content type='html'>Pantai. Ada ketenangan di dalamnya. Laut membiru yang luas hingga ke hujung dunia. Deruan ombak yang  bermain-main, mengacah, mengejek dan kadangkala menjadi pendengar setia. Lembut angin yang membuai mesra, tanpa kata, tanpa bicara. Ada keanehan. Keanehan kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photobucket.com" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/pm2.jpg" border="0" alt="Image hosting by Photobucket"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sini ada bahagia. Keanehan yang tercipta. Perasaan, kenangan ada di sini. Perkhemahan bersama kawan-kawan, kejadian dan peristiwa selepasnya, semua berkumpul menjadi satu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melihat manusia. Air surut, Teserlah lumpur di dasar. Semalamnya air gah dengan pantai. Pagi ini air menyepi diam seribu bahasa. Manusia-manusia berjalan di dalam laut yang kering. Mencari siput sudu. Kata Tarmizi, pemuda berusia 30-an. Dia belanja kacang kuda. Di atas bangku teduhan pokok Rhu, aku dan Tarmizi membuka cerita, orientasi perkenalan dua dunia berbeza.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photobucket.com" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/pm1.jpg" border="0" alt="Image hosting by Photobucket"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Matahari semakin bercahaya dan mula mencuit-cuit. Tarmizi dan aku kadang-kadang hanya memberi tumpuan kepada laut dan angin sambil melihat orang yang masih asyik mencari siput walaupun air sudah mula menunjukkan pasangnya. Beting pasir di tengah yang tadi menyadaikan sampan kini telah hilang dan sampannya mula teroleng-oleng.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lama-kelamaan, ombak mula bersuara bersama bertambah kehadiran manusia. Ombak ini belum baligh, serakan suara masih tenggelam. Jarum jam menunjuk ke pukul sebelas. "Salam perkenalan" kata Tarmizi sebelum menghidupkan motorsikalnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Aben, Pantai Merdeka.&lt;br /&gt; 31 Januari 2006.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114057263614326153?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114057263614326153/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114057263614326153' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114057263614326153'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114057263614326153'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/02/ketenangan-pantai.html' title='Ketenangan pantai.'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114057176809950444</id><published>2006-02-22T08:47:00.000+08:00</published><updated>2006-02-22T09:33:32.106+08:00</updated><title type='text'>SP West Autobahn...kononnya la :D</title><content type='html'>Di Germany ada lebuhraya-super, dikenali sebagai 'autobahn'. Had laju yang disyorkan adalah 130km/j.  Had laju maksimum - tiada! Malah menjadi satu kesalahan untuk membawa kenderaan pada kelajuan di bawah 60km/j.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, pada tempat-tempat yang berbahaya dan jika ada kerja-kerja pembaikan jalan dan sebagainya, ada had laju yang dikenakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;The Autobahn is the pinnacle of the German driving experience, perhaps the ultimate in driving altogether.  Virtually all of the world's serious drivers have heard of it and longed to take their shot at conquering it.  German cars are known for their precise engineering and craftsmanship; the Autobahn completes the driving equation.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://gettingaroundgermany.home.att.net/autobahn.htm"&gt;Getting Around Germany, The Autobahn&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di SP, ada dua lencongan selain jalan utama. Lencongan Timur dan Barat. Terbaru lencongan barat. Setakat ini, belum ada papan tanda had laju yang terpacak di tepi jalan. Kawan-kawan gelarkan lencongan barat itu sebagai 'West Autobahn'. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photobucket.com" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/SPautobahn1.jpg" border="0" alt="Image hosting by Photobucket"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila melalui west autobahn itu, kau dapat lihat sungai SP versi anggun dan cantik, bukan versi teh susu dan ada banyak daun teh (baca; sampah). Kau juga dapat lihat Gunung Jerai tesergam indah dan sawah padi terbentang tidak berapa luas namun cukup menyejukkan pandangan. Pagi-pagi dan petang-petang adalah waktu afdhal untuk menikmati pemanduan tenang dan rileks di SP-West Autobahn. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photobucket.com" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/SPautobahn2.jpg" border="0" alt="Image hosting by Photobucket"&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114057176809950444?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114057176809950444/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114057176809950444' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114057176809950444'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114057176809950444'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/02/sp-west-autobahnkononnya-la-d.html' title='SP West Autobahn...kononnya la :D'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-114005728649497930</id><published>2006-02-16T09:58:00.001+08:00</published><updated>2006-02-16T11:32:24.056+08:00</updated><title type='text'>Cermin-cermin kita</title><content type='html'>Semalam mungkin ada antara kita yang basuh muka. Guna facial wash. Mahal. Pun bukan sembarangan. Kalau tak kena gaya nanti sensitif pada kulit. Sebelum tidur pulak mungkin ada antara kita yang sapu losyen di muka. Ada juga yang sapu minyak zaitun di muka dan kepala. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saudara kita di tahanan Abu Gharib disapu dengan taik. Entah taik siapa. Taik itu dilumur di kepala. Taik itu disapu di muka macam losyen, macam bedak. Taik itu disapu di perut. Bukan suka-suka. Tetapi didera. Oleh tentera Amerika.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu pun, kita, saya, tak pernah bersyukur dengan apa yang ada. Kita, saya, tak pernah menangis dengan keadaan ummat yang dibelasah dan diperkosa hari ini. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hadith 1 :-&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;Diriwayatkan daripada Hazrat Anas bin Malik r.a bahawa Rasulullah S.A.W bersabda, "Sesiapa yang mengerjakan solah berjemaah kerana Allah S.W.T dengan memperoleh takbiratul-ula selama empat puluh hari akan mendapat dua kelepasan, kelepasan daripada api neraka dan kelepasan daripada sifat munafik." (Hadith Riwayat Imam Tirmizi)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hadith 2-&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;Hazrat Abu Hurairah r.a meriwayatkan bahawa Rasulullah S.A.W bersabda, "Sesungguhnya aku benar-benar berhasrat untuk menyuruh anak-anak muda mengumpul kayu api untukku, kemudian aku ingin pergi kepada mereka yang bersolah di rumah tanpa sebarang keuzuran lalu membakar rumah mereka." (Hadith riwayat Imam Muslim,Abu Daud, Ibnu Majah dan Tirmizi)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;Keterangan Hadith 2&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nabi S.A.W yang begitu kasih dan sayang terhadap ummatnya dan tidak sanggup melihat sesiapa pun mengalami apa-apa kesusahan walaupun sekecil-kecilnya tetapi Baginda S.A.W begitu marah terhadap mereka yang bersolah di rumah sehingga sanggup membakar rumah mereka. - Shaikhul Hadith Hazrat Maulana Muhammad Zakariya Rahmatullahi'alaih&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-114005728649497930?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/114005728649497930/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=114005728649497930' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114005728649497930'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/114005728649497930'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/02/cermin-cermin-kita_16.html' title='Cermin-cermin kita'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113993475779854055</id><published>2006-02-14T23:56:00.000+08:00</published><updated>2006-02-15T00:48:49.803+08:00</updated><title type='text'>God knows how proud I am!</title><content type='html'>Kelas Engineer &amp; Society hari ini di Common Lecture Complex A2. Dewan kuliah kedua terbesar selepas A1. Pelajar yang hadir lebih kurang 200 orang kesemuanya. Seorang budak bernama Aben dan rakannya, Ammar, pelajar dari Yaman duduk di barisan paling hadapan dalam kelompok pelajar. Kedua-dua mereka mendengar dengan penuh kusyuk syarahan yang disampaikan oleh seorang pensyarah berketurunan India.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tajuk syarahan pada hari ini adalah evolusi teknologi. Mari belajar sejarah SPM adik-adik. Mesopotamia, Egyptians, Greeks, Roman. Kemudian, pensyarah menyelitkan sumbangan tamadun India dan China. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"There's no Chinese's in this notes." Ammar. Merujuk kepada nota yang disediakan oleh pensyarah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I want to hear about Algebra." Aben. Sangat teruja. Sangat berharap agar pensyarah menyentuh tentang sumbangan Islam dalam kemajuan teknologi. Malangnya pensyarah asyik cerita tentang negara-negara Asia lain yang memberi sumbangan terhadap evolusi teknologi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Seems like he's skipping the Islamic Civilization." Aben. Hampa. Geram. Masa tinggal lebih kurang 20 minit sebelum kelas tamat. Kemudian...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pensyarah itu menayangkan slide penuh ciri-ciri tamadun Islam dan sumbangannya terhadap dunia sains dan teknologi. Lebih lengkap berbanding tamadun-tamadun lain. Aben terdiam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malah pensyarah itu juga menerangkan betapa ilmuan Islam dulu sangat berjaya kerana segala kajian mereka adalah berlandaskan agama. Misalnya ilmu astronomi dikaji berdasarkan dan dipandu oleh ayat-ayat dalam Al-Quran. Mereka mengaplikasikan sains, sbg contoh, astronomi utk kehidupan seharian seperti untuk mengetahui waktu sembahyang. Ilmuan Islam juga tidak menjalankan kajian yang menyalahi hukum agama dan membawa kerosakan kepada umat manusia. Islam adalah sebuah agama yang amat menitikberatkan ilmu. Kata pensyarah itu dan juga nota yang terpampang di skrin. Lebih kurang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"All the verses in Al-Quran are related to astronomy?" Pensyarah. Bertanya kepada barisan pemuda Islam yang duduk di hadapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Not all, but some of the verses are related." Aben.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aben. Bagaikan tidak percaya penerangan yang memberatkan keagungan dan kehebatan tamadun Islam itu diceritakan oleh seorang yang bukan Islam kepada pelajar-pelajarnya yang seramai 200 orang itu yang kebanyakannya juga bukan Islam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Allah knows, how proud I am to have sit in front just now." Aben.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yeah. Me too." Ammar. Senyum lebar.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113993475779854055?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113993475779854055/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113993475779854055' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113993475779854055'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113993475779854055'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/02/god-knows-how-proud-i-am.html' title='God knows how proud I am!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113879708133431544</id><published>2006-02-01T20:15:00.000+08:00</published><updated>2006-02-01T20:31:21.396+08:00</updated><title type='text'>Salam 1427H.</title><content type='html'>Diriwayatkan daripada hazrat Abu Hurairah r.a, beliau berkata bahawa Nabi S.A.W telah bersabda, "Apabila umatku mengagungkan dunia, kehebatan Islam akan dicabut daripada meraka. Apabila mereka meninggalkan amr-bil-ma'aruf dan nahi-'anil-mungkar mereka akan diluputkan daripada keberkatan wahyu dan apabila mereka caci-mencaci antara satu sama lain mereka akan gugur daripada pandangan Allah S.W.T"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dipetik dari kitab Durrul-Manthur hadith riwayat Hakim Tirmizi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Tahun Baru 1427 Hijrah. Semoga kita ditingkatkan iman dan 'amal. Dan sesungguhnya mati itu benar, soalan Mungkar dan Nakir itu benar, padang mahsyar itu benar, timbangan mizan itu benar, titian sirat itu benar, syurga dan neraka itu benar. Janji Allah itu benar. Sabda Rasulullah itu benar. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesungguhnya ikhwah, kejayaan kita adalah dalam agama, sejauh mana kita mentaati perintah Allah dengan cara yang ditunjuk oleh Rasulullah S.A.W.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113879708133431544?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113879708133431544/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113879708133431544' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113879708133431544'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113879708133431544'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/02/salam-1427h.html' title='Salam 1427H.'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113771548675444962</id><published>2006-01-20T07:54:00.000+08:00</published><updated>2006-01-20T08:08:37.606+08:00</updated><title type='text'>1462H. Sebuah bicara pada kemungkinan</title><content type='html'>Berdiri di depan bilik. Segaris cahaya putih melintang berlalu dari atas kepalanya melurut hingga ke kaki.Perlahan daun pintu bilik khazanah milik walid terbuka. Dia masuk. Kagum. Banyak barang lama hasil pengumpulan walid sejak di universiti. 30 tahun lepas. Muzik tema bergema. Mengikut rentak dan moodnya pada hari ini. Tenang. Dia mencapai senaskah suratkhabar bertarikh 10 Januari 2006. Hari Raya Aidiladha. Dia duduk di atas sebuah kerusi. Perlahan, secara sendiri kerusi itu berubah bentuk mengikut ketinggian dan postur badannya. Selesa. Sehelai demi sehelai diselak. Terpaku pada satu ruangan. Salam Perantauan. Dia senyum. Bangga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Satu persatu ucapan pelajar-pelajar Malaysia di luar negara itu ditatap. Bertebaran negara. Jepun, UK, Amerika Syarikat, Australia. Banyak rupanya. Dia teringat rakan sekuliahnya, Adam Kimura dari Jepun yang murah dengan senyuman. Juga Ayub Ansari dari Jerman yang berdarah kacukan Inggeris dan Dutch, pakar pencantuman protein. Ahmad Abbas pelajar kejuruteraan bio-teknologi dari Pakistan yang sedang membuat kajian anatomi untuk pengintegerasian mekanikal. Satu-satu menjengah ruang lingkup ingatnya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Pada zaman ini, tahun 1462 Hijrah, Malaysia merupakan hub penyelidikan dan pembangunan yang terkemuka. Ramai orang luar datang untuk belajar di Malaysia. Kitab-kitab kejuruteraan yang dikarang oleh anak tempatan digunakan secara meluas sebagai teks rujukan di kebanyakan universiti seantareo dunia. Pelajar-pelajar cemerlang tidak lagi dihantar ke luar negara. Kerana di dalam Malaysia sendiri terdapat antara universiti terbaik. Dalam senarai 10 universiti terbaik di dunia yang dikeluarkan pada persidangan keilmuan antarabangsa bulan lepas, 6 daripadanya adalah dari Malaysia!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113771548675444962?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113771548675444962/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113771548675444962' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113771548675444962'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113771548675444962'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/01/1462h-sebuah-bicara-pada-kemungkinan.html' title='1462H. Sebuah bicara pada kemungkinan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113708359274557267</id><published>2006-01-13T00:29:00.000+08:00</published><updated>2006-01-13T00:33:12.746+08:00</updated><title type='text'>Short Messaging Service</title><content type='html'>Aben: Salam 'eidul Adha -perantau di bumi kehilangan sultan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pak Long: Kenapa tak balik ke bumi yang ada sultan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aben: Bukan sultan yang menentukan kepulangan. Cuma final xm yang menjadi halangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pak Long: Pa'Long doakan Aben sukses&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113708359274557267?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113708359274557267/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113708359274557267' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113708359274557267'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113708359274557267'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/01/short-messaging-service.html' title='Short Messaging Service'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113707756212469593</id><published>2006-01-12T22:35:00.000+08:00</published><updated>2006-01-13T00:19:14.423+08:00</updated><title type='text'>Sebuah harapan. Serangkap doa. Berjuta rahmat.</title><content type='html'>Tidak lena tidur Jo. Jo tidak lena tidur bukan sebab fikirkan Leha. Jo fikirkan Am, budak lelaki si penjual burger di tepi surau. Sebelum orang lain fikirkan yang bukan-bukan, perlu diperjelaskan bahawa Jo normal. Cukup sifat kelakian. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Jo fikir. Jo bayangkan suatu hari nanti, jika keadaan berterusan begini, Am si penjual burger itu akan mempersalahkannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; "Ni..ni Jo. Selalu solat di surau. Selalu lalu depan gerai burger saya. Selalu angkat tangan dan bagi salam. Bukan dia tak nampak saya, nampak! Tapi sekalipun dia tak pernah ajak join solat berjemaah. Sekali pun tidak pernah. Bukan saya tak dengar azan dari surau itu. Dengar. Tambah-tambah ajk surau baru tukar sistem pembesar suara. Bukan main meletup lagi azan tuh. Tapi...saya tunggu orang ajak jerr. Semua orang lalu depan gerai saya, sekalipun, siapa pun tak pernah ajak!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah, Jo bayangkan mungkin Am akan menuntut haknya. Haknya sebagai seorang muslim. Dalam diam, Jo mengakui yang dia bersalah. Amat bersalah. Tapi dia buntu, tidak tahu cara untuk mengajak Am. Am jual burger, berkawan dengan mat-mat motor, pakai gelang tangan silver, pakai cap. Amatlah lainnya daripada Jo. Aiii...Jo buntu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esoknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jo kusyuk mengangkat hadas kecil. Solat Asar. Apa yang dia sibuk-sibuk fikirkan semalam, pening-pening kepala pasal Am masih belum ada bentuk perlaksanaan dan penyelesaiannya. Dia fikirkan satu cara, dia mahu berjinak-jinak membeli burger di kedai Am, menjalinkan hubungan baik. Dia mahu tanya nama Am yang sebetulnya kerana dia berazam, apabila dia bangun tahajjud nanti, dia nak doakan Am sekali, doa semoga Allah beri taufik dan hidayah kepada dirinya dan Am! &lt;br /&gt;Tiba-tiba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dah azan belum?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia mengalihkan pandangan. Am. Bersongkok. Alhamdulillah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113707756212469593?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113707756212469593/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113707756212469593' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113707756212469593'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113707756212469593'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/01/sebuah-harapan-serangkap-doa-berjuta.html' title='Sebuah harapan. Serangkap doa. Berjuta rahmat.'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113707531286848909</id><published>2006-01-12T22:07:00.000+08:00</published><updated>2006-01-12T22:24:49.373+08:00</updated><title type='text'>Lagi sedutan daripada buku La Tahzan</title><content type='html'>Usirlah kekosongan dengan kesibukan.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;&lt;br /&gt;" Menganggur dapat melalaikan diri, dan sunyi dari kegiatan merupakan pencuri profesional, sedangkan aqal anda adalah perwira yang dapat melawan dan mengoyak pertempuran khayalan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Kerana itu bangkitlah sekarang juga; kerjakan solat, baca buku, bertasbih, mengkaji, menulis, mengemaskan meja kerja, mengemaskan bilik tidur, atau berbuatlah sesuatu yang bermanfaat bagi orang lain untuk mengusir kekosongan itu! Ini kerana aku ingin mengingatkan anda agar tidak berhenti sejenak pun dari melakukan sesuatu yang bermanfaat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Bunuhlah setiap waktu kosong dengan "pisau" kesibukan! Dengan cara itu, doktor-doktor dunia akan berani menjamin bahawa anda telah mencapai 50% dari kebahagiaan. Lihatlah para petani,nelayan, dan para buruh kasar; mereka dengan ceria mendendangkan lagu-lagu seperti burung-burung di alam bebas! Mereka tidak seperti anda yang tidur di atas katil empuk, tetapi selalu gelisah dan mengalirkan air mata kesedihan."&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113707531286848909?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113707531286848909/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113707531286848909' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113707531286848909'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113707531286848909'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/01/lagi-sedutan-daripada-buku-la-tahzan.html' title='Lagi sedutan daripada buku La Tahzan'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113665812480959432</id><published>2006-01-08T02:08:00.000+08:00</published><updated>2006-01-08T11:06:21.706+08:00</updated><title type='text'>2006. The Beginning.</title><content type='html'>It's a bit late, I know that most of you guys already know the existance of this website. But for those who are searching for Islamic lectures, you can get them &lt;a href="http://www.ceramahislam.com"&gt;here&lt;/a&gt;. Happy New Year 2006. May Allah grant us with a promising year ahead. May Allah help us to go through the unlikely disturbances and tribulations these coming days. And may Allah strengthen our faith and 'amal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/praying.jpg" alt="Image hosted by Photobucket.com"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Taken from the motivation card that I bought from souvenir shop- &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"See each morning as if it were the morning of the first day; &lt;br /&gt; Treasure each day as if it were the evening of the very last day."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113665812480959432?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113665812480959432/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113665812480959432' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113665812480959432'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113665812480959432'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/01/2006-beginning.html' title='2006. The Beginning.'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113655542393631178</id><published>2006-01-06T21:43:00.000+08:00</published><updated>2006-01-08T00:11:18.183+08:00</updated><title type='text'>Our Pit Stop. Before the end of 2005</title><content type='html'>"Naim, amacam?" Is.&lt;br /&gt;"Aku tak kisah."&lt;br /&gt;"Aben?"&lt;br /&gt;"Aku tak kisah." &lt;br /&gt;"Topui?"&lt;br /&gt;"Dah berapa lama aku kenal dengan hang. Berapa kali dah buat kerja gila. Lagi mau tanya."&lt;br /&gt;"Aki?"&lt;br /&gt;"Ciss. They do it for real. Aku kena telefon mak aku dulu."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/cameron2.jpg" alt="Image hosted by Photobucket.com"&gt; &lt;img src="http://img.photobucket.com/albums/v137/sturan/cameron1.jpg" alt="Image hosted by Photobucket.com"&gt;&lt;br /&gt; On the way back to our beloved hometown, we had a pit stop at Cameron Highland. Having dinner and taking pictures. No strawberry plucking, no tea and butterflies farm just a plate of nasi goreng pattaya, sky juice and we were off, down to Simpang Pulai back to SP. Slumber vacation :) And not to mention drooling-hot-fried bananas. Aki belanja. Pisang apa depa guna tatau la. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; So we headed for the North, had another pit stop at Bkt Gantang RnR for Jamak Takkhir and 'a cup of coffee'. Suprisingly we bumped into someone, Lutfi and his family. Have a little chit-chat for a while before we continue the exhausting,tiring but exciting journey.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113655542393631178?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113655542393631178/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113655542393631178' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113655542393631178'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113655542393631178'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2006/01/our-pit-stop-before-end-of-2005.html' title='Our Pit Stop. Before the end of 2005'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113588544672233660</id><published>2005-12-30T03:31:00.000+08:00</published><updated>2005-12-30T03:44:06.773+08:00</updated><title type='text'>Engineers</title><content type='html'>&lt;span style="font-style:italic;"&gt;Engineering has been called the "invisible profession" or the "stealth profession" because most people have no clue what engineers do. This is unfortunate, because everything in society is linked to engineering.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;Theodore Von Karman, an aerospace engineer, put it nicely when he said, "Scientists discover the world that exists; engineers create the world that never was."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;The word "create" has been used several times here in reference to engineering. Engineers as a group are probably the most creative people. They synthesize, solve problems, and innovate...all big words meaning that they make new things and make old things better. People in the arts are creative too; but their creativity deals with thoughts or emotions. Engineering creativity is directed at things.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.discoverengineering.org"&gt;Discover Engineering&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113588544672233660?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113588544672233660/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113588544672233660' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113588544672233660'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113588544672233660'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2005/12/engineers.html' title='Engineers'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113579467309321750</id><published>2005-12-29T02:10:00.000+08:00</published><updated>2005-12-29T02:31:13.146+08:00</updated><title type='text'>Work Locally + Think Globally = Wave of hidayah!</title><content type='html'>Rendahkan diri. Kita akan ditinggikan.Tinggikan diri. Kita akan direndahkan.Itulah martabat seorang insan.Yang terhasil daripada nutfah.Sepanjang hidupnya ke hulu ke hilir mengangkut najis, hari-hari.Matinya pula sekujur bangkai yang menyusahkan orang untuk diuruskan...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku.Kau.Dia.Mereka.Kita.Sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, sentiasa "Awak lebih baik daripada saya." Diam.Fikir.Buat kerja. Cakap banyak,amal kurang = makhluk hampehh. Cakap banyak, takde ilmu = makhluk kau-sengaja-cari-nahas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No condemnation.No comparison. No competition.Just do it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s Oitt Aben, ko ni asyik slack jerr. Orang semua dah bangun buat kerja. Kau bangun tapi tidur balik. Hampehh.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113579467309321750?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113579467309321750/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113579467309321750' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113579467309321750'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113579467309321750'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2005/12/work-locally-think-globally-wave-of.html' title='Work Locally + Think Globally = Wave of hidayah!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113518010030303781</id><published>2005-12-21T23:46:00.000+08:00</published><updated>2005-12-21T23:48:20.316+08:00</updated><title type='text'>Kursus Penghayatan Rohani</title><content type='html'>Malacca Tropical Farm. Itulah nama tempat budak-budak itu belajar sembelih ayam dan tengok video rakyat Palestin 'disembelih' pengganas Zionis. Semoga insaf hendaknya, ada yang menangis-menangis khabarnya. Semoga menangis itu berkekalan sampai bila-bila - menangis untuk ummat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku dulu bila pergi ke kem-kem cukup bengkek dengan fasilitator yg lepak-lepak kat tempat lain waktu slot pengisian yang disampaikan penceramah jemputan. Cukup-cukup bengkek. Dalam hati aku berazam, esok kalau aku jadi fasi aku pun nak buat macam diorang. Haha. Rasa-rasa aku buat tak? Kebanyakan fasi adalah bebudak batch 02. Aku,Aizam,Daus,Poksu,Yus,Shah yang musliminnya. Muslimatnya - aku ingat 2 srikandi yang berjaga di dapur tatkala fasi lelaki terbongkang dalam surau keletihan. Dyqq dgn Zurin. Aizam mengeluh, katanya ketiadaan Abg Bario merencatkan sedikit disiplin dapur. Aizam tak sampai hati menolak kalau peserta datang minta kicap. Kata Aizam, kalau Abg Bario ada jangan harap peserta nak masuk dapur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku antara jemaah yg terbongkang secara sopan di dalam surau itu. Sebab apa, sebab malam itu sidang fasi tidak tidur menganjurkan kembara ibadah. Peserta dikejutkan secara berseorangan dan disuruh pergi ke check-point tertentu,ikut arahan yang ada. Kalau ada arahan solat tahajjud, maka bertahajjudlah dia dalam kegelapan malam di celah pokok. Check point aku adalah membaca zikir munajat dan Asma Al Husna. Aku dan Yus adalah dua orang fasi yg bertimbang rasa. Kami bawa dua lingkaran ubat nyamuk. Satu untuk kami menunggu, satu untuk peserta. Malangnya kepada peserta-peserta itu, kak shima datang dan terpaksalah aku dan Yus mempelawa kak shima amik satu ubat nyamuk untuk kesejahteraannya. Fasi kena tunggu di satu-satu check point dlm waktu yang lama, peserta datang sekejap saja lepas tu boleh gerak ke tempat lain. Jadi wajarlah kami berikan ubat nyamuk peserta itu kepada kak shima. Itu pun kak shima boleh selamba balik ke KL tanpa membelanja kami terlebih dahulu :D&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Macam-macam kerenah peserta yang kalau dengar Blankurt- si tukang kejut peserta itu bercerita, mesti aku ketawa. Ada yang sesat ntah sampai mana, mujur ada fasi muslimat yg nampak peserta itu berjalan dengan penuh confident walaupun diberitahu bukan itu jalannya. Terpaksalah beberapa org dikeluarkan utk melakukan gerakan mencari peserta yang sesat itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak nak bawak saya ke mana ni. Jangan main-main. Taknaklah"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ayat seorang peserta selepas dikejutkan daripada tidur, menyangkakan Blankurt makhluk halus yang cuba menculiknya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa yang aku dapat menjadi fasilitator di KUPAROH ini? Zahiriahnya aku dapat tengok muka-muka not wanted yang tiba-tiba menjadi figure semasa pertandingan nasyid antara biro pada malam keduanya. Lagi, aku dapat tengok muka kesian peserta yang exhausted mcm nak mati tapi adatlah tu. Antara feedback daripada fasi lain yang aku dapat, KUPAROH ini yang paling manja pernah dianjurkan. Sebenarnya aku sangat teruja untuk melihat tuan amir, Poksu menyanyi masa pertandingan nasyid itu. Tapi Poksu pegi mana entah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Conclusion - kalau ada junior-junior yang terbaca blog aku nih (sorry terperasan), aku nak mintak maaf sekiranya ada ketidakpuasan hati dalam diri kalian. Jazakallah kpd alumni yang sudi hadir - Abg Cord isteri dan afiq, Abg Mus dan adiknya, Abg Hadrami dan isteri, Abg Hazimin@ Gmon, Abg Pzan, Abg Sheeril, Kak Shima dan Kak Sab. Ada yang tertinggal kerr? Kalau ada mintak maaf bebanyak. Juga kepada wakil-wakil SRC dan UPG - Zurin,Fairuz,Syamil dan Fahmi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113518010030303781?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113518010030303781/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113518010030303781' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113518010030303781'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113518010030303781'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2005/12/kursus-penghayatan-rohani.html' title='Kursus Penghayatan Rohani'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113510859758339873</id><published>2005-12-21T03:53:00.000+08:00</published><updated>2005-12-21T03:59:17.450+08:00</updated><title type='text'>Tangga Al-Irsyad, penglipur lara bisu.</title><content type='html'>Tangga di Al-Irsyad menceritakan segala-galanya tentang perilaku dan kualiti pelajar muslim di MMU. Saya membayangkan tangga Al-Irsyad itu seperti dulu, makmur dan berseri. Aizam, Daus dan Poksu menjadi saksi. Dan aku adalah saksi ke-4, batch 02, yang menyaksikan peristiwa malam tadi. Dalam perjalanan pulang, basah lidah kami memperkatakan tentang kebangkitan sebuah batch itu, yang pada aku bakal menggantikan atau mungkin lebih baik daripada batch 00 yg cukup aku kagum sehingga boleh memberi 'tabik hormat'. Berusahalah batch 05!!! kita lakar sejarah di kaki bukit beruang bersama-sama, InsyaAllah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113510859758339873?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113510859758339873/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113510859758339873' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113510859758339873'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113510859758339873'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2005/12/tangga-al-irsyad-penglipur-lara-bisu.html' title='Tangga Al-Irsyad, penglipur lara bisu.'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113466932318872859</id><published>2005-12-16T01:53:00.000+08:00</published><updated>2005-12-16T01:58:33.203+08:00</updated><title type='text'>Snow White</title><content type='html'>Aben : Ever think of feeding the birds?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sujay : Well, if it a pigeon, nothing extraordinary with that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aben : I don't think it is a pigeon. A friend of mine, used to feed the birds.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aben : Kind of folks story. Sometimes a raccoon will join in and bring his family.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sujay : Your friend, she really is a snow white, isn't she.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aben : Yes, she is. (his voice is hardly heard,while throwing out his sight to nowhere)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113466932318872859?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113466932318872859/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113466932318872859' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113466932318872859'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113466932318872859'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2005/12/snow-white.html' title='Snow White'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8894373.post-113449043818718530</id><published>2005-12-14T00:08:00.000+08:00</published><updated>2005-12-16T01:27:53.843+08:00</updated><title type='text'>Kaizan...hait!!</title><content type='html'>"Kaizan" is a Japanese's term which lead to the meaning of - continuous improvement, says Dr. Khaled. They have been using this and that's why Japanese is the # 1 in automobile industry, says he again during his last lecture of the trimester. So, as a student, you should bear in mind - "kaizan"!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Taken from &lt;a href="http://compoundthinking.blogspot.com/2005/10/lean-manufacturing-practices-kaizan.html"&gt;Compound Thinking&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style:italic;"&gt;"At Toyota they have been doing the same thing for decades. The Lean Manufacturing world calls it a "Kaizan event," and it is a key element of the process which Toyota have used to build cars faster, cheaper, and better every year. They gather together a team and ask them to spend a day working to come up with improvements, and then go out on the floor and implement them."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"At Toyota Kaizan is not just an event, but a continuous process of improvement, but the event is a key to developing a culture where continuous improvement is just part of the routine."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s credit goes to &lt;a href="http://loneheartinc.blogspot.com/"&gt;Putra&lt;/a&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8894373-113449043818718530?l=stridz.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://stridz.blogspot.com/feeds/113449043818718530/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8894373&amp;postID=113449043818718530' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113449043818718530'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8894373/posts/default/113449043818718530'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://stridz.blogspot.com/2005/12/kaizanhait.html' title='Kaizan...hait!!'/><author><name>Stridz</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry></feed>
